En regnig morgon
Sitter vid köksbordet och jobbar. Tittar ut på den blygråa himlen och hör regnet smattra mot rutan.
Kaffekoppen står bredvid datorn och i kaminen brinner elden. Det är väldigt fint att jobba hemifrån. För mig en av de bästa sakerna med att jag tog klivet och startade eget.
De där kontrasterna.
På torsdag åker jag till Umeå för att föreläsa om den ojämställda stressen för primärvårdspsykologer från hela Sverige och sedan åker jag till Stockholm för utbildarhelg med Make Equal. Det ska bli hur kul som helst, men det känns fint att få ladda upp med den här dagen hemma innan det drar igång igen.
Jag saknar ganska ofta min lilla hundvän Affe som dog förra sommaren. Det var så ledsamt när han försvann ur mitt liv och är det något jag saknar när jag sitter här hemma och jobbar så är det sällskapet av honom. Och utöver sällskapet så gav han mig också det bästa skälet till att komma ut varje dag, oavsett väder & vind.
Affe <3
Men vill ni veta en rolig grej! Om två veckor ska en ny liten hundvalp flytta hem till oss. En brun labradorvalp.
Längtar.
Senaste tiden har det tillkommit en del läsare och det var länge sedan jag hörde av er andra. Kan inte du som läser här (precis nu!) skriva en rad om varför du läser just Jämställd vardag? Skulle göra mig så glad.
-41 Comments-
Jag läser för att du sätter ord på saker och fenomen jag inte förmår att se eller ens formulera själv. Fortsätt, du behövs och du är bra.
Åh tack Carina! Vad glad jag blir.
Jag är fortfarande kvar som läsare ☺
Ja så himla glad att du är det Ingrid! <3 <3 <3
Håller med Carina, finns inte mer att tillägga där.
Mitt batteri har tagit slut och jag kan inte hitta laddaren. Läser allt men orkar inte skriva just nu men hoppas du har ork att fortsätta. Du är min fyr i mörkret! <3
Åhh fina, fina Calle! Tack snälla och jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska hitta igen där laddaren till slut. Du behövs. <3
Jag läser för att du skriver om de små och nära jämställdhetsproblemen. För att jag inser att jag trots ett havererat äktenskap pga ojämställdhet, sexism och emotional labour, nu befinner mig i en samborelation med en feministisk man som blir arg om jag påpekar hur ojämnt fördelat vi har det. Detta trots min utmattning på fjärde året. Hur går en från jämställdhet i teorin till jämställdhet i praktiken liksom. Och trots alla dina goda råd så tror jag inte att jag kommer att lyckas förändra det. Husfriden är tydligen viktigare. ?
Ja det är verkligen inte lätt Hanna, det är därför jag vill poängtera att jämställdhet inte är något som “är” det är något vi aktivt gör/ behöver göra. En process som pågår. Inte som ett mål som går att bocka av och bli klar med. Vi försöker göra jämställdhet. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Och ibland vare sig orkar vi eller vill göra det. Andra saker kan vara högre prioriterade (som husfriden).
Det är ju dessutom så att görandet av jämställdhet inte går att göra ÅT någon annan. Det är så sant som det är sagt att en heterorelation i dagens samhälle aldrig kan göras mer jämställd än vad mannen i förhållandet tillåter. Det jag tycker är väldigt viktigt när det faktiskt är så är att ha en förklaringsmodell som säger precis det: “Han gör inte så mycket jämställdhet som jag skulle önska. Han blir arg och slår ifrån sig (härskartekniker) när vi behöver prata och det är inte mitt fel. Det är otroligt jobbigt att göra jämställdhet i praktiken och han använder helt enkelt sina privilegier för att slippa undan. Det suger.”
