0 comment
Nu händer det!
Boken Jämställd vardag kommer ut den 8 mars 2023! Läs mer under fliken “Boken”
Livet pågår
Karlskoga, Linköping, Stockholm, Umeå, Lövånger och Mölndal – resan för att prata om jämställdhet, hållbarhet och den ojämställda stressen fortsätter.
Vardagens kamp, den så kallade fritiden. Det där omöjliga som vi håller på med hela tiden. Att inte bara överleva, utan att också vilja leva. Engagera sig. Kämpa för att förändra saker. Ha roligt. Få en chans att ta hand om de vi älskar och oss själva.
Min ambition och mitt mål är att få så många som möjligt att förstå vinsterna med att omsätta det som är viktigt för oss människor i praktiken. I det stora och i det lilla. I ditt hem. På din arbetsplats. I din lokala förening. I din kommun. På din skola. Med dina vänner. I det offentliga rummet. I det privata rummet. I en butik nära dig. På dina barns förskola. Universitetet. Industrin. Hemtjänsten. Facebookgruppen. Lunchrummet. Styrelserummet. Omklädningsrummet.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Framöver väntar Örebro, Göteborg och Stockholm samt naturligtvis mellan resorna återhämtning, vila och stunder av stillhet i mitt vackra Stämningsgården. Ta hand om er och hör av er om ni också vill boka in en föreläsning i höst! //Sandra
Vad jag vill förmedla
Samlingsbegrepp som projektledarrollen, härskartekniker, eller relationsarbete beskriver en mängd beteenden som i sin tur hör ihop med mönster av tankar och känslor. Alla beteenden lyder under relativt enkla regler och det är inte rocketscience att våra beteenden formas av den kontext vi lever i och att maktdimensioner i språket gör att vissa beteenden blir förstärkta och andra nästan helt omöjliggörs.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Jag vill med mina texter lyfta hur svårt det kan vara att leva tillsammans. När vi ska leva och organisera ett gemensamt liv så bygger det hela tiden på kompromisser, skav och att ingenting någonsin är klart. ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
VILL vi leva tillsammans så behöver stå vi ut med både det ena och det andra längs vägens gång. Oavsett kön på de inblandade. Det som däremot är intressant och viktigt att förmedla är de mönster av ojämställdhet som _framförallt byggs in i heteronormativa relationer_.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
I teorin borde ju problemen vara mer jämnt fördelade, en massa män borde vara hemma med barn, tvätta och behöva tjata på sin partner om att ta mer ansvar. Men så ser det inte ut i praktiken.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det beror på att ingen av oss bara är individer, vi är, eller rättare sagt vi gör också hela tiden kön. Ja ALLA gör kön. Det fins ingen individ i det här samhället som har gått opåverkad av strukturerna som bygger upp våra gemensamma liv. Men vi kan göra motstånd. För att orka kämpa krävs både vilja, kunskap och en känsla av att det är meningsfullt. Det är vad jag vill förmedla. Alltid.
2021
Ett nytt år ligger framför oss fyllt av okända händelser, drömmar, hinder, utmaningar och dagar av liv. Nästa år ska jag förhoppningsvis fortsätta jobba med utbildningar & föreläsningar i företaget. Skriva krönikor och podda med Johanna i @systemfelpodden. Jag drömmer också om att få resa, umgås och lära känna nya människor. Jag (som alla andra) hoppas att vaccinet ska ge oss den möjligheten. Men fram till dess så hänger jag här med min bästis i skogen.
~Glöm inte att vi inte blir sjuka av stress utan av brist på återhämtning
~Glöm inte att du är viktig och värdefull, värd att vila, värd att älskas, värd att existera och du är här nu ~ imorgon vet vi inte vad som händer.
Gott nytt år och god fortsättning på er alla! //Sandra
Lev!
För några år sedan mötte jag den här älgen nästan varje gång jag och Chili gick ut. Hon hade sina två halvvuxna kalvar att hålla koll på, så vi försökte hålla oss undan och undvika att komma för nära trots att vi delade samma del av skogen.
En morgon låg hon precis på stigen så jag märkte henne först när vi var väldigt nära. Hon ställde sig upp och tittade på oss. Vi stod helt stilla, alla tre. Jag minns fortfarande den där magiska stunden, det var som att tiden stod still, skogen inbäddad i snö och tystnaden omkring oss var så stor att den nästan var öronbedövande. Chili vara bara en valp men tagen av stundens allvar satt han också helt tyst och still. Efter en liten stund vände hon sig om och tog stora kliv in i skogen. Hennes kalvar hade stått och tryckt några meter bort så de följde efter henne.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det var så konstigt för efter den dagen såg jag henne inte igen. Om jag inte hade tagit kortet så hade jag nästan kunnat tro att jag hade hittat på alltihop. Men minnet av hennes blick och lugnet som präglade stunden trots att vi egentligen kommit lite för nära bär jag med mig. Som en gnistrande diamant i mitt inre. 
