Nu händer det!
Boken Jämställd vardag kommer ut den 8 mars 2023! Läs mer under fliken “Boken”

Boken Jämställd vardag kommer ut den 8 mars 2023! Läs mer under fliken “Boken”
🌷 Dags att boka vårens utbildningar & föreläsningar 🌷
Tiden flyger fram och nu börjar kalendern för våren bokas in – behöver er arbetsplats/konferens, skola eller organisation kompetensutveckling inom jämställdhet? Hör gärna av er redan idag. ✍️
Genomförande på plats eller digitalt, ni väljer det som passar er bäst.
♦️Sandra handleder, utbildar och föreläser inom områden som rör människor och deras beteenden kopplat till kontextuella faktorer. Hur kan vi förstå hälsa ur ett individ och samhällsperspektiv? Hur bygger vi upp strategier och förmågor som hjälper oss att hantera livets och arbetslivets utmaningar?
♦️Sandra utgår alltid från en modern och kunskapsbaserad grund i sina föreläsningar och utbildningar.
♦️Hon är i grunden legitimerad psykolog och drivs av ett stort engagemang och intresse för frågor om jämställdhet. Läste parallellt med psykologprogrammet genusvetenskap och har haft särskilt fokus på frågor kopplat till makt, kön, relationer och föräldraskap.
♦️Hon förklarar i sina föreläsningar hur språk, makt och beteenden fungerar med konkreta och vardagsnära exempel. Genom att kombinera sin roll som kliniskt verksam psykolog med strukturella perspektiv har Sandra en unik kompetens inom området jämställdhet.
Sagt om Sandra som föreläsare:
”Håller energin uppe och ser alla.”
“En rolig, karismatisk och duktig föreläsare, en av de bättre vi haft!”
“Intressant med ledarskap och arbetsmiljö ur ett psykologiskt perspektiv – inte bara färger och quick fixes.”
“Skulle kunna lyssna på dig hur länge som helst.”
Karlskoga, Linköping, Stockholm, Umeå, Lövånger och Mölndal – resan för att prata om jämställdhet, hållbarhet och den ojämställda stressen fortsätter.
Vardagens kamp, den så kallade fritiden. Det där omöjliga som vi håller på med hela tiden. Att inte bara överleva, utan att också vilja leva. Engagera sig. Kämpa för att förändra saker. Ha roligt. Få en chans att ta hand om de vi älskar och oss själva.
Min ambition och mitt mål är att få så många som möjligt att förstå vinsterna med att omsätta det som är viktigt för oss människor i praktiken. I det stora och i det lilla. I ditt hem. På din arbetsplats. I din lokala förening. I din kommun. På din skola. Med dina vänner. I det offentliga rummet. I det privata rummet. I en butik nära dig. På dina barns förskola. Universitetet. Industrin. Hemtjänsten. Facebookgruppen. Lunchrummet. Styrelserummet. Omklädningsrummet.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Framöver väntar Örebro, Göteborg och Stockholm samt naturligtvis mellan resorna återhämtning, vila och stunder av stillhet i mitt vackra Stämningsgården. Ta hand om er och hör av er om ni också vill boka in en föreläsning i höst! //Sandra
September. Den vackraste av månader. 🍁
Jag är ute på på olika ställen i landet och föreläser om brödsmulorna som ligger kvar på bordet. Tvätten som aldrig tvättar, viker och lägger sig i rätt byrålåda själv. Alla de där födelsedagarna som ingen minns, gympasäckar som ska packas. Helhetsperspektivet och projektlederiet. Om varför individuella hanteringsstrategier inte räcker när det är hela samhället som är skevt.
Och sist men inte minst: Om utmattningens orimliga konsekvenser och vad vi behöver göra nu. ❤️🔥
Några av föreläsningarna är öppna och vore ju sjukt kul om jag träffade just DIG tex
Vill du också höra mig prata om de här livsviktiga sakerna?
Föreläsningen ”den ojämställda stressen” går att boka till företaget, skolan, arbetsplatsen, konferensen & föreningen. //Sandra
”Nämen nu är det väl ändå dags att kvinnor slutar klaga? Det finns i princip ingenting som kvinnor inte kan uppnå om de bara anstränger sig hårt nog och fokuserar på rätt saker. Vi har ju till och med en kvinnlig statsminister, i mina ögon har det här jämställdhetstjafset gått på tok för långt.”
Mannen som sitter en bit ifrån mig skrävlar högt med sin kompis. Jag får en plötslig impuls att vända mig till dem och säga:
”Hej killar, ja precis ni där, som tycker att jämställdheten gått för långt. Det är en sak som åtminstone hälften av befolkningen nog inte riktigt håller med om. Jag skulle förresten också vilja prata med er om något som alltför många kvinnor känner igen från sin vardag. De där små sakerna som att behöva FÖRKLARA för en annan vuxen människa att tvätten inte sköts av en magisk fe, att små barn behöver en förälder för att komma i säng, läsa läxor och få nya kläder i rätt storlek, att det är schysst att komma ihåg släktingars födelsedagar, att det fullständigt dränerar en att behöva påminna om att andras behov spelar roll. Att ens egen bekvämlighet ibland måste sättas åt sidan och att det handlar om kärlek, respekt, förbannat folkvett och att inget av det här är orimliga krav att ställa på människor som delar ett gemensamt liv!
