Dags att åka
I morgon åker jag från Västerbottens skogar till Strand i Östergötland. Har som ambition att blogga lite mer än vanligt under den här resan. Ni som tycker att det är trist får väl helt enkelt undvika att läsa de två närmaste veckorna.
Det är märkligt att inse att jag de senaste 14 åren (sedan vårt äldsta barn föddes) aldrig varit borta så många dagar i sträck från barnen. Den här resan hade jag varken kunnat, eller velat, göra för några år sedan. Det hade känts för taskigt att lämna Johan ensam med tre småungar två veckor i sträck och jag hade nog inte känt mig så nöjd om han åkt iväg och lämnat mig heller. Men tiderna förändras, vi är inte längre småbarnsföräldrar. Vi behöver inte ägna varje vaken sekund åt att fundera på blöjor som ska bytas, välling som ska värmas, sovtider som måste passas, rutiner i vardagen som kedjar en med en osynlig fotboja. Bebisar som ska vaktas varje vaken sekund för att inte klättra upp på stolar och trilla ner.
Jag trodde aldrig att jag skulle det här, men nu säger jag det:
Det är så himla skönt!
Vet ni förresten att det finns studier som visar att människor upplevda lycka & livskvalité sjunker när de får barn? Det här känns för mig på ett sätt självklart men samtidigt så himla förbjudet (kanske framförallt för mammor) att ens nämna. Jag tror att det handlar om samma mekanism som gör att människor har så himla svårt att prata om ojämställdhet i sina relationer, alltså att det på något sätt skulle vara motsatsen till kärlek att prata om sådant som är jobbigt och svårt.
Så är det ju inte.
Livet är komplext och känslor är lika omöjliga att kontrollera som ett rasande hav. För mig innebar det ett livslångt löfte att bli förälder, jag lovade att ta hand om och älska de människor som jag valt att sätta till världen. För mig har det aldrig varit likhetstecken mellan det löftet och att ge upp mig själv. Det betydde inte att jag skulle vara den som alltid klev upp på natten eller alltid reste mig från filten på stranden. Det betydde inte att jag skulle amma dygnet runt eller vänta med förskola tills de fyllde tre år. Det har aldrig betytt att jag i varje situation måste göra rätt. Det har aldrig betytt att jag ensam ska bära det ansvaret. Mina barn har en till förälder och dessutom ett helt gäng med andra vuxna människor som står dem nära.
Jag är så sjukt nöjd med mig själv och mina val som förälder. De enda människor som någonsin har rätt att klaga på det är U, S & H.
De tre som har fått leva med mina val. Älskar er för alltid.
-6 Comments-
Åh, ha det fantastiskt skönt, Sandra!
Jag har fortfarande små barn, såna som måste vaktas så att de inte klättrar upp på stolar och trillar ner, och jag skulle inte vilja åka bort i två veckor. Men jag längtar lite ibland efter den tiden som kommer när jag också kommer att tycka att det känns bra! Jag blev positivt överraskad över hur skönt det var att få vara ensam hemma en hel tredagarshelg så kanske kommer den tiden snabbare än jag anar. 🙂
Vet inte vad jag vill säga egentligen mer än att jag kan relatera och önska dig lycklig resa!
Tack så mycket Helena! Ja alltså i efterhand (of course ;)) så jag tycker att den där tiden kom hur fort som helst! Nyss var de bebisar och nu kan de både gå, äta själva och typ prata spanska haha 😀
Låter härligt med tid för sig själv!
Jag har ”ledigt” varannan vecka och det är underbart att bara få vara jag och göra vad jag vill! Eftersom jag har en hel vecka på mig att andas är det lättare att försöka vara en så mycket bättre mamma när mitt barn kommer hem <3
Människor runtomkring mig tycker det är fantastiskt att jag inte har dåligt samvete som valde att separera från mitt barns pappa och därmed "lämna" mitt barn varannan vecka, så jag tycker definitivt att det här med egentid som förälder är viktigt att prata om! Dessutom så lämnar jag inte mitt barn, hon är med sin far och sin syster. Varför anses en mor ens lämna sitt barn när man väljer att gå isär med barnets pappa? Varför anses de positiva aspekterna av egentid inte gälla mammor? "Nu har du valt att skaffa barn, nu får du ta det som kommer", som att det vore ett straff? Vi är ju fortfarande kännande människor som behöver vara ifred och andas ibland!
Så härligt Susanne, att hitta ett sätt som fungerar liksom. Mycket värt <3
Normen för mammor och pappor är verkligen inte på något sätt jämställd. Det är sjukt störigt och nedbrytande på alla möjliga sätt, men jag gör mitt bästa för att ifrågasätta den när helst jag får chansen 😀
Underbart! Hoppas du får två fantastiska veckor! Och det är verkligen väldigt skönt när de där småbarnsåren är över, jag känner mig betydligt friare nu med en sjuåring än för några år sedan. Bara en sådan sak som att hon kan hänga med på saker på ett helt annat sätt, som att vi åkte till Bryssel hela familjen i helgen och hon orkar hänga med och uppskattar det dessutom så otroligt mycket.
Tack Helena! Ja det är sååå himla roligt att kunna börja göra sådana grejer. Tror att det är först när en kommit ur småbarnsåren som en kan tillåta sig att överhuvudtaget reflektera över situationen, när en är mitt i är det liksom bara att köra på 🙂 Kram!