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Ta hand om varandra. För mig och många andra gäller nu åter strikta restriktioner. Mig går det egentligen ingen nöd på. Jag vandrar i skogen och gläds över allt som händer där, konstiga spår, rävar och tjädrar som skräms när de flaxar upp ur snåren, möss och ekorrar, bävrarna som jag nästan aldrig får se men jag ser deras slit då de fäller nya träd varje natt, nya platser, årstidens växlingar, Chili som hittar nya pinnar (stockar!) att bära. Jag vill påminna er om vikten av att nu och då stanna upp och inse hur sköra, fantastiska och korta livets vardagliga stunder faktiskt är. Och de pågår inte för evigt. ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Ni vet ju egentligen – vi har bara ett liv – så lev.
Den ojämställda stressen
Tiden, orken och energin kan inte enbart räcka till för lönearbete. Det är vare sig rimligt eller långsiktigt hållbart. Som vi i dagsläget har organiserat våra liv krävs det att vi också orkar lägga ett antal timmar varje dag på obetalt arbete. Sköta om hemmet. Ta hand om våra barn. Hjälpa närstående. Utöver det faktum att vi behöver ta hand om oss själva. Sova på nätterna, äta och få stunder av återhämtning.
Vi har byggt in ett gigantiskt systemfel i hur vi organiserar våra liv. Vi vet att sjukskrivningstalen blir mer jämställda när män jobbar inom kvinnodominerade sektorer, i praktiken försöker leva jämställt och tar sin del av föräldraansvaret. Det ökar alltså risken att bli sjuk av stress om vi försöker leva jämställt och rättvist. Hur sorgligt är inte det faktumet? Hur kan den kunskapen få existera utan att vi gemensamt tar ett krafttag för att bryta den strukturella problematiken? Hur ska vi gemensamt kunna bygga ett långsiktigt hållbart sätt att leva. Det är ett samhällsproblem och inte en kvinnofråga.”
Världen vi lever i
~Tid för att lyssna, lära och reflektera~
Det viktigaste beteende vi behöver lära oss är precis det. För det är så lätt att peka finger åt andra och så svårt att rikta fingret mot sig själv. Exakt därför behöver vi göra det.
Vad kan du göra idag? Vilka bias och normer behöver du ifrågasätta trots att det känns obekvämt? Krångligt? Onödigt? När du tänker att _någon annan_ borde förändra sig och att du minsann inte ska behöva göra ett skit för att det känns jobbigt. Det är troligtvis exakt då du behöver rannsaka dig själv. Göra lite mer. Göra lite bättre.
Det är individerna som gör strukturerna och vi har ALLA ett ansvar.
För våra liv. Våra medmänniskor. Världen vi lever i.
Livet
Jag har varit feminist i hela mitt vuxna liv. Jag har läst, pratat, sett och betraktat världen med genusglasögonen på i så många år att jag inte längre ser det som glasögon utan som en del av mig själv. Det här går inte längre att backa ur även om jag skulle vilja. Jag har gått genom kriser och år av mörkaste förtvivlan. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har känt sådan djup smärta över sakernas tillstånd att jag nästan inte ville leva vidare. Men det gjorde jag.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Och nu är jag här.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Och jag vill ge er hopp. Jag vill inte fylla er med förtvivlan och ångest. Skicka ut er på ett krigsfält där det bara finns förlorare. Tvärtom. Det går att hitta sätt att faktiskt leva, inte bara överleva, i den här världen. Men jag tror också att vi behöver våga prata om och sätta ord på det som gör oss illa. Vi behöver lyfta fram allt det hemska i ljuset för att kunna se det ordentligt. Patriarkatet. Strukturerna. Ojämställdheten. Vi kan kalla det för många namn. I praktiken heter det våld, hot, hat och ond bråd död. Det heter svek och lögner. Det heter objektifiering, dehumanisering, våldtäkter och rätten att köpa andra människor. Osynliggörande, förminskande, förlöjligande och skam. Det är skilda världar, där det finns tjejkast och det kallas pojkstreck.
Men om vi vågar se på det som det verkligen är, och inte som illusionen om hur det borde vara, så kan vi också förändra.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Det börjar här och nu. Det är vi som är förändringen.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
Du och jag. Tillsammans. ❤️?
Att leva upp till samhällets förväntningar (på kvinnor)
Jag vet att en del tycker att jag tjatar om det här med orättvisor och ojämställdhet. Ni har helt rätt,??♀️det är det jag gör. Inte för att jag älskar att gnälla men för att jag ser det som en skyldighet att synliggöra vad som faktiskt pågår. Gång på gång. Jag vet att jag inte drar hem så många “Skön brud TM” poäng på det. Jag vet att det finns andra mer framgångsrika strategier att ta sig fram i det här samhället. Som till exempel att:
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
⚜️Skratta och le åt män som berättar tråkiga skämt.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
⚜️Alltid vara pedagogisk, ställa frågor, lyssna och förstå.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
⚜️Aldrig vara obekväm och prata om jobbiga saker.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
⚜️Inte göra anspråk på att faktiskt ha något viktigt att säga.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
⚜️Vara lagom klädd, lagom sminkad, lagom smaltjock. Lagom helt enkelt.
⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀
⚜️Aldrig, aldrig, aldrig glömma min plats. Att jag får vara med och leka så länge jag följer spelets regler. De där som jag inte var med och bestämde från början. De där som river sönder var och varannan kvinna i det här samhället. ?❤️?