Jag säger inget av det där… Orkar inte bråka ännu en gång, känner mig som den lille mannen som slogs mot väderkvarnar. Men jag tänker på alla de här männen som i sin vardag aldrig tycks se de förpliktelser som ingår i familjelivet, föräldraskapet, i våra kärleksrelationer, och i våra hem. De som glömmer saker, låtsas att de inte kan förstå tvättmaskinen trots att de är högutbildade, aldrig påminner om något själva eller tar egna initiativ. De där som kan kosta på sig att bli irriterade över helt normala samtal och kalla det för ”det var då ett jäkla tjat”. De där som har privilegiet att sätta sig på tvären mot den som faktiskt ger förslag. Som säger att det är onödigt att planera, för att sedan helt tappa humöret när de inser att vissa saker ändå måste göras och då inte verkar ha några som helst problem med att kvinnor i deras omgivning vrider sig ur led för att stötta, trösta, förklara och projektleda.
Jag orkar inte bråka hela tiden, det gör väl ingen? Men hur ska vi förhålla oss till vardagslivets orättvisor som tycks ha blivit till vår samtids skitigaste skyttegrav?
Personligen har jag aldrig kunnat förlika mig med synen på kvinnor och män som väsensskilda och varandras motsatser i allt och ingenting. Att böcker som Grays bestseller ”Män från Mars och kvinnor från Venus” har sålts i miljoner exemplar kan jag delvis förstå, men samtidigt känna en uppgivenhet över. Det jag däremot verkligen helt och fullt ut förstår är frustrationen över hur svårt det är att leva och respektera varandra som människor i ett samhälle som hela tiden reducerar oss till kön.
Jag förstår att framför allt kvinnor försöker hitta en väg ut. Något som förklarar att det inte är vårt fel, allt det där som skaver, kanske på samhällsnivå, men mest av allt i det som är våra egna liv. Våra enda liv. Med partners som vi älskar och hoppas att de älskar oss tillbaka. Vi ger och ger av kärlekskraft och omtanke, och vi tänker för oss själva att det ska gå i bägge riktningar, men i det som kallas för vardagspatriarkatet så följs inte alls de regler som vi trodde var självklara (om jag har din rygg så har du min). Då är det inte så konstigt att man lockas av tanken på de tröstande orden:
”Män och kvinnor är olika, det är inte ditt fel, det är naturen.”
Men det är inte, och har aldrig varit, naturen som sätter gränserna och ramarna. Det kan vara smärtsamt att tänka på men det är du, jag, din partner, din mamma, din bror, din kompis, din son som är och gör det där som vi kallar för normer och strukturer. Det är vi tillsammans som upprätthåller det djupt ojämställda samhälle som vi fortfarande lever i. Men det som är min viktigaste poäng är att vi OCKSÅ TILLSAMMANS IDAG (men även igår och i morgon, för 8 mars är inte bara ett PR-jippo för den populistiska samtiden) kan utöva motstånd mot rådande tillstånd. Vi kan driva vår vilja och önskan om att skapa ett hållbart, rättvist och jämställt samhälle. Men då måste vi först vara medvetna om att vi inte är framme, och det är det som gör det hela så komplicerat och såklart också det jag borde ha sagt till de två männen:
”Vi är inte framme, och jämställdhet* kan ALDRIG gå för långt.”
*Jämställdhet, att alla människor oavsett kön ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter.
Veckans tips blir allt skrivet av Eva Magnusson, professor i psykologi (numera emerita). På sociala medier går allt snabbt vilket har sina fördelar, men det som jag upplever som en nackdel när det gäller att försöka ta in kunskap via den typen av kanaler är att allt bara blir en rundgång: Allt upplevs nytt, det finns sällan en historik eller kontext relaterat till det som skrivs (det ryms helt enkelt inte i tex ett Insta-inlägg och var aldrig syftet). Men hur som helst, inget är nytt och den kamp jag ändå försöker föra via sociala medier har till stor del din vetenskapliga grund i Evas forskning.
Jag citerar ett stycke ur boken – Vardagens könsinnebörder under förhandling – om arbete, familj och produktion av kvinnlighet. (1998).
”Vad som därigenom har dolts i den svenska offentliga diskursen, menar Acker (1989), är att välfärdsstaten till stor del bygger på nedvärderat kvinnligt arbete – både lönearbete och obetalt reproduktivt arbete. Acker benämner detta ”könskompromissen” och hävdar att den har resulterat i en ”tyst överenskommelse, enligt vilken kvinnorna har rätt till betalt arbete och en viss del personligt oberoende från enskilda män, i utbyte mot att de fortsätter att ta ansvar för omsorgen om människor, både i välfärdsamhällets tjänst och i familjen, och att de utan klagomål, accepterar en underordnad ställning inom det avlönade arbetet och i politiken, liksom, i viss utsträckning, i sina privata relationer till män”
Den här texten skriven för 24 år sedan är tyvärr fortfarande är högaktuell!
Är ni intresserade av psykologi, relationer, makt, genus och vardagens dilemman är Evas böcker det självklara valet. 📚
Samlingsbegrepp som projektledarrollen, härskartekniker, eller relationsarbete beskriver en mängd beteenden som i sin tur hör ihop med mönster av tankar och känslor. Alla beteenden lyder under relativt enkla regler och det är inte rocketscience att våra beteenden formas av den kontext vi lever i och att maktdimensioner i språket gör att vissa beteenden blir förstärkta och andra nästan helt omöjliggörs.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Jag vill med mina texter lyfta hur svårt det kan vara att leva tillsammans. När vi ska leva och organisera ett gemensamt liv så bygger det hela tiden på kompromisser, skav och att ingenting någonsin är klart. ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
VILL vi leva tillsammans så behöver stå vi ut med både det ena och det andra längs vägens gång. Oavsett kön på de inblandade. Det som däremot är intressant och viktigt att förmedla är de mönster av ojämställdhet som _framförallt byggs in i heteronormativa relationer_.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
I teorin borde ju problemen vara mer jämnt fördelade, en massa män borde vara hemma med barn, tvätta och behöva tjata på sin partner om att ta mer ansvar. Men så ser det inte ut i praktiken.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det beror på att ingen av oss bara är individer, vi är, eller rättare sagt vi gör också hela tiden kön. Ja ALLA gör kön. Det fins ingen individ i det här samhället som har gått opåverkad av strukturerna som bygger upp våra gemensamma liv. Men vi kan göra motstånd. För att orka kämpa krävs både vilja, kunskap och en känsla av att det är meningsfullt. Det är vad jag vill förmedla. Alltid.
Ja men hörni dags att kavla upp ärmarna och börja jobba nu då.
Vad vill ni höra mer om från Jämställd vardag under 2021?
Vilka ämnen vill ni att jag och Johanna avhandlar i @systemfelpodden?
Vart möter du mest ojämställdhet i din vardag och hur skulle du vilja tackla det?
Glöm inte att följa Jämställd vardag på sociala medier också, finns på Facebook och Instagram. Och tipsa alla som ni tycker behöver få sig en dos jämställdhet i vardagen, så lovar jag att fortsätta skriva/prata och utbilda under hela 2021!
PS! Kontakta mig gärna på sandra@jamstalldvardag om ni vill att jag kommer ut till er arbetsplats/förening/verksamhet och föreläser/utbildar.
Tiden, orken och energin kan inte enbart räcka till för lönearbete. Det är vare sig rimligt eller långsiktigt hållbart. Som vi i dagsläget har organiserat våra liv krävs det att vi också orkar lägga ett antal timmar varje dag på obetalt arbete. Sköta om hemmet. Ta hand om våra barn. Hjälpa närstående. Utöver det faktum att vi behöver ta hand om oss själva. Sova på nätterna, äta och få stunder av återhämtning.
Vi har byggt in ett gigantiskt systemfel i hur vi organiserar våra liv. Vi vet att sjukskrivningstalen blir mer jämställda när män jobbar inom kvinnodominerade sektorer, i praktiken försöker leva jämställt och tar sin del av föräldraansvaret. Det ökar alltså risken att bli sjuk av stress om vi försöker leva jämställt och rättvist. Hur sorgligt är inte det faktumet? Hur kan den kunskapen få existera utan att vi gemensamt tar ett krafttag för att bryta den strukturella problematiken? Hur ska vi gemensamt kunna bygga ett långsiktigt hållbart sätt att leva. Det är ett samhällsproblem och inte en kvinnofråga.”
Det pågår en konflikt mellan kvinnor och män, både på strukturell och individuell nivå. Kvinnor och män har vitt skilda intressen av att förändra ojämställda relationer till att bli mer jämställda
Om du vill skapa förändring kommer det att kräva tid, kraft och tårar. Du kan inte ta för givet att någon annan ska fixa jämställdhet åt dig: Vare sig i samhället, dina relationer, i ditt hem eller på din arbetsplats. Orättvist? Ja. Rimligt att göra det ändå? Ja, men bara om du tycker det är viktigt.
Och igen. Det är orättvist. Det är dumt. Det är könsmaktsordningens orubbliga logik. Kvinnor som grupp kommer att behöva driva kampen för förändring, män som grupp kommer att behöva förändra sina beteenden.
Om du inte tycker att det är viktigt att själv agera eller om du tycker att det är dumt att jag skriver om jämställdhet i vardagen så ber jag dig att snälla avfölja mitt konto. Det finns mängder med konton som du kan följa där det aldrig någonsin formuleras hopp, lösningar eller förslag på hur förändra. Där du kan känna att det är _din rätt_ att sitta passiv och vänta på att någon annan ska göra det åt dig.
När jag skriver här utgår jag från en vision om att kunna skapa något nytt, ett hållbart samhälle -ett hållbart liv. Inte bara för mig -utan för oss. Vi som lever tillsammans i det här samhället.