Lördagmorgon och solen har precis gått upp. Allting är tyst och resten av familjen sover fortfarande. Jag sitter här vid köksbordet och funderar på året som gått. Allt som varit. Alla människor jag träffat och hur jag fått möjlighet att prata om min hjärtefrågor i en mängd sammanhang.

Bloggen har varit det som under året som till viss mån strykit på foten. Mitt dygn har, precis som jag pratar om i mina föreläsningar, bara 24 timmar och jag måste välja hur de timmarna ska prioriteras.

Med våra beteenden är det ju också så att det som görs regelbundet blir lättare att göra. När det görs väldigt sällan så kräver det mer energi och tankevilja och ett aktivt val att tex sätta sig här vid datorn och trycka på tangenterna. Haha det är skitjobbigt.

Precis det här är också det som händer i våra liv och i vår vardag. Många av oss vill ju leva jämställt och rättvist. Vi tänker att det är självklart. Nästan ingen vill vara utstuderat elak och dum, men i vardagen så kommer helt andra faktorer att påverka. Tanken: Vi vill leva jämställt och rättvist. Kommer att få tävla med sådant som:

”Jag är jättetrött, om jag låtsas inte höra barnet gråta, så stiger hon snart upp.” ”Jag vill inte gå ut med soppåsen nu för det är mörkt och kallt, vet att jag hade lovat men jag kanske kan göra det i morgon istället.” ”Det är säkert mysigt med jul, födelsedagar, trevliga middagar, men bäst att jag säger att jag inte bryr mig för annars blir det ju konstigt att jag aldrig engagerar mig i dem.”

Ja och så vidare.

Vem som har privilegiet att:

1. Glömma

2. Vänta ut

3. Inte bry sig

4. Vara allmänt skön…

5. … och samtidigt extremt rigid och psykologiskt oflexibel.

Har att göra med normer: Språkliga regler och sanningar. Måttstockar som i hela våra liv varit så jäkla skeva att vi inte ens reagerar över det sjuka i att måttstocken för män ser ut på ett sätt och måttstocken för kvinnor på ett annat sätt. Så när och om tex jag och Johan gör exakt samma saker kommer folk att tycka och tänka helt olika saker om oss. Vi kommer också att tänka om oss själva på olika sätt. Det som för en av oss kanske ger en känslomässig förstärkning och stolthet, kan för den andra innebära negativa känslor som skam och skuld. Trots att vi gör exakt samma sak.

Det här är också anledningen till att det är så svårt att leva jämställt även om ni egentligen vill det:

Att leva och göra jämställdhet i ett samhälle som från minsta byggsten är uppbyggd på motsatsen är inte härligt. Det känns konstlat, jobbigt och det kräver energi, tankevilja och aktiva val. Det gör dig inte alltid populär och omtyckt.

Om det är viktigt för er så lovar jag att det ändå är värt det.