Ibland tänker jag att de största förändringarna sker där vi verkligen GÖR annorlunda.

Teorier, tänkande och teoretisk kunskap i all ära, den behövs naturligtvis, för att föra utvecklingen framåt på ett mer samhällsmässigt plan. Men i vår praktiska vardag. (Ni vet där våra liv pågår hela tiden). Där hjälper det liksom inte att vara ett feministiskt geni á la Simone de Beauvoir om du fortfarande i praktiken är kringskuren all makt och har ett sådant minimalt handlingsutrymme att det i praktiken inte går att göra på något annat sätt än det som står till buds.

Det finns ganska mycket kunskap redan. Men i samtiden blir allting nytt varje dag. ”Spot-on och genialt!” på ord och texter som skrivits hundratals gånger tidigare. Ni vet, det finns en uppsjö av tankar, analyser och reflektioner i andra former av texter. Inte alltför sällan inom den akademiska världen. Utmanande och ibland chockerande skarpsinniga med tanke på när de är daterade. Den här gedigna kunskapen existerar knappt alls i nutidsflödet, vilket är synd. De tillför ju en förståelse för att ingenting är nytt under solen. Om vi orkar förhålla oss till den typen av tankegods så kan vi få en fördjupad förståelse för historien OCH nutiden. Språket. Som är både vår frälsning och vår förbannelse. Som begränsar, håller fast, definierar och formar.

Den tanken kräver att vi orkar ifrågasätta normer och sanningar som ses som självklara. Men också att vi orkar sätta in oss själva i en historiskt kontext. Att vi tar oss den tiden.

Hur vi aktivt förändrar idag kommer att granskas av våra barn och barnbarn. När vi inser att människor redan för hundratals år sedan hade de allra mest skarpa och välformulerade analyser. Som nu ligger dammiga och olästa i våra bibliotek. Då kanske vi också tar oss tiden att fundera över hur förändring _egentligen sker _och vad vi önskar för samhälle framåt. Vi behöver lyfta blicken och börja agera.

Hur ser drömmen ut? Och vad kan just DU göra för att idag föra oss ett steg närmare det samhället. ❤️?