GÄSTINLÄGG skribent Irja Berntson.

Väldigt ofta får vi som arbetar med (eller bara villigt diskuterar) jämställdhet och feminism höra att folk inte håller med.

• Det är ojämställt i Sverige.  – Jag håller inte med.

• Kvinnor tjänar mindre än män.  – Jag håller inte med.

• Sexuella trakasserier har varit vardag för kvinnor i Sverige långt innan den senaste flyktingkrisen.  – Jag håller inte med.

Och för att inte glömma klassikern:
– Feminism är att vilja att alla, oavsett kön, ska ha samma sociala, juridiska och ekonomiska möjligheter (och att inse att så inte är fallet idag). – Jag håller inte med.

Det här med att skilja på fakta och åsikt börjar alltmer te sig som en konstform. De som följer nyhetsflödet och inte minst den amerikanska president-farsen vet ju att det absolut inte bara gäller frågor om jämställdhet, men kring just dessa frågor är det mer regel än undantag.
Så bara för att göra det solklart en gång för alla:

* Bristen på jämställdhet är inte en åsikt, det är ett kunskapsområde.

* Att vi socialiseras in i könsroller, s.k. genus, är inte en åsikt, det är ett kunskapsområde.
Så, med det sagt, tänkte jag bara lista några vanliga motargument som jag som feminist och jämställdhetsivrare ofta får höra och hur jag brukar bemöta dem.

• Jag vill inte kalla mig feminist, varför bara vilja göra det jämställt för ett kön?
  Ja du, jämställt betyder balans, bara där har du en ledtråd att det är två sidor det gäller, tippar det åt andra hållet blir det ju ojämställt igen. Och om du tycker att det är kämpigt med prefixet fem- så kan MAN ju undra hur vi som MÄNniskor stått ut i alla år med alla ord som är neutrala fast de innehåller ordet man.
  Anledningen till att det heter just feminism är att kamper mot orättvisor ofta får namn efter just den förtryckta gruppen. Att kalla det Humanism eller Jämställdism är att ignorera att balansen idag är ojämn och då har du inte ens fattat vad feminism innebär.

• Men hur kan du vara feminist, du använder ju smink/klackar/rakhyvel/whatnot?
  Jag är inte isolerad från samhället bara för att jag besitter kunskap kring genus och jämställdhet. Jag, liksom alla andra, är såklart påverkad av att vi lever i ett patriarkat som kapitaliserar på kvinnors dåliga självkänsla.
  En gång frågade en elev mig: Om du flyttade ut i en skogskoja och där födde du tvillingar, en pojke och en flicka, och ni mötte aldrig några andra, skulle de bli helt lika då? Mitt svar: Skulle jag lobotomeras innan jag flyttade? Annars nej, de kommer mest sannolikt bli olika.
  För jag är, precis som alla andra, en produkt av det samhälle jag vuxit upp och lever i och det påverkar mina val. Vissa dagar bryr jag mig mer, vissa dagar bryr jag mig mindre, men jag kan inte förneka att jag tycker jag ser piggare ut i smink och att jag kan tycka att benen blir jävligt najs i klackar, även om jag är fullt medveten om varifrån dessa idéer kommer.

• Sverige är ju faktiskt jämställt! eller ännu bättre: Jämställdheten har gått för långt!
  Och här är vi ju tillbaka på punkt ett, det KAN inte gå för långt, för då blir det ojämställt åt andra hållet.
  Och angående att Sverige är superjämställt så finns där ett enkelt svar: Nej. Varannat år sedan 1984 publicerar Statistiska Centralbyrån (SCB) en skrift som heter På tal om kvinnor och män där relevant statistik kring jämställdhet tas upp. Hårda värden. Siffror och staplar. Sånt där som en kan redovisa FAKTA med. Den senaste kom förra året, 2016, och redovisar bland annat att om en räknar upp alla anställdas löner till heltid tjänar kvinnor 87% av männens löner (tas hänsyn till deltider, föräldraledigheter, vab etc är siffran 81%).
  En annan spännande siffra är den som anger uttag av föräldradagar innan barnet är 2 år, där står kvinnorna för 82% och männen för 18% (och ja, jag vet att det går att vara hemma med barn utan att ta ut ersättning, men det är en rätt bra indikator för strukturen). För att inte tala om att kvinnor i snitt lägger 26 timmar per vecka på det obetalda hemarbetet, män 21 timmar. Det skiljer alltså mer än en halv arbetsdag per vecka.
  Ja, det är spännande läsning som ni förstår. Och det bästa är, den finns som gratis pdf, eller om ni vill ha den käcka lilla boken så kostar den 50 kronor att beställa.

• Och som en liten extra karamell efter denna väldigt könsbinära text (vi hamnar ofta där i våra bloggtexter eftersom vi skribenter båda är cis-kvinnor som lever i heteroförhållanden) så bjuder jag på kunskapen om att det finns fler kön än kvinnor och män, det finns ett spektrum. Kvinna/man är de binära könen (eftersom de är två =bi). Att identifiera sig som något annat, både och eller ingetdera kan betecknas som att vara icke-binär eller intergender (ett tips är att kolla in ordlistan på transformering.se).
  Och nej, det här är ingen åsikt, det är fakta. Detta spektrum av könsidentiteter är inget nytt påhitt (vilket belackarna gärna vill avfärda det som; ”guuuu, va de ska hålla på nuförtiden, vad är du om inte kille/tjej, kattunge kanske, höhöhö”), utan har alltid funnits, det är bara vokabulären som äntligen har utvecklats (och utvecklas ständigt) för att inrymma alla.
  Den här informationen brukar vara den som får anti-jämställdhetsklungans särdeles oelastiska hjärnor att explodera, varsågoda att använd flitigt.

  Ha en fin vecka!