Att inte nöja sig (med status quo)

Jag är av övertygelsen att inte alla män (haha jag sa det) i heterorelationer jävlas med mening med sina partners. Men när vartenda steg vi tar, alla ord vi säger, varenda liten grej vi gör, formas i ett samhälle som är uppbyggt på ojämställdhet, och kvinnoförakt, både internaliserat och helt öppet, så ja.. jag är ledsen att behöva säga det, men DET ÄR SJUKT ORÄTTVIST.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Allt jag skriver handlar om den orättvisan.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Men jag skriver OCKSÅ om varför jag tycker att det ändå är viktigt att sträva efter jämställdhet & rättvisa i våra hem & relationer. Det sticker i ögonen på en del, men alternativet, att sitta och vänta på att förändringen ska ske, att du en morgon vaknar upp till en perfekt jämställd värld utan att själv ha gjort något för att det ska hända. Sorry men då kommer du att få vänta. Länge. ??♀️
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Om vi levde i en rättvis, jämställd värld skulle det inte behövs några texter om det här dilemmat eller hur vi kan försöka göra jämställdhet (även i våra hem & relationer).
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Då skulle vi alla bara springa omkring på gröna ängar och älska varandra hela tiden. ????⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Så.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Fram till dess som den magiska fen kommer och fixar _allt det där_ så får de som vill, orkar och tycker att det är viktigt kavla upp ärmarna och föra kamper på olika sätt. I samhället. På jobbet. I skolan. I hemmet. I sina relationer. Ingen kamp är för liten för den som drömmer om ett alternativ. Att göra jämställdhet i praktiken ÄR jobbigt. Svårt. Kanske idiotiskt. Men ändå värt det. Alla gånger om. ❤️
-0 Comment-