Bloggpaus
Jag var inte helt ärlig med er igår, och inte med mig själv heller. Jag borde ha sagt att de två alternativen egentligen var en desperat vädjan (mellan raderna, till er att förstå) att jag inte orkar leverera någonting just nu. Jag hade kanske hoppats att ni skulle svara, ”skriv om vad som helst det blir säkert bra”. Men det är klart att jag vet att det inte är därför ni följer Jämställd vardag. Jag blir såklart också superglad & stolt över att ni gillar det jag skriver och att ni tycker att mina texter tillför någonting.
Men jag känner mig också ganska arg och irriterad. Jag vet att det är kroppens sätt att försöka prata med mig, säga att något är inte är bra som det är, och att jag behöver förändra något. Det kändes rimligt att skriva att jag kanske bara uppdaterar en gång per vecka, men direkt när jag insåg att ni faktiskt då kommer att förvänta er något mer än vad jag orkar just nu så kändes alternativet bloggpaus mycket mer vettigt.
Jag skulle egentligen vilja prata om det här, alltså bloggandet. Kommer ni ihåg att jag efterlyste feministiska bloggar här i början? Nästan alla som skrev under min förra bloggperiod (då jag bloggade som Oxhen) hade lagt ner sina bloggar. Varför är det så?
Jag tänkte på Hannas (One way communikation) avskedsinlägg. Om hur något som börjar som helt frivilligt skrivande lätt efter en stund kan kännas övermäktigt krävande. Jag tänker på diskussionen hos Bloggkommentatorerna om varför så många bloggar upplevs tråkiga och likriktade. Men jag tror också att ni som bloggar/ har bloggat vet hur fruktansvärt stor skillnad det är att skriva något om något som är något mer än att skriva: ”Idag har jag haft ont i en tand” eller ”Vilken mysig helg jag haft”.
Jag tänker, men vet inte om ni håller med, att det sliter extremt mycket att blogga om ett ämne som berör och upprör. Jag är djupt imponerad av de som gör det år efter år (tex Lady Dahmer eller Underbara Clara). För UC har dock bloggandet blivit en del av hennes yrke, det är inget som hon gör gratis och ideellt på sin fritid längre utan är en stor och viktig del av hennes varumärke.
Jag vet också att det är superorättvist mot er som läser, men jag kan inte låta bli att tänka att ni är så himla bortskämda med att få levererat utan att ge något tillbaka. Jag vill skrika till er att jag bakom rubriken ”Jämställd vardag” är en människa, inte en robot. Det jag skriver om kämpar jag också med. Jobb, barn, relationer, sjukdom, sorg, ilska allt det där som suger musten ur alltför många kvinnor. Läste om utmattning hos kvinnor som engagerar sig i jämställdhetsfrågor. Och ni vet att många av de 700 tillfrågade i den studien berättade om hur kvinnor i mycket högre grad än män förväntas ställa upp och ge det där ”lilla extra” såväl i arbetssituationer som i hemmet. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till bloggande som ju är en starkt kvinnodominerad verksamhet. Hur skrivande som görs i bloggar dels nedvärderas och anses som ”dåligt skrivande” men också det här med att bloggare ofta ger väldigt mycket till sina läsare, utan att kunna kräva något tillbaka.
Men jag orkar inte just nu. Jag kan tyvärr inte ge det där ”lilla extra” jag kan inte leverera det ni vill ha just nu. Därför pausar jag en liten stund.
Ni som följt mig i mina tidigare bloggar vet att när jag avslutar en blogg gör jag det ordentligt. Det här är absolut inte ett slut, utan en chans för mig att hämta andan.
Jag kan inte säga för hur länge, jag kommer att läsa mail och svara på eventuella kommentarer så det är bara att höra av er om i vill.
Kram på er alla! //Sandra
-18 Comments-
Hoppas att du mår bättre snart, både i tanden/kroppen och i sinnet! Jag brottas med lite samma problem, jag vill skriva om intressanta saker, men ibland känns det som om jag redan har sagt allt viktigt jag har att säga, så det blir liksom inget. Om jag någon gång försöker skriva något med lite tanke bakom känns det ändå som att jag inte kommer åt den analys jag vill ha och då känns det bara som blahablaha. Så då skriver jag ett ointressant inlägg om saker jag har gjort i stället… Så himla svårt.
Tack Helena! Det tror jag att jag gör, kändes skönt att kunna lyfta bort en liten del av det som känns kravfyllt just nu. Och jag tycker inte att dina inlägg är ointressanta blahablaha, jag gillar att följa med lite i andras människors vardag! Men det är precis som du säger sjukt energikrävande och för min del också ganska mycket prestation kopplat till att skriva något med någon slags ”analys”. Både för att själva skrivandet då tar mer tid, men också risken att få hård kritik från egna led och andra som tycker att en skriver ”fel”. Eller när inlägg blir lite mer delade, hat & hot från arga och obehagliga män. Jag släpper aldrig igenom de kommentarerna, men jag ser dem och blir negativt påverkad ändå. Nu ska jag jobba på med det som jag själv prioriterat i nuläget och så kör jag igång med bloggandet igen så fort kraften & orken återvänt! Stor kram <3
Kram på DIG Sandra!
