15 49.0138 8.38624 none 0 both 0 4000 1 0 horizontal http://www.jamstalldvardag.se 300 4000 -

1 mars, 2020
2 comments

Gör du jämställdhet idag?

Det är något med män och deras kommunikativa förmåga. I vissa sammanhang (på jobbet, med andra män, när något intresserar dem) så finns det ingen hejd på hur orden väller fram och talutrymmet så självklart ska var deras. Men när det gäller vardagens bördor, allt det obetalda arbetet i våra hem, relationer och föräldraskap. Då är det som att varje ord och varje initiativ är en risk. Så de håller tyst. Hoppas att det ska lösa sig. (Vilket det ofta gör, men på någon annans bekostnad). 

Det är deras rikedom. Deras privilegium. 

👉Och så blir kvinnor till sambandscentraler. Projektledare och logistikansvariga. Kärleksknegare

Fy sjutton vad jobbigt och otacksamt det jobbet är:⠀⠀⠀⠀

“Hur tänker du runt middagen? Hur tänker du runt kalaset på fredag? Hur ska vi lösa..? (insert valfritt.)”

HAN: “Varför behöver du veta det?”

Ok. Tänk. Tänk. Tänk. 🤔 

VARFÖR behöver en person som _bor under samma tak_ veta hur dagens logistik ska lösas?

VARFÖR behövs det överhuvudtaget pratas i en familj där miljoner små detaljer och vardagsdilemman ska fixas varje dag? 🔮 Året runt.⠀⠀⠀⠀⠀

✅Därför att det är schysst. 

✅Därför att det är jämställdhet i praktiken! ⚖️ 

✅ Om du förmedlar att du planerat och tänkt igenom dagens middag, skjutsen till träningarna, hur hinna handla SAMTIDIGT som barnen behöver tas om hand osv. Då och FÖRST DÅ lyfter du ansvarsbördan och stressen från den andre personens axlar. ❤️🔥

Den ojämställda stressen    Feminism    Föräldraskap    Livet    Män och maskulinitet    Psykologi    Relationer
                             
15 februari, 2020
0 comment

Innan vi förändrar något måste allt vara förändrat…

Jag vill berätta en sak för några av er. Föräldraförsäkringen är inte Messias. 

Föräldraförsäkringen kan inte lösa våld, alkoholism, omsorgssvikt,  klassamhället, psykiatriska tillstånd, sorger och bedrövelser.

Föräldraförsäkringen kan inte ersätta socialtjänst, psykiatri, beroendevård eller ensam sköta alla välfärdsfrågor.

Det är verkligen höga krav som ställs på en reform som handlar om att ge människor som blir föräldrar (oavsett kön) betalt för att kunna vara hemma med sitt barn under en period i livet.  En skattefinansierad gemensam försäkring.  

En fantastisk förmån. 

Att föräldraförsäkringen bör vara modern, könsneutralt formulerad, främja jämställdhet och utgå från en grundsyn på människor som kapabla att ta ansvar för sitt barn borde ju inte vara så provocerande?  

Att en person (i det här fallet jag) som ägnat nästan hela sitt liv, och numera också yrkesliv, åt att främja och verka för jämställdhet inom såväl samhället, arbetslivet, men också i hemmet, relationer och föräldraskap tycker att det är en bra idé borde ju inte komma som en chock för någon? 

Det är också så himla speciellt när folk som aldrig engagerar sig i något vare sig jämställda löner, en jämställd arbetsmarknad, eller ett jämställt samhälle,  helt plötsligt är här och engagerar sig EXTREMT mycket. Folk som aldrig bemödat sig om att skriva en kommentar under alla de år och tillfällen som jag lyft just de frågorna . Personer som aldrig peppat, stöttat eller överhuvudtaget synts till, men plötsligt kommer hit och vill berätta saker för mig som jag ägnat åtminstone de senaste åren åt att aktivt lyfta offentligt. Gång på gång. Trots att det stundtals har ett extremt högt pris. Det vet ni ju egentligen? Att vara kvinna och offentligt kämpa för saker som jämställdhet, rättvisa och omtanke har ett högt pris. 

Ofattbart nog.

Känner mig trött just nu. Men också tacksam. För tillsammans kan vi förändra allt. 

