Hemma efter 3 dagars intensiv utbildning. Vi jobbade från tidig morgon till sen kväll och jag tycker verkligen att det är sjukt påfrestande att hela tiden behöva vara bland folk. Men är supernöjd med innehållet och miljön vi befann oss i var vacker och stämningsfull (Näsby slott).

I går kväll missade jag flyget hem till Skellefteå. Kände extremt stor förståelse för alla barn som lägger sig ner och skriker och gråter,  till exempel på Ica.

Fick använda all min viljestyrka och impulskontroll för att inte göra _exakt så_ vid den stängda gaten på Arlanda.

Men det löste sig och nu sitter jag här hemma med ett sjukt och febrigt barn.

Läste för övrigt att 45% av alla män (och 30% av alla kvinnor) i en undersökning tyckte att #Metoo ”gått för långt”. Det är ingen chock. Jag antar att det är exakt samma människor som tycker att jämställdheten gått för långt.

För HUR ur skulle det se ut om alla människor hade samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter i vårt samhälle??

Lite lagom mycket våldtäkter, kvinnomord, misshandel, sexuella övergrepp och tafsande måste vi ändå ha. För att inte tala om sexistiskt skämtande och synen på män som totalt impulskontrollstörda och empatilösa.

Det är väl ändå rimligt? Eller ska vi inte få ha något som helst förtryck i det här landet längre?

Chocken, förvirringen och krisen hos hälften av männen och en tredjedel av kvinnorna är total. Alltså. Jag är så himla ledsen kära motsträviga, rädda och ledsna upprätthållare av patriarkatet.

Men era dagar är räknade.