Ensam är inte stark
Tid. De 24 timmarna. Som ska spenderas, prioriteras, värderas.
För mig är värderingarna rättvisa, omtanke, trygghet samt naturligtvis jämställdhet och jämlikhet alltid närvarande i allt jag gör. Min ambition och mitt mål är att få så många som möjligt att förstå vinsterna med att omsätta det som är viktigt för oss människor i praktiken. I det stora och i det lilla:
I ditt hem. På din arbetsplats. I din lokala förening. I din kommun. På din skola. Med dina vänner. I det offentliga rummet. I det privata rummet. I en butik nära dig. På dina barns förskola. På universitet. Industrin. Hemtjänsten. Facebookgruppen. Lunchrummet. Styrelserummet. Omklädningsrummet.
För att klara det måste vi vara många. Hela tiden. Tillsammans.
-2 Comments-
Yes! Podden är tillbaka. Blev lite rädd där att tänk om ni tröttnat eller p.g.a. corona tider, vilket är fullt förståeligt vill vara försiktiga. Den oron gällde bloggen också,tänk om glöden inte riktigt finns där längre och så tar allt slut. För det tar tid och knaprar på resurskontot, så det skulle inte vara konstigt alls du har ju skrivit i många år.
Snacka om att jag fick lite hicka när jag lyssnade på podden och du säger i princip typ att intresset börjar svalna. Med all rätt, det går inte begära att du fortsätter med oförminskad kraft år ut och år in. Absolut inte. Tänkte lite för mig själv – isåfall skulle hon skriva ett helt fantastiskt farväl inlägg. Det är enda begäran jag har haha!
Lyckligtvis (känn ingen press, hoppas det går fram) lät det som du kanske hittade glöden,viljan -tack podden, att fortsätta föra fram kloka analyser,levande viktiga väl underbyggda insikter så jag som läsare och lyssnare kan ta med mig i vardagen i samtal med mina barn och på arbetet med mina kollegor.
Jag har lyssnat på er och naturligtvis läst bloggen och det slog mig – jämställd vardag på jobbet, nu arbetar jag inom vården och har gjort det i många år inom olika sektorer exempel städ,kök ,lss och nu i några år som timvikarie i kommunen i hemvård och äldreboende samt inom lss som personlig assistent.
Att vad olika kvinnor och män blir behandlade och blir bemötta av dem som ska vårda. Vill säga många gånger orättvist. Har tänkt på detta länge men inte kunnat formulerat riktigt. Det är som att männen är med värda får mer tid och uppmärksamhet för att inte tala om uppskattning även för helt orimliga beteenden. Nu är demens inräknat och det blir en annan spelplan,men alla är inte dementa. Ibland blir det så tydligt
Så tycker jag ett dalltande och gullande med dessa män och gubbar som om det är en tävling bland kolleger att kolla vad jag gör för dig- nu tycker ( valfri gubbe) att du är värd, lite på bekostnad av alla dessa äldre kvinnor som är ( här höll jag på att skriva övertaliga) i majoritet menar jag. Det klagas på kvinnorna som egentligen är också ensamma och skröpliga som känner att deras funktion och mening helt tappats bort och kanske vill ha mänsklig social kontakt som en normal människa. Visst de får vad de betalar för men det där extra som männen får , ett leende mera tid,åsikten att män måste få hjälp med städ, disk, hygien är så självklar medan kvinnorna i mån av ork och förmåga är noga med att komma ut på promenader,sköta sig själv
Städa,laga mat.
Normerna blir så tydliga. Ursäkta att det blev långt och osammanhängande.
Försökte ge ett svar på att dina texter behövs för att de hjälper att sätta ord på strukturer och normer som är osynliggjorda och man ska helst inte ifrågasätta.Men märks och känns.
Ps. Vad heter du på Instagram?
Tack snälla för din kommentar! Jätteviktiga reflektioner & betraktelser som du tar upp. Skulle ju vara så viktigt att få utbilda all personal inom jämlikt & inkluderande bemötande, och då krävs det ju att få syn på sina egna normativa antaganden och hur det påverkar beteendet. Du får tipsa arbetsgivare och chefer om att jag kan komma och utbilda 😉
Jag heter Jämställd vardag på Instagram! //Sandra