“Att under klarblå himmel, med utsikt över båtar, vatten och ett soligt Skeppsbron bli friad till är det mest romantiska som hänt mig. Men den största kärleksförklaringen [Lisa] gett mig är att minska risken för mina framtida sjukskrivningar.

Att inte bara ge mig utrymme att ta mitt drömjobb, utan också själv fylla den plats på hemmaplan som enligt alla skrivna normer och könsstereotyper (som vi alla vet) är hennes.

Så – tack älskling – för att du gav mig en helt magisk förlovningshelg.

Men tack ännu mer för att du förändrar världen ifrån din föräldralediga vardag i vårt hem. För att du inte står i vägen. Tack för bokade tvättider, hämtade ungar, planerade julklappsinköp, skrivna inköpslistor, inhandlade födelsedagspresenter, strukna lucialinnen och utskickade barnkalasinbjudningar. För att våra döttrar lär sig att [pappor] kan vara bortresta men samtidigt närvarande och högljudda men samtidigt inlyssnande och hårt arbetande men samtidigt hemmakära. Och för att de ser att också [mammor] kan vara kärleksfulla, tjatiga, lättrörda och ledsna.

Tack för att du tar plats på hemmaplan, lämnar plats i karriärslivet och ger oss bättre chanser att leva lyckliga i alla våra jämställda dagar.” // Skrev aldrig någonsin någon man till en kvinna.

(Originalinlägget från Metro debatt kan du läsa här. Jag fattar att Linn Svansbo är tacksam över att hennes kille är föräldraledig, det är ju både fint & bra- men allvarligt- vi väntar fortfarande på ett massivt kollektivt TACK till hela jävla kvinnokollektivet från typ patriarkatet va??)