(Istället för att förklara det med en internaliserad kvinnohatande modell, typ” Det är något fel på mig. Så konstigt att inte jag kan vara nöjd. Det är inte normalt att vara arg & ledsen. Det är inte min partners fel, han som e så snäll. Det är nog jag som har HELT ANDRA KVINNOPROBLEM. Det vet ju alla. Etc etc etc i all evighet)
Sedan får vi alliera oss med andra som kämpar (i sina hem, relationer, arbetsplatser, liv) och konstatera faktumet att vi ännu har en lång bit kvar att vandra.
Kram på dig, tack för din kommentar & tack för att du läser! <3
Läser för att det är så intressant med allt du ser som jag så lätt missar. Och så är det skönt att även om du ser det så är det inte lätt att lösa vardagen. Och du får mig att känna hopp, trots allt, för att du finns!
Nej men det är ju inte lätt & jag vill verkligen bryta tysthetsnormen som omgärdar “det privata”. Det är en del av hindret för förändring. Jag vill istället att vi ska fatta EXAKT hur SVÅRT det är. (se svaret till Hanna här ovanför också). För oss alla.
Tack för att du läser & tack för dina fina ord Frida, det värmer <3
Läser för att det ger mig styrka att fortsätta harva på i patriarkatet.
Åh så fint Emma, eftersom ni som läser ger mig styrka att fortsätta harva på i patriarkatet <3
Jag läser för att jag gillar ditt sätt att förklara, att få pepp och känslan av att jag inte är ensam. Som Emma skrev, det ger mig styrka att harva på i patriarkatet.
Tack & hurra för att vi inte är ensamma Helena! <3
Jag läser för att du på ett så tydligt sätt beskriver den ojämställda verkligheten. Jag känner mig upplyst och mindre ensam varje gång jag läst ett nytt inlägg av dig.
Tack snälla, blir så himla glad av era fina kommentarer <3
Jag läser för att det får mig att känna mig mindre ensam. Någon mer som ser och är frustrerad som jag, men som kan formulera det på ett sätt jag inte lyckats med. Tack!
Tack själv Josefin! Frustration över sakernas tillstånd är en bra drivkraft till att jobba för förändring. Så himla fint att vi kan känna oss mindre ensamma tillsammans <3
Jag läser för att jag känner igen mig i dina texter. Jag får lite styrka. Känner att det som skaver inombords inte bara är gnäll. Det är inte mitt ansvar att fixa det. Jag vill inte längre diktera villkoren för vad som är ok i vårt gemensamma liv. Och det är ok att känna så.
Så himla bra Karin! Jag blir så otroligt stolt över att få vara med och sätta nya ord och ny förståelse på skavet inombords. Det betyder allt för mig, tack så mycket <3
Jag läser för att du skriver om jämställhet i vardagen, i hemmet. Vi tror att vi lever jämställt med det är en myt. Kvinnor mår dåligt i ojämställda förhållanden och du sätter ord på dessa strukturer. Fortsätt snälla!!!
Tack snälla! Jag lovar att fortsätta skriva så länge jag orkar <3
Jag är visserligen inte ny här, har hängt med sen Stökboet men ändå. Önskar att jag hade nåt smart att skriva om alla sätt som jag tycker att du är bra på men det står lite still i huvudet. Jag tänker dock att ditt svar till Hanna här ovan om att det aldrig blir mer jämställt än mannen tillåter och hur den förklaringsmodellen ser ut är så spot on. Det är så fantastiskt skönt att få sin otydliga, diffusa, jobbiga känsla sv att nåt är fel förklarad och bekräftad i några meningar. Du lyckas ofta med det på ett sätt som ingen annan. Tack!
Alltså det är helt galet att du hängt med ändå från Stökboet! Så himla coolt & lite surrealistiskt. Och tack för superfina ord, jag blir skitglad över att höra att jag kan hjälpa till att synliggöra och konkretisera kring den där känslan av att något är fel. Det är ju för fasen mitt mission här i livet!
Kram & tack för att du fortsätter hänga med!
