GÄSTINLÄGG skribent Irja Berntson.

Så, nu sitter du där igen. Och undrar hur fasen det blev så här. Ni var ju så kära en gång, så lyckliga. Hen var ju den perfekta personen. Eller nej, det var hen ju inte, du minns ju nu hur du reagerade på några saker redan där i starten, men på det stora hela så var hen ju perfekt. Mer perfekt än de innan i alla fall. Jämställd var hen ju också. Pratade ofta om hur viktigt det var att dela på arbetet hemma, på föräldraledigheten och på ansvaret. Hen gjorde det ju inte precis, delade, men hen gick ju att prata med kring det. Och hen höll med dig, det gjorde hen.

Men något har hänt längs vägen. De störande små momenten, som fanns där från start, har inte försvunnit, istället har de ökat och inte bara det – de har förökats och blivit fler. Nu lyssnar hen inte längre och håller definitivt inte med om det du säger. “Sån här är jag, det får du leva med” låter det nu. Vänta, va? Borta är all slags vilja att samarbeta för att få relationen att leva och växa. “Nöj dig” är den nya melodin. Varför kan inte detta vara bra nog?

Och du nöjer dig, för det är jobbigt att vara den som bryter upp. Som raserar familjen. Och du nöjer dig för att på andra sidan väntar ensamheten, varannan vecka-livet och utanförskapet som det innebär att inte längre vara ett av paren i bekantskapskretsen. Och du nöjer dig för att ibland så glimtar det ju till och där är hen, personen du blev kär i. Kanske går hen att hålla fast vid och kanske går det att bygga en lycka på glimtarna och ett sjuhelsikes tålamod. Att ha en trygg och stabil partner att dela vardagen med är ju faktiskt rätt fantastiskt det med, det räcker väl?
Så går tiden. Och nu sitter du där igen. Och funderar över det där klivet ut i det okända.

Ett råd innan du kliver; ge er en chans och gå och prata med någon. Om inte annat för att få lämna med känslan att du sagt det du ville säga, utan att anklaga och utan att anklagas. Och innan du kliver, rannsaka dig själv och formulera varför du väljer att gå. Fly inte.

Många, många är de som genom att träffa någon annan får kraft nog att lämna, men låt det aldrig vara en ursäkt. Om du inte noggrant formulerat för dig själv vad det är du saknar och behöver, kommer du ändå inte kunna landa i det nya förhållandet och du kommer bara göra dig själv och övriga inblandade olyckliga.

Du behöver inte följa några konventioner eller förutbestämda regler för hur det _ska_ vara.
Ditt liv är ditt.
Lev.