Det är inte ditt fel
Personligen har jag aldrig kunnat förlika mig med synen på könen som väsensskilda och varandras motsatser i allt och ingenting. Att böcker som Grays bestseller ”Män är från Mars och kvinnor är från Venus” är så populära kan jag delvis förstå men samtidigt känna en uppgivenhet över.
Det jag förstår är frustrationen över hur svårt det är att leva och respektera varandra som människor i ett samhälle som hela tiden reducerar oss till kön. Jag förstår att människor, framförallt kvinnor försöker hitta en väg ut. Något som förklarar att det inte är mitt fel. Allt det där som skaver, kanske på samhällsnivå, men framförallt i det som är våra liv. Smulor som ligger kvar på bordet efter frukosten och skär som knivar i hjärtat. Omtanke och initiativtagande till allt det där som rör er relation men som med tiden kanske börjat kännas mer som en boja runt foten än ett fritt val.
Då är det inte så konstigt att vi lockas av tanken av de här tröstande orden:
”Män och kvinnor är olika, det är inte ditt fel, det är biologin.”
Problemet är att om vi köper den sanningen så fråntar det oss både hopp om förändring eller motivation till att ens försöka. Ungefär såhär:
”Nä men nu är det ju så att män rent genetiskt inte kan se damm, ta hand om små barn, låta bli att våldta eller fälla ned toalocket efter att ha stått upp och kissat.”
Jag förstår verkligen att det på ett sätt (eller flera) vara bekvämt att bara finna sig i den här typen av ”vetenskapliga fakta” men när jag skriver så skriver jag alltid till er som inte har resignerat. Gett upp. Eller slutat hoppas att förändring är möjlig.
Det finns alltid finns hopp för oss människor.
Vi är fantastiska, jag motsäger inte att vi i grunden är hårlösa apor. Men vi är apor som genom evolutionen utvecklat något helt unikt. Språket. Som ger oss ett sammanhang och förklarar världen omkring oss. Det finns inga andra levande varelser på den här planeten som tänker på det sätt vi gör. Det vackra med vår medvetenhet, om oss själva och vår omvärld, är också till viss del vår förbannelse. För vi människor lider, våra tankar kan dra oss tillbaka till smärtsamma minnen ur det förflutna eller skrämma oss med föreställningar om allt hemskt som ska hända i framtiden. Jag vill bara försöka förklara varför vi istället för att fastna i destruktiva tankar om kollektiv skuld och skam behöver lyfta oss och prata om kollektivt och individuellt ansvar.
Som ett medvetet beteende, som en medveten strävan mot rättvisa.
För vi kan välja. Vårt medvetande ger oss möjligheten att välja.
Så länge vi lever och andas.
-2 Comments-
Frågan till de som är inne på Mars och Venus-teorin är ju varför det skulle vara så omöjligt att sätta sig över biologin i just det här fallet?
Det gör ju vi människor annars mest hela tiden i alla möjliga sammanhang.
Jag älskar den svenska naturen sanslöst mycket, särskilt norra Sverige men trots det är jag övertygad om att det egentligen inte alls är särskilt lämpligt för människan som art att leva i ett så kallt och mörkt land. Människor fryser ju faktiskt bokstavligen ihjäl här varje vinter.
Och är stressen och tempot på så många arbetsplatser inom vitt skilda branscher idag anpassade efter Människans biologi?
Eller är Människans biologi förenlig med att köra bil i Stockholms rusningstrafik?
Jag skulle nog svara nej på de frågorna, men här är normen istället att vi inte alls ska låtsas om att vi är biologiska varelser.
Fixar du inte tempot i arbetslivet anses du inte passa för jobbet även om du utförde det hur bra som helst innan alla nedskärningar på arbetsplatsen och vill du helst slippa köra i Stockholms rusningstrafik anses du inte kunna köra bil trots att du pendlar tio mil om dagen med bil till och från jobbet i en annan del av Sverige.
Jag har ingen aning om hur stora skillnader det egentligen är mellan mäns och kvinnors hjärnor. Jag är inte heller särskilt intresserad av hur stora dessa skillnader egentligen är.Jag har alltid tyckt att uppdelningen i likartsfeminism och särartsfeminism som den största vattendelaren hos feminister är ganska märklig.
Jag har liksom aldrig förstått varken varför det faktum att det kanske finns större biologiska skillnader än vad vi har trott skulle vara ett skäl till att inte vilja ifrågasätta destruktiva könsroller eller varför man måste vara övertygad om att det i princip inte existerar några biologiska skillnader utom själva könsorganen för att ”få” ifrågasätta destruktiva könsroller.
Män ska väl ta sitt ansvar för sina hem, barn och husdjur oavsett ? Det är liksom lika mycket deras hem, barn och husdjur och därmed också deras ansvar helt oavsett eventuella biologiska skillnader.
Stora delar av samhället förutsätter ju som sagt i alla möjliga andra sammanhang att vi i stor utsträckning ska förtränga att vi överhuvudtaget är biologiska varelser men så fort det handlar om könsroller reduceras vi till neanderthalare…
Ja och det fins också ofta en lustig diskrepans med biologist-människornas åsikt om att:
1. Biologin är oföränderlig och deterministisk.
2. Hur FARLIGT det är att försöka påverka (aka hjärntvätta).
Det resonemanget går ju inte alls ihop särskilt bra haha 😉