Tack snälla, Maeryh <3
Åh, jag hoppas verkligen inte att du försvinner! Din blogg lyfter mig och ger mig hopp, inte bara för min egen skull. Ledsen att jag inte kommenterat fast jag velat. Skriver inte ens i min egen blogg…
Så jag skickar pepp och hoppas att du snart är tillbaka!
MVH, av ojämställdhet totalt utmattad kvinna.
Men fina Calle! Det är klart att jag vet att du finns & peppar även när du inte kommenterar, dessutom så brukar du ju skriva kommentarer både lite nu & då. Jag menar verkligen inte att ni som läser behöver hålla på och kommentera varje inlägg, det skulle ju driva oss alla in i utmattning och vara helt orimligt.
När jag skriver såhär tänker jag främst på den stora massan av läsarna, de som på sin höjd dyker upp när de vill klaga på något som jag tycker fel, skriver på fel sätt eller bara stör dem (jag ser att en hel hög avföljt mig på Facebook idag, de gillar tydligen inte det här och tolererar kanske inte heller att någon kan behöva en paus hehe, skönt att slippa dem tänker jag då ;)). Tänker också på det jag skriver om idag som en mer generell (och intressant) reflektion kring just feministiskt engagemang & bloggande.
Och du vet ju att jag är bra på att säga till innan jag försvinner på riktigt, nu behöver jag bara verkligen fokusera på något helt annat än bloggen en liten stund. Snart tillbaka igen! kram & pepp fram till dess <3 Sandra
Jag som just hittat till din smarta blogg! Tack för dina tänkvärda inlägg och var rädd om dig! Ylva
Ja men du får hänga kvar Ylva! Jag är ju snart tillbaka, tack & kram!
Har nyligen hittat din blogg och det är jag tacksam för eftersom den är awesome! Ta hand om dig och krya på dig. När du är redo att komma tillbaka finns vi kvar här! Och om du känner dig sugen på att prata om jämställdhet för chefer när du blir piggare och starkare så har du min mejladress nedan 🙂 Kram
Tack Clara! Och ja alltså jag är ju inte sjukskriven, att jag bloggpausar handlar mer om att jag behöver prioritera lite hårdare bland mina åtaganden (för att inte riskera att jobba mig sjuk om inte annat ;)) Jag pratar gärna jämställdhet med chefer, om du vill kan du gå in på min företagshemsida http://actnowpsykologi.se/sv/ och självklart är det bara att ni hör av er om ni är intresserade av samarbete eller annat! Kram, snart tillbaka här också!
Du ger så mycket till oss andra, klart att det kostar! Vila, hämta kraft! Vi kommer att sakna dig men om du upplever det som ett krav att leverera blir det för dyrt! Ha det gott! Ser fram emot att höra av dig igen i någon form längre fram!
Kram!
Tack så mycket Lena! Jag har hela tiden Sara Granérs geniala boktitel ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera” ringandes i huvudet, haha det är ganska exakt så det känns just nu 🙂 Kram på dig & självklart så kommer du att få läsa mer av mig här- Det är ju bara en liten paus ju!!!
Jag blir glad över att läsa att du prioriterar dej själv och din hälsa, Sandra! Så klart tråkigt att inte få läsa dina briljanta blogginlägg men det är ju inte det minsta viktigt i jämförelse! Vila och hitta tillbaka. Även om du skulle sluta skriva nu så har du vidgat mitt tänkande och det är jag oerhört tacksam för! Kram!
Tack så mycket snälla Hanna <3 Jag har ett annat spännande projekt på gång (som än så länge är hemligt) men det är också en av anledningarna till att jag just nu behöver nedprioritera bloggandet. Hoppas verkligen att kunna berätta mer för er om det framöver, till dess får du också ha det fint. Kram!
Hoppas du kan vila upp dig och så småningom hitta tillbaka till inspirationen! Din blogg är fantastisk och jag följer slaviskt. Du har så himla mycket intressant att berätta och jag lär mig så mycket! Massa kramar till dig
Tusen tack Emilie! Blir så himla glad av alla era fina ord, så snart jag har mer ork, tid & inspiration så hörs vi här igen!!
…och jag har haft en paus i att läsa bloggar och svara på kommentarer. Orkar helt enkelt inte emellanåt. Och vet precis vad du menar om bloggandet, det känns övermäktigt för mig med jämna mellanrum.
Kram till dig och ta den tid du behöver.
Ja ibland behövs verkligen en liten paus från allt! Igår hade jag en sån dag, idag är jag lite mera pepp igen 🙂 Kram på dig också <3