Ett steg i taget. ❤️🔥

Den ojämställda stressen    Feminism    Föräldraskap    Livet
13 februari, 2020
0 comment

10 skäl till individualiserad FP

1️⃣För att alla föräldrar ska ha samma rätt, möjlighet OCH skyldighet att ta hand om sina barn.

2️⃣För att alla barn som växer upp ska få lära sig att föräldrar, oavsett kön, är lika kompetenta och kärleksfulla, omvårdande och ansvarstagande.

3️⃣För att män som klarar av att ha ett ansvarsfullt jobb självklart också kan ta hand om ett hem och sitt barn.

4️⃣För att det är en fantastisk förmån att få pengar för att göra det som är varje förälders plikt och ansvar.

5️⃣För att vi inte ska ha ett system som uppmuntrar ojämställdhet.

6️⃣För att vi behöver lösa ett problem och inte kan nöja oss med status quo. Förändring skaver och jämställdhet är något som vi aktivt behöver göra. 

7️⃣För att vi ska förstå att mammor inte har någon genetiskt inbyggd handbok i bebissskötsel. Att bli förälder handlar om att ta ansvar och lära sig längs vägen.

8️⃣För att det aldrig går att förstå vad det innebär att ensam vara ansvarig för ett litet barns väl och ve och samtidigt sköta hem och hushåll när den andre arbetar. Om du inte själv gjort det.

9️⃣För att det är roligt, krävande, magiskt, jobbigt, kärleksfullt, galet och intensivt att umgås med sina barn.

🔟För att det inte finns några vettiga skäl att låta bli.

Feminism    Föräldraskap    Män och maskulinitet
12 februari, 2020
0 comment

Vardagspatriarkatet

Jag får ibland frågor om hur en kan göra sin relation mer jämställd, hur en på bästa sätt kan synliggöra ansvar och hur en kan undvika att hamna i projektledarrollen. Hur få “någon” att se det där som tycks vara osynligt, men som tydligen bara är osynligt för en part i förhållandet. 

👉Jag vill en gång för alla säga att svaret ligger i könsfördelningen över er som ställer de frågorna. Ni är till 100% kvinnor. Och ja. Det är orättvist. Det är dumt. Det är könsmaktsordningens orubbliga logik. Kvinnor som grupp kommer att behöva driva kampen för förändring och män som grupp kommer att behöva förändra sina beteenden. 

👉Era partners/ äkta män/ sambor skriver inte och frågar mig om hur de ska göra ER relation mer jämställd. Jag förstår att det kanske skaver, men män har inte särskilt stort intresse i jämställdhetsprojekt när det handlar om konkret förändring i relationen, hemmet och föräldraskapet (många män har däremot tränat upp förmågan att prata OM jämställdhet på ett fint och korrekt sätt).

⚖️Så steg ett, och något som är absolut oundvikligt, är att ni (du!) behöver acceptera att det pågår en konflikt mellan kvinnor och män, både på strukturell och individuell nivå. Du behöver förstå att kvinnor och män har vitt skilda intressen av att förändra ojämställda relationer till att bli mer jämställda. 

👉Det betyder i klartext att även din partner gör ojämställdhet i praktiken tex genom att säga att du är dryg eller att ditt tjat är problemet när du påtalar orättvisor. När han vägrar att svara och föra en normal dialog om 

✅När? ✅Hur? ✅Vem? Eller när han helt enkelt skiter i (“glömmer”) att du gör (ger) mer än honom i hemmet, relationen och föräldraskapet. 

⚖️ Det andra steget är att inse att om du vill _göra förändring_ kommer det att kräva tid, kraft och tårar. Du kan inte ta för givet att någon annan ska fixa jämställdhet åt dig: Vare sig i samhället, dina relationer i ditt hem eller på din arbetsplats. Orättvist? Ja. Rimligt att göra det ändå? Ja, men bara om du tycker att det är viktigt. Bara då. Bara du. ❤️🔥

Den ojämställda stressen    Feminism    Föräldraskap    Män och maskulinitet    Psykologi    Relationer
8 februari, 2020
0 comment

Att göra nytt

På samma sätt som språket kan upprätthålla och förstärka maktstrukturer och normer kan språket också vara det som hjälper oss till förändring.⠀⠀⠀⠀⠀

Vi kan aktivt göra motstånd och omformulera gamla sanningar. Det är ju det vi håller på med här och nu. 

Men det är också ett faktum att förändring alltid möter motstånd. Framförallt från de som riskerar att förlora privilegier men också för att vi människor generellt gillar att veta hur saker och ting förhåller sig: 

Vi gillar att göra ungefär som vi alltid tidigare gjort. Det är enklast. Det är bekvämast. Det innebär att inte behöva riskera något. (Emotionell smärta, konflikter, obehagliga sanningar som kanske riskerar att krypa fram…)

Vi säger dessutom ofta saker som vi vet att de flesta håller med om. Pröva att fråga någon om de vill att vi ska ha ett rättvist och jämställt samhälle. Majoriteten kommer att säga ”Ja men självklart”. För det är så vi lärt oss att svara.⠀⠀⠀⠀⠀⠀

Och ändå händer något när jag börjar skriva/ prata om konkreta handlingar och om vardagslivet, då är det inte längre självklart att alla är för jämställdhet. För då blir det något annat. Dels något som _aktivt behövs göras/ förändras_ men också för att det då börjar handla om våra manliga vänner, söner, bröder, pappor, partners som vi inte vill ska vara en del av förtrycket. Det är smärtsamt och svårt att inse det. Men så länge män inte aktivt deltar i kampen, plockar upp de skitiga sockarna från golvet, tar hand om kärlekskneget och relationerna. Hellre arbetar än är föräldralediga. Låter någon annan bry sig om sina gamla föräldrar. Inte fixar fredagsfikat på arbetsplatsen. Sorterar tvätten. Så länge män vill behålla sina privilegier. Så är de precis det.⠀⠀⠀⠀⠀⠀

En del av förtrycket. 

Den ojämställda stressen    Feminism    Föräldraskap    Män och maskulinitet    Psykologi    Relationer
30 januari, 2020
0 comment

Den ojämställda stressen

✨Den ojämställda stressen✨ 
~ Reklam för egen verksamhet ~

Är du en av dem som tror att ett hem och en vardag sköts utan att någon lägger tid på det? Att det finns en vuxen motsvarighet av barnens tandfé som kommer på natten och organiserar, planerar och genomför allt som behövs göras? Eller att kärleken löser allt? En sak med den där så kallade romantiska förklaringsmodellen är att den verkar vara oerhört enkelriktad. I princip så kan vi byta ut ordet kärlek mot kvinna. Kvinnor.

Kvinnor löser allt.

Och det sker gratis men ändå inte gratis. Det sker på bekostnad av vår tid, vår hälsa. Våra liv. 

Den ojämställda stressen är en föreläsning om brödsmulorna som ligger kvar på bordet. Tvätten som aldrig tvättar, viker och lägger sig i rätt byrålåda själv. Alla de där födelsedagarna som ingen minns, gympasäckar som ska packas. Helhetsperspektivet och projektlederiet. Om varför individuella hanteringsstrategier inte räcker när det är hela samhället som är skevt. 

Och sist men inte minst: Om utmattningens orimliga konsekvenser och vad vi behöver göra nu. 🔥❤️

Jag kommer gärna ut till er och pratar om de här livsviktiga sakerna. 

👉Föreläsningen ”den ojämställda stressen” går att boka till företaget, skolan, arbetsplatsen, konferensen & föreningen.

Förfrågningar via 📩sandra@actnowpsykologi.se.

Den ojämställda stressen    Feminism    Föräldraskap    Företagande och yrkesliv    Livet    Psykologi    Relationer
  
1 maj, 2019
6 comments

Jämställd vardag

Amelia nr.7 2019

Kolla in mig och Johan i senaste numret av tidningen Amelia (ni får dock blunda er förbi alla knäppa bantningstips och konstigheter som de håller på med i den tidningen ?).

En viktig poäng för mig med att ställa upp på den här typen av intervjuer är att jag tycker att det är viktigt att avdramatisera att det kan vara ganska roddigt och slitsamt att få ihop vardagen för alla. Vi har ju dessutom haft som mål att leva jämställt och jag vill verkligen poängtera att jämställdhet är något som aktivt behövs göras i vardagen och inte något som “är”. Den viktigaste kunskapen när det gäller jämställdhet är att så fort saker får “bli som de blir” så tenderar de att bli normativa, dvs ojämställdhet är det normala och vill ni göra annorlunda så får ni lova att jobba lite mer för det. OCH det här är inte heller rocket science – Självklart lever människor som har en uttalad ambition att leva jämställt mer jämställt än de som inte gör det.

En sak till också, det handlar alltså inte om att:

  1. Jag lyckades hitta en så himla “bra och jämställd man” , vilket ganska ofta ges som totalt världsfrånvänt “råd” till kvinnor “att göra” när det gäller jämställdhet. Sluta säga sådana saker nu! Det enda råd jag vill ge är att hitta någon du tycker om som tycker om dig och sen får ni gneta på tillsammans. (Här kan ni läsa mina 8 bästa tips för en mer Jämställd vardag publicerade i Moderns Psykologi.)
  2. Det handlar inte heller om det som jag väldigt många gånger (i olika varianter) fått som kommentar:

Du har tydligen män som är kassa på att hantera planering i din närmsta miljö, och du drar därefter slutsatsen att män generellt är kassa på planeringen. Jag lever i en miljö där det är tvärt om, men jag ser det mer som att individ X är sämre på att diskutera och planera, utan att blanda in kön.”

Så fort en pratar om ojämställdhet, statistik, grupp och strukturer aka samhällsproblem kommer någon (man) och gör det till en individuell fråga:

“DU har tydligen män som är kassa på att hantera planering i din närmsta miljö, och DU drar därefter slutsatsen att män generellt är kassa på planeringen.”

Det här är en väldigt vanlig strategi, att lägga skulden hos enskilda kvinnor (i det här fallet mig) för att ha valt att umgås/ leva med fel män. Det är också ett sätt att dra ner sakfrågan till att handla om min person eller personer i min närhet, som att det vore helt omöjligt att prata om generella relationella svårigheter utifrån statistik och kunskap. Det är också ett sätt att skuld- och skambelägga: “Varför ser du inte till att välja Bra Män TM”. Ok, för det första så kan ju aldrig kvinnor skuldbeläggas för något som män GÖR eller inte GÖR (oavsett närmiljö eller ej).

Många vill få frågan om ojämställdhet att framstå som ett “allmänt tyckande”. Ofta från folk som har noll koll på hur statistiken för obetalt hemarbete ser ut, och då frånsäger sig då till exempel all kunskap som baseras på statistik och kvantitativ forskning (som ju görs på gruppnivå).

En av de mest obehagliga konsekvenserna av att ständigt lägga över skulden på individer är att det också används PÅ EXAKT SAMMA SÄTT för att förklara gigantiska strukturella samhällsproblem som tex våld i nära relationer och våldtäkter: “DU väljer fel män” “DU umgås med fel män” “DU har befunnit dig i fel sammanhang, på fel plats och på fel tid”. Och så vidare.

Det är djupt problematiskt och ett klassiskt exempel som visar på makten i språket. För att citera min favoritpoet:

Den viktigaste saken sparar jag till sist:

NU FINNS JÄMSTÄLLD VARDAG PÅ INSTAGRAM!!! Det är där det händer så börja följ mig där nu @jamstalldvardag. Och TIPSA alla ni känner om att börja följa där istället.

Facebook är för övrigt sämst, fick ännu ett bevis på det exakt nu när jag postade ett tal från 1985, av en död socialdemokratisk politiker. Han pratar om vardagen: Gemenskap, livet i det stora och lilla, vikten av solidaritet och jämlikhet. Ett superfint brandtal som jag önskar att någon politiker ville plocka upp i vår samtid. Men direkt kommer någon in i kommentarsfältet och ba: Så himla dåligt att posta socialdemokratisk propaganda… blablabla väldigt olämpligt på en sida som handlar om Jämställd vardag. Jag svarar såhär:

Tycker du (oavsett politisk tillhörighet) att välfärd, solidaritet och jämlikhet är oerhört provocerande begrepp så ber jag dig ödmjukast att avfölja.

Feminism    Föräldraskap    Livet    Relationer
17 mars, 2019
2 comments

Allt det andra i det som är våra liv

Om ni ÄLSKAR bilder på tulpaner & labradorer kan ni följa mig på Instagram @sandydeelilo!

Ni får ursäkta om jag refererar mycket till podden men det är ju liksom där det mesta händer nu förtiden. Jag pratade ju lite löst om den här längtan som ibland uppstår över att göra något helt annat. (Ni vet för mig är ju drömmen att bo i en stuga i skogen med typ 5 hundar, några katter och… hahaha ja men inget mer. Dricka kokkaffe och läsa böcker. Träffa andra människor lagom sällan.)

Men det var inte det som var poängen här. Jag ville bara säga att jag beskrev att jag hoppas att vi alla tillsammans axlar vårt ansvar och gör jämställdhet eller något annat som är viktigt och meningsfullt för våra gemensamma liv. Jag kommer ju självklart aldrig att sluta kämpa för en jämställd värld. Även om jag en vacker dag i framtiden sitter ute i en stuga och filosoferar så kommer jag självklart forfarande att vara feminist och göra det jag kan och orkar i det lilla och det stora för att människor ska få leva rättvisa, rimliga och värdefulla liv.

Därför blir jag så himla glad när jag ser hur fler och fler pratar om vikten av en jämställd vardag. Att komma ifrån normen om att det privata inte ska stötas/blötas och diskuteras är A och O om förändring ska kunna ske.

Det var så häftigt när en släkting till mig igår berättade att hon sett en tjej på TV4 som pratade om exakt samma saker som mig, och hon undrade om det var någon jag kände. Jag fick ju lov att kolla upp vad och vem, och så kul när jag förstod att det var Ida Östensson som ju är både nybliven och superpeppad förstagångsförälder och dessutom en ständig jämlikhetskämpe som satt och pratade om hur hon och hennes partner kämpar för att få till en jämställd vardag. Det känns så fint att fler och fler nyblivna föräldrar pratar, inte bara om vikten av att dela på föräldraskapet, utan också allt det där andra som kommer av att leva tillsammans under samma tak.

Tillsammans förändrar vi världen i det lilla och det stora varje dag. Ingen kan göra allt. Men ALLA kan göra något. Faktiskt.

PS! Ratta in radion på P1 i morgon vid 15-tiden då jag och professor Anne Grönlund har blivit inbjudna att prata om vikten av jämställdhet i vardagslivet i programmet Nordegren & Epstein.

Feminism    Föräldraskap    Livet    Relationer
2 mars, 2019
2 comments

Hinder för jämställdhet

Så här ser målet ut. Ni kan läsa mer om det här.

Visst har ni koll på detta? Att regeringens fjärde jämställdhetspolitiska delmål är en jämn fördelning av det obetalda hem – och omsorgsarbetet.

Det är många av er som undrar och ställer frågor om vad det är som gör att det är så svårt att leva jämställt. Jag svarar såhär: Våra beteenden, alltså ALLT vi gör och säger (Och i förlängningen tänker och känner) måste förstås i den kontext som de uppstår. Alltså enklare sagt varje beteende behöver förstås i det sammanhang eller den specifika situation som de görs. När det gäller att tex i en heterorelation göra jämställdhet kommer det att vara trögt för att det finns så mycket normer, språkliga regler och föreställningar som ställer till hinder även när vi har goda intentioner och höga ambitioner. (“Klart vi ska leva jämställt!”)

Hindret kommer inte att vara någon som säger:

“Det här är dåligt. Jag är strikt emot det fjärde jämställdhetsmålet. Jag tycker att kvinnor ska fortsätta ta hand om allt det obetalda hem- och omsorgsarbetet.” (Om någon ändå skulle säga det kommer en stor del av befolkningen att protestera och tycka att den personen är allmänt korkad.)

Hindret kommer tvärtom att se ut så här som det gjorde i en kvällstidning under förra veckan. I det här fallet en psykolog som ger råd om hur hantera ilska och konflikter i relationer. Och nu, det här är viktigt, vill jag att ni som läser andas djupt och trots att vi lever i en samtid där det är så enkelt att rasa och skriva att saker är så jävla dåliga och att personen som säger/ skriver något är dum försöker tänka ett steg längre. Jag tror inte att min kollega menar något illa med den här sägningen. Det här handlar inte om en enskild person utan om ett allmänt tankegods som de flesta av oss på ett eller annat sätt har anammat. Jag tror att den manliga kollegan har de godaste intentioner, men det hjälper tyvärr inte när det är exakt den här typen av råd och pratande som är det absolut största hindret för att någonsin kunna leva och göra jämställdhet: 

Det som sägs i det här rådet är alltså om det finns
Ömhet 
Tillit
Respekt 
Så ska det inte tjatas om jämställdhet. Då spelar inte längre det fjärde jämställdhetsmålet någon roll i just din relation. För exakt VAD är det fjärde jämställdhetsmålet om inte exakt den här grejen.
DISKEN SOM INTE ÄR BORTPLOCKAD.
Disken som inte bara är en liten engångsgrej utan som är en väldigt stor del av de flesta människors liv och vardag. Tid och energi till att plocka bort disken VARJE DAG – ÅRET RUNT. I en barnfamilj som tex vår pratar vi om gigantiska mängder disk som måste plockas bort ett flertal gånger per dag, varje dag, året runt. Bara en person som aldrig tänkt tanken:
“Jag dör inombords om jag måste påminna honom om plocka bort disken igen, jag vet ju att alternativet är att göra det själv. Annars står disken kvar. Igen. och igen. och igen. och igen. och igen. Och igen. och igen.” Kan ge det här rådet. 
 
För att inte prata om tvätten, högarna som växer. På golv, i tvättstugor och tvättkorgar som aldrig töms. För att inte prata om plockandes av andra saker som ligger slängt över hela hemmet. För att inte prata om oförmågan att ta initiativet att bära ut soppåsar, byta blöjor, initiera nattningen av barnen. Sätta sig ner och planera veckans middagar. Titta igenom vad som finns i kylen. Skriva listor och åka till affären och handla. Fixa returen. Papperet, glaset, glödlamporna, plasten. Den där plasten.
 
Och så disken då: Står den kvar på matbordet. Står den kvar på diskbänken. Står den kvar i diskmaskinen. Finns den utspridd över hela hemmet? En kopp som står där med gammal hoptorkad Oboy. Kan vi bara prata om den här disken? KAN VI DET? För ärligt talat, hur roligt är det med stinkande, smutsig och äcklig disk som STÅR KVAR när alternativet är bortplockad disk och en avtorkad diskbänk? Om vi har bestämt oss för att leva tillsammans och leva RÄTTVIST och JÄMSTÄLLT och en part ständigt “glömmer” den där OVIKTIGA disken då är inte det problemet? Kom ihåg det: Disken som står kvar är inte problemet – Om du bara har tillräckligt mycket ömhet, tillit och respekt så förstår du att det enda rimliga är att se mellan fingrarna på en så oviktig och liten betydelselös detalj i ert gemensamma liv. 
 
Om du däremot INTE ser mellan fingrarna med disken så är det som sägs om DIG i rådet, mellan raderna utan att någonsin behöva skrivas rakt ut, att du är:
 
  1. kärlekslös, kall, hård, brutal, hårdhjärtad (motsatsord till ömhet)
  2. misstro, misstrogenhet, tvivel, skepsis (motsatsord till tillit)
  3. respektlös, vanvördig, hänsynslös, fräck, ohyfsad, oartig (motsatsord till respekt)

Skammen. Jag vill inte vara den personen, vill du det? Ett väldigt högt pris för en människa att betala. Ett väldigt högt pris att betala i en relation. Ett väldigt högt pris att betala för att tycka att jämställdhet behöver brytas ner i de praktiska och konkreta göromålen som görs och behövs göras dag ut och dag in i våra hem och relationer.

Vi behöver ändra kontexten för att kunna göra jämställdhet. Vi behöver ändra normer, språkliga regler och föreställningar som blir till sanningar. Vi behöver kunna säga att det är så mycket ömhet, tillit och respekt att plocka bort disken utan att behöva bli påmind om det. Vi behöver säga att om det blir konflikter är problemet inte att en part påtalar problemet, att ge den andre feedback på ett beteende som inte är OK är faktiskt det enda sättet att kunna leva respektfullt och rättvist.

Vi behöver kunna säga att för att göra jämställdhet kan husfriden inte vara viktigare än att hålla överenskommelser.

Vi behöver se att jämställdhet i relationer inte handlar om ordet jämställdhet utan om att plocka bort den skitiga disken från diskbänken. 

Det är kärlek. Motsatsen är tyvärr fortfarande legio. 

Den ojämställda stressen    Feminism    Föräldraskap    Män och maskulinitet    Psykologi    Relationer
1 2 … 9
Om