Livet
Jag har varit feminist i hela mitt vuxna liv. Jag har läst, pratat, sett och betraktat världen med genusglasögonen på i så många år att jag inte längre ser det som glasögon utan som en del av mig själv. Det här går inte längre att backa ur även om jag skulle vilja. Jag har gått genom kriser och år av mörkaste förtvivlan. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har känt sådan djup smärta över sakernas tillstånd att jag nästan inte ville leva vidare. Men det gjorde jag.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Och nu är jag här.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Och jag vill ge er hopp. Jag vill inte fylla er med förtvivlan och ångest. Skicka ut er på ett krigsfält där det bara finns förlorare. Tvärtom. Det går att hitta sätt att faktiskt leva, inte bara överleva, i den här världen. Men jag tror också att vi behöver våga prata om och sätta ord på det som gör oss illa. Vi behöver lyfta fram allt det hemska i ljuset för att kunna se det ordentligt. Patriarkatet. Strukturerna. Ojämställdheten. Vi kan kalla det för många namn. I praktiken heter det våld, hot, hat och ond bråd död. Det heter svek och lögner. Det heter objektifiering, dehumanisering, våldtäkter och rätten att köpa andra människor. Osynliggörande, förminskande, förlöjligande och skam. Det är skilda världar, där det finns tjejkast och det kallas pojkstreck.
Men om vi vågar se på det som det verkligen är, och inte som illusionen om hur det borde vara, så kan vi också förändra.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det börjar här och nu. Det är vi som är förändringen.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Du och jag. Tillsammans. ❤️?
-0 Comment-