Jag behöver en butler för att kunna ta ansvar. OK?
Här om veckan repostade jag ett gammalt inlägg om den sk projektledarrollen på Fejjan. Jag behövde en påminnelse om vad vanligt folk egentligen säger om obetalt arbete, där det ingår att initiera, planera och ta ansvar för logistiken innanför hemmets fyra väggar. Det kan också vara värt att fundera över hur det ansvaret fördelas i heteronormativa relationer.
Det var ju fint att precis alla misogyna myter och allmänt vedertagna “sanningar” fick vädras i kommentarsfältet. Det är alltid härligt med inspiration och en påminnelse om hur långt vi har kvar till jämställdhet. 😉 Några av de sägningarna kommer jag att och Johanna att prata mer om i nästa avsnitt av Systemfelpodden, som har just “Tema projektledaren i hemmet AB.” Vi kommer då bland annat prata om den djupt ojämställda E4- tanken att kvinnor inte bara har det yttersta ansvaret för hem och barn utan att de också ansvarar för andra vuxna människors beteenden, inklusive icke-agerande och passivitet. (Som är det främsta makt-utövandet män i heterorelationer använder när det gäller ansvaret för sina hem och barn.)
En av de mer relevanta faktan i ämnet tänkte jag dela med mig av till er redan i dag! Det blir liksom så himla tokigt när folk använder sig av magkänsla och navelskåderi för att analysera ett problem och sedan också gladeligen delar med sig av sina åsiktsbaserade, ständigt misogyna och oerhört normativa tips på hur problemet bäst ska lösas. Så:
Relevant fakta nummer 1:
Kvinnor som grupp har gjort enorma beteendeförändringar under de senaste 50 åren. Det är också kvinnors beteendeförändringar som varit främsta orsaken till att jämställdheten i våra hem ökat. Det kvinnor som grupp gjort är att de börjat förvärvsarbeta i väldigt mycket större utsträckning och att kvinnor som grupp samtidigt minskat tiden för städning och annat obetalt arbete i hemmet.
Män har INTE i samma utsträckning tagit sitt ansvar och gått in i hemmen, minskat sitt förvärvsarbete och börjat städa mycket mer. De har ärligt talat knappt gjort några större beteendeändringar alls på gruppnivå. De kör liksom på i samma gamla hjulspår. De små men ändock positiva förändringar som män som grupp gjort kan i stor del relateras till föräldrapenningens vikta dagar de sk “pappadagarna”. Det vill säga män i Sverige är ju faktiskt unika på så sätt att de trots allt hänger rätt mycket med sina kids, (OBS! jmf med män i andra länder. Fortfarande tar de ut mindre än 20% av föräldradagarna innan barnets tvåårsdag.) well done så långt. Synd bara att de inte axlade rollen som projektledare och städare i hemmet när de ändå höll på.
Visste ni förresten att regeringens fjärde jämställdhetsmål är formulerat såhär:
- Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor. (Läs om övriga mål här.)
Poängen är att det som behövs är att män som grupp steppar upp och går in i hemmen, gör mer obetalt och undervärderat jobbande där och JA då är ju att projektleda en viktig del av det ansvaret. Att som vuxen man behöva bli “hjälpt” av en vuxen kvinna för att ta ANSVAR är ungefär lika rimligt som att jag skulle vägra gå till jobbet i tid, vägra göra frukost åt mig själv, vägra ägna en sekunds tänkande åt om det är ett rimligt beteende utan att en trevlig och SNÄLL butler, aka mental coach hjälper mig med det.
Att en vuxen man som har klarat skolgång och arbete behöver LÄRA SIG att passa tider och utföra relativt enkla sysslor i hemmet är lika rimligt som att säga att alla män faktiskt har medfödda hjärnskador.
Och så är det ju inte vet ni. 🙂