Jag läser för att få nya perspektiv på saker som ofta framstår som en naturlag, men som egentligen inte är det (exempelvis att det är kvinnan ansvarar för planeringen av hushållsarbete, att hålla reda på födelsedagar, att ta upp jämställdhetsproblem på ett finkänsligt sätt så att ingen blir sårad…). Jag läser också för att få bekräftat mina egna erfarenheter av ojämställdhet och för att få idéer om hur jag kanske kan göra mitt eget förhållande mer jämställt.
Tack!
Nä exakt Eva! Det är verkligen få grejer här i livet som kan sägas vara naturlagar (skulle vara att vi alla ska dö en dag, den är ju svår att komma undan ;)). Det är fint att kunna dela erfarenheter med andra, jag är glad att du är här & läser. <3
Läser och kollar din bligg minst en gång i veckan!
Du gör sakluga och bra analyser!
Har börjat läsa en kurs och jobbar så jag har inte riktigt hunnit skriva kommentarer!
Älskar din blogg!
Tack Magdalena! Är så glad över alla er som läser, kommentarer eller ej (Även om det är sjukt roligt att höra av er så här. Grymt peppigt! ). Kram <3
Jag läser för att jag blivit tipsad av en vän om att läsa efter att jag frustrerad uttryckte att livet inte funkar om det ska vara så här att jag förväntas ta det största ansvaret hemma, bara för att jag är född med snippa. Jag går sönder av det.
Du sätter ord på precis det jag tänkt, men inte kunnat formulera så bra som du gör. Tack för det.
Tack så mycket Cia! Vad fint att din vän tipsade dig så att du hittade hit <3
Jag läser Jämställd vardag för att du gör mig klokare vilket gör mig till en böttre människa. Och dörmed även min sambo och våra två söner som påverkas av min utveckling inom jämställdhet.
Din förmåga att förklara det som är skevt och sätta ord på det är helt makalöst fantastiskt.
Tack!
Åh tack snälla Ullis, jag blir nästan gråtmild av alla fina ord. <3
Jag är här! Jag läser alla dina inlägg, ofta även högt för man och barn. Tycker det är underligt att dina fantastiska inlägg har så få kommentarer, men kanske läser många fler än vad som syns?
Tycker du är så bra på att ta fram lite osynliga grejer som faktiskt är ett problem, lär mig mycket här inne.
Tack Nickan! Och så kul att du låter hela familjen ta del av inläggen!
Det är väldigt, väldigt många fler som läser än som kommenterar kan jag lova, märker också den här psykologin att kommentarer föder fler kommentarer. ((Det är som att det gör tröskeln lägre för att själv orka/ vilja kommentera) och tvärtom då också (om ingen kommenterat varför ska jag liksom?) Lite synd kan jag tycka SAMTIDIGT som jag har full förståelse för att en inte orkar. Jag får vara nöjd med vetskapen att ni är många som läser i tystnad helt enkelt. <3
Jag läser för att bli bättre informerad och förstå vad feminism är och inte är. Du förklarar och sätter ord på saker jättebra det gör det lättare för mig att sänka kraven i vardagen vilket är väldigt skönt. Tack!
Tack själv Mikaela! Jag är glad att du är här & läser <3
Sandra, jag läser för att du ger mej hopp (samtidigt som dina ord ibland spär på min förtvivlan) om en mer jämställd värld. Du är konkret OCH analytisk. Du problematiserar, stöter och blöter. Du är modig och du ber inte om ursäkt. Jag gillar skarpt det du gör och jag hoppas att jag genom att läsa och fundera tar till förändrar både mej och min omgivning. Var sjukt bra på att kommentera för sådär en två år sen när jag har mer tid. Nu finns det mindre av den varan. Men jag läser.
Åh men tack snälla Hanna! Jag tror att jag ska ta fram det här kommentarsfältet och läsa när jag har sådan där hemska dagar (du vet när den där inre kritikern plockar isär allt jag sagt, gjort, varit och säger att jag borde SKÄMMAS och bara vara tