Det var som att någon där uppe läste mitt inlägg häromdagen. Tänkte att:

”Nu jäklarns ser vi till att den dära Sandra får skotta så att hon blir nöjd.”

Alltså. Haha jo det kan vara ganska jobbigt att skotta också.

Jag skulle ha kört 26 mil idag, men snöstorm och klass 2 varning innebär att planerade resor får ställas in. Det är ok då vi kör mötet via Skype istället. Just nu sitter jag vid köksbordet och det skallrar i rutorna av blåsten.

Jag märker att jag har börjat tänka mer och mer på vad det innebär att bo här i norra Sverige. Hur otroligt okunniga och ignoranta många av er som bor i storstäderna och södra delarna av landet är när det kommer till den här halvan av landet.

Det är inte för att vara elak som jag säger det, bara ett konstaterande.

Jag har aldrig riktigt orkat bry mig tidigare, det har liksom varit så mycket annat att tänka på. Men jag tänker på alla de här små sakerna som när jag började läsa på Göteborgs universitet och jag skulle berätta något om någonting och en person som sitter bredvid utbrister:

”Vad SÄGER HON? Är det någon som fattar vad hon säger? Det låter ju typ som att du är från Finland eller någonting???”

Och jag blev så paff att jag inte sa något.

Men det sjuka är att jag under många år efter det här (det var fler grejer där hur jag pratade ständigt kommenterades.) skämts så himla mycket för min dialekt. Tänkt att alla andra ser mig som en utböling, konstig norrlänning, lite trögfattad eller ni vet bara helt inkompetent. På grund av hur jag pratar.

Det är ju helt knäppt.

Men det är klart, när allting vi ser i medier & nyhetsrapportering beskrivs som att Sverige tar slut någonstans runt Gävletrakten (?) så får det betydelse för oss som bor här uppe i det okända svarta hålet på mer än ett sätt.