Det finns ett stort och grundläggande fel när det gäller hur vi tänker runt det obetalda arbetets organisering.

Vi sorterar in x antal timmar varje dag  under någon slags romantisk diskurs istället för under arbetslivets organisering. Vet ni hur galet det är?

HELT GALET.

Vill ni veta hur det kunde bli så? För att vissa typer av arbeten har värderats och betalats för när de har utförts. Har någon av er hört talas om patriarkal organisering av våra liv? Om inte, är det hög tid att ni inser att hela vårt samhälle är uppbyggt på de grundbultarna.

En miniversion av hur det här gick till:

Män gick ut ur hemmen och gjorde grejer för många år sedan. Det ansågs vara viktigt och värdefullt. Därför lärde vi oss att det är viktigt och värdefullt att gå ut ur hemmen och jobba. Hur betalas och värderas sådant som är viktigt & värdefullt i vårt samhälle?

Svar: Ja. Självklart med pengar.

Kvinnor stannade innanför hemmets väggar och jobbade. Det var inte viktigt & värdefullt?

Eller… Jo alltså, det var ju premissen som gjorde det möjligt att bygga upp vårt gemensamma välfärdssamhälle. Men! Det får vi aldrig prata om för då kan den ojämställda och GALNA organiseringen av våra liv behöva ifrågasättas.

Och förändras.

Det är jobbigt. [För vissa]

Det här har fått konsekvenser som innebär att x antal timmar ARBETE som måste göras varje dag. Varje vecka. Varje månad. Varje år. [År in och ut. I hela våra gemensamma liv]

Helst inte ska organiseras alls. Det här massiva och oändliga arbetet ska bara lösas av sig självt.

[För kärleken löser allt]

HELT GALET.

Vi pratar fortfarande om att vi jobbar 40-timmarsveckor. Vilka av er jobbar 40-timmarsveckor?

Alltså om vi ponerar (antar, förutsätter, tänker oss) att ni går iväg till ett s.k lönearbete på dagarna, 40 timmar i veckan, hur många timmar jobb tycker ni att vi då ska lägga till på arbetsveckan?

5 timmar? 10 timmar? 15 timmar? Kanske 40 timmar till??

För det är väl ingen som på fullt allvar påstår att sådant som att:

“Städa, plocka undan, dammsuga, plocka bort från bordet, torka bort smulor, rensa avloppet, tvätta, vika tvätten, sortera & lägga på rätt ställe. Vattna blommor. Planera veckans mat. Skriva lista. Handla veckans mat. Packa ihop returen. Köra iväg returen. Tanka bilen. Skjutsa till träningar. Hålla koll på träningstider. Matcher. Kalasinbjudningar. Föräldramöten. Utvecklingssamtal. Farfars födelsedag. Fikat. Klassföräldraskapet. Läxorna. Tidningshögen. Hunden som ska rastas. Oj är det lunch igen?

Byta däck på bilen. Betala räkningar. Hålla koll på alla räkningarna. Ligger de i den lådan? Hur hamnade ett viktigt papper i returen istället för i viktiga lådan? Vart är borsten. Jag måste borsta håret nu!! Tider. Hålla tider. Utan att stressa ihjäl de andra. Rengöra ugnen? Putsa fönster. Bädda alla sängar. Vika lakan och lägga dem i linneskåpet. Renbädda. Byta duken på bordet. Stiga upp och fixa frukost. Leta skor. De var fortfarande blöta från igår. Ingen tänkte på det.

Byta blöjor. Söka nappar. Rengöra nappflaskor. Tvätta kläder. Innan de behövs. Oj är det lunch igen? Ta ut och skaka av mattorna. Dammsuga igen. Skura? Plocka undan tomma förpackningar. Rensa kylen. Skafferiet. Plocka fram lucialinnen. Tomtekläder. Köpa present till fröken. Klippa gräsmattan. Bära ut komposten. Hålla tider. Nya tider. Gamla tider. Infomentor. Skolutflykt. Ta med lite fika. Vart är min mobil? Göra matlådor. Märka dem med frystejp så att någon vet vad som är i dem. Koka kaffe. Tända ett ljus. Slut värmeljus. Skriva lista. Åka och handla.

Klippa naglar. Tvätta hår. Hålla koll så att barnen inte slår ihjäl sig. Hinna umgås. Prata om viktiga saker. Dansuppvisning. Fikaförsäljning. Planera veckans mat. Igen. Mycket frukter. De tar alltid slut. Plocka undan. När är det dags för storstädning? Inte nu. Slut toapapper. Byta glödlampa. Plocka upp saker från golvet. Plocka bort saker från diskbänken. I och ur diskmaskinen. Nya barnkläder. De gamla är för små. Tid att vabba. Snyta näsor. Ta till doktorn. Läsa bok.”

……. [osv i all evighet]

INTE tar någon tid? INTE är ett arbete som behöver göras? INTE är värt något i våra gemensamma liv?

Vi måste ALLA förstå det här:

OM VI SKA FORTSÄTTA BO I GEMENSAMMA HEM PÅ DET SÄTT VI NU OFTA GÖR OCH FÖDA UPP NYA GENERATIONER AV BARN TILL MÄNSKLIGHETENS SLÄKTE SÅ…

MÅSTE VI.

MÅSTE VI.

MÅSTE VI.

Inse att det obetalda arbetet som sker i hemmet.

1. Inte gör sig självt.
2. Tar sjukt mycket tid samt…
3. Energi & resurser.
4. Inte kan skötas lite på “sidan om” som om det inte vore EXAKT lika viktigt och relevant som allt JÄVLA (ursäkta svordom) lönearbete.

Är ni med? Det är ohållbart att inte se på det obetalda arbetet på exakt samma sätt som vi ser på lönearbete. Återkommer kring vad det här innebär i praktiken.

Men ni kan vara säkra på att det innebär förändringar.

[För vissa. För alla]