Vad är viktigt för dig?
Här om dagen googlade sig någon hit med sökorden:
“Roligt om jämställdhet”
Jag bara: LIFEGOAL!!! Hahahaha.
Även om jag egentligen tycker att det är vackert och livsbejakande att vara lite (eller mycket när det krävs) arg, tråkig och besvärlig så drömmer jag om att någon ska förstå att jag EJENKLIGEN också är ganska rolig
*Förresten upp med handen ni som aldrig skrattat med i ett skämt som kanske inte var så himla kul när ni tänkte efter en gång till.
Nu några frågor till er som läser, bara för min nyfikenhets skull:
- Vad tycker du är den viktigaste feministiska frågan? I ditt liv.
- Vad tycker du är den viktigaste feministiska frågan? På samhällsnivå.
- Hur skulle du vilja jobba med de här frågorna?
- Vad ser du för hinder för att kunna göra det?
Supertacksam för alla svar! Hoppas ni får en fin lördag, rolig eller ej 😉
-14 Comments-
1. I mitt liv: jämställt hemarbete.
2. På samhällsnivå: att feminism inte ska gå ut på att kvinnor ska likna män utan snarare tvärtom, att traditionellt kvinnliga värderingar ska uppgraderas och anammas av män. Fler män som jobbar deltid, är hemma med barnen, sköter julpysslande och bakning etc. Alltså, rätt till deltid: för alla!
3. Hur skulle jag jobba: med opinionsbildning.
4. Vad ser jag för hinder: min utmattning och allt har jag skulle få utstå.
Åh tack så mycket för svar Hanna! Jag är helt med dig på att väldigt många traditionellt “kvinnokodade” beteenden är extremt positiva både på samhällsnivå och i våra nära relationer, så håller med tanken om att vi bör uppgradera och värdera det arbetet mycket, mycket högre än vad det görs i nuläget. Tycker du att din utmattning är relaterad till ojämställdhet generellt? (Svara bara om du vill!). Jag tror också att rädslan för att bli utsatt för hat är ett av de största hindren, det är verkligen sorgligt och hemskt att det är på det sättet.
Ha det fint & tack igen! Kram//Sandra
Ja jag tycker absolut att min utmattning är relaterad till ojämställdhet. Jag har skrivit ett inlägg på min blogg som heter Att vara en duktig flicka där jag förklarar hur jag ser det. https://haricas.wordpress.com/2014/04/22/att-vara-en-duktig-flicka/
Åh vad bra skrivet och beskrivet Hanna! <3
1) i mitt eget liv. Har två tjejer i lpgstadieålder. Dem vill jag kämpa för i min uppfostran att de ska älska sig själva precis som de roliga, smarta individer de är, och inte för hur de ser ut, hur de anpassar sig efter hur omvärlden tycker de ska vara. Ich sen har jag fått en son för ett halvår sedan. Honom önskar jag att han får bli en omtänksam man, som känner att han inte måste vara tuffa killen hela tiden. Att man får visa känslor och att man i en familj(oavsett vilken partner man har) så hjälps man åt på samma villkor.
2) på samhällsnivå vill jag se att kvinnor i personinriktad vård och omsorg ska kunna leva självständigt på sin kön, ich kunna jobba 100% utan att slita ut sig.
3) genom att rösta på det parti som jag tycker riktar fokus på den kategorin människor gör jag en insatts. Och att lyfta fråga i olika sammanhang.
4) man kan alltid göra mer. Engagera sig mer osv. Men tid och ork räcker inte till.
Tack för svar & tankar Magdalena! Jag känner igen drivkraften och önskan om att ens barn ska få växa upp i en mer jämställd värld, jag har ju också två döttrar och en son faktiskt 🙂
Så sant det där med tanken om att det alltid går att göra mer. I praktiken tänker jag ändå att vi alla har både begränsad tid & ork och då också måste prioritera sånt som är mer eller mindre viktigt för stunden. En utmaning i sig! //Sandra
I mitt liv :
Jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats. Jag vill slippa höra att det är typiskt kvinnligt när jag uttrycker oro inför att klara av framtida arbetsuppgifter. Män känner också oro, men är “svaga” om dem visar det.
Samhällsnivå :
Våldet. Det känns som om att män utsätter kvinnor för våld i var och varannat förhållande. Efter jag själv tagit mig ur ett osunt förhållande och börjat berätta om det har jag fått höra om så många liknande erfarenheter.
Eller kanske manligheten, macho, aldrig visa sig svag, inte prata om känslor, osv.
Hur jobba med det:
Inte alls. Jag vågar inte. Jag vågar knappt dela dina inlägg på Facebook. Jag vill passa in, säger inte ifrån, vill vara omtyckt..
Hinder :
Se ovan.
Åh kära Anna, känns ledsamt att läsa samtidigt som jag imponeras av din ärlighet kring hur svårt det är. Våldet & mansrollen är verkligen ett gigantisk samhällsproblem och en sorg för oss alla.
Tack för att du delade med dig och en jättestor kram från mig <3 //Sandra
Bra frågor!!! 1. Arbetsfördelning i hemmet och jämställt föräldraskap 2. Sjukt svårt. Höja statusen på det som är “kvinnligt” kanske? 3. Vet inte 🙁 4. Det personliga är politiskt och tvärtom. Man orkar inte kämpa i alla delar av sina liv, till och med i sina närmsta relationer
Tack Emma! Ja jag tycker också jämställt föräldraskap är superviktigt, skriver mer om det idag 🙂
Tycker att det är en viktig poäng du gör också med det där att inte orka kämpa överallt och att det kan vara extra svårt i just nära relationer (men jag tänker också på hur mycket vardagen påverkar vår ork, lust och energi och verkligen kan dränera en från att ork göra något annat! Lite som en ond cirkel liksom).
Kram! // Sandra
Alltså hinner inte riktigt med att kommentera, hoppas att det inte är för sent (såg att du redan kommenterat kommentarerna).
1. Arbetsfördelning i hemmet och jämställt föräldraskap. Helt klart vårt vanligaste bråk här hemma.
2. Är väldigt tudelad. Å ena sidan trygghet för kvinnor/våld mot kvinnor för ingen kvinna som behöva bli våldtagen, slagen eller dödad pga sitt kön. Samtidigt vill jag å andra sidan säga “jämställd förskola och skola”, för jag tänker att om barnen tidigt får lära sig att pojkar och flickor är lika, både lika värda och att det faktiskt inte är så stor skillnad utan att pojkar faktiskt också kan vara mjuka och synsätt som “boys will be boys” och “han slog dig bara för att han är kär i dig” utrotas, så har vi förhoppningsvis en ny generation som växer upp och skapar en bättre värld.
3. Alltså såå svårt. Tror att det gäller att aldrig ge upp. Att orka ta fajten och vara den “jobbiga” (jag är alltid den jobbiga, från att vara den miljömedvetna som ser till att allt på arbetsplatsen byts ut till miljömärkta grejer, till att vara den som inför “hen” i alla våra avtal och den som gör folk obekväma eftersom de inte kan könsbestämma vårt minsta barn, ibland känns det motigt, men oftast bra). Jag tänker också att om vi “vanliga människor” lyckas att bilda opinion så kommer politiken efter. Självklart hoppas jag på tvärtom, men har hittills blivit mest besviken.
4. Okunskap och “vanan”. Inställningen att låta pojkar ha “pojkkläder”, mamman ta ut all föräldraledighet etc inte är ett val utan ett val görs bara om man väljer något annat.
Det är självklart ok att kommentera när som helst 🙂
Ja jag tycker också att det är skitsvår att välja EN viktigaste fråga (och tänker väl också att vi behöver jobba på en MASSA fronter parallellt och samtidigt, fast då måste vi vara många som gör det liksom). Det är jobbigt att vara den jobbiga- men ibland också så himla värt det <3
Hej! Hoppas det går bra att svara trots att det är tisdag.
1. Otrygghet på platser “i det offentliga rummet ” jag av olika skäl är tvungen att ganska ofta besöka i min vardag.
2. Det omänskliga villkoren i arbetslivet för kvinnor som får oss att bli psykiskt och fysiskt sjuka och slitas ut i förtid. Som förstärker gammaldags könsroller ( hur vanligt är det inte att de kvinnor som är föräldralediga på heltid i 18 månader medan deras män på sin höjd tar ut sina öronmärkta dagar för att förlänga semestern avskyr sina jobb och lika mycket flyr från jobbet som till hemmet?)
Som i de fall vi väljer klassiska kvinnoyrken tvingar oss ned på knäna av alla besparingar, rationaliseringar och nedskärningar och i de fall vi väljer traditionella mansyrken eller “mixade yrken” tvingar oss att vara dubbelt så bra som en man för att vara bra nog och dessutom ofta anta en klassisk mansroll där vi de flesta av veckans vardagar knappt träffar våra barn i vaket tillstånd.
3. Jag tror på feministisk stadsplanering och stadsanalys samt sex timmars arbetsdag.
4. Det är arbetsgivarnas marknad och den som gnäller är utbytbar. När det gäller trygghet är det pinsamt att erkänna att man som vuxen kvinna och dessutom mamma inte känner sig trygg i alla offentliga miljöer. Att det finns riktningar inom feminismen som bagatelliserar kvinnors vardagsrädsla och det faktum att kvinnor utsätts för saker också utanför hemmen och att mäns våld och hot mot kvinnor inte enbart existerar inom parförhållanden genom att ständigt påtala att vi borde vara rädda för att gå hem istället gör inte saken bättre.
Ja arbetslivet och hela den extremt könssegregerade uppdelningen som råder är ju sjukt problematisk. Gillar också tanken på 6 timmars arbetsdag och tänker att många kvinnor i praktiken redan gör det, fast med en mängd negativa konsekvenser som följd (lägre lön, svårare att “göra karriär”, sämre pension etc). Måste också tillägga att jag uppskattar dina kommentarer väldigt mycket, genomtänkta, intressanta och inte alltid medhårs <3