Dagens bästa- Gudrun!

Idag har jag fått äran att lyssna på Gudrun Schyman, fasen vad bra hon är!
Gudrun är en stjärna på att förmedla klokheter, och vi som var där lovade att berätta vidare för minst fem personer om alla viktiga grejer som vi måste tänka på för att kunna förändra.
Men. Nu är det så att jag är lite halvt ihjälstressad efter att ha väntat och väntat och väntat och väntat… på besked om vårt flyg går i morgon.
Det gör det!! Hurra!!
Det betyder också att jag måste ägna kvällen åt att packa och fixa så jag hinner inte skriva allt som Gudrun pratade om. Det är värt lite mer eftertanke och reflektion tycker jag. Så sammanfattningen kommer alltså efter vår Stockholmsresa!
På kortet är min äldsta dotter Uma väldigt glad. Hon fick ju en bok signerad av Gudrun herself 😀

Det var ett stycke i den här
Ja men hörni då var det dags igen! Fredagsfrågan! Även denna gång från en läsare som vill vara anonym. Frågan är väldigt kort och koncis och låter såhär:

Det finns ett ämne som aldrig tycks sluta bekymra föräldrar. Ja jag pratar om barnkläder. Igen. I går var jag inne på H&M, ett ganska vidrigt ställe om jag ska vara ärlig. Några affärer har ju faktiskt gått ifrån den fascistiska och rigida inställningen till barn och könsuniformer. Men inte H&M. De är som ett livs levande monument över isärhållandets logik. Men jag antar att de gillar det. Jag antar att de som jobbar på H&M är stolta över att upprätta könskonservatism a la 1800-talet dag för dag.
Renovering. Könsstereotypernas paradis. Härligt med fint. Tråkigt med fult. Värt att vara lite ojämställda ett tag. Oj det blev visst så för alltid. För barnen är så mammiga. Och nu är det något mer. Köket är så nedgånget. Färgen på fasaden flagnar. Gräsmattan lång. Snön är väldigt djup. Bildäcken så tunga. Jag kan inte snickra. Att måla verkar tråkigt. Jag är inte stark. Barnen tycker mest om mig. Hans tålamod är kort. En hammare behöver ingen tröst. Roller i cement och mönster gjutet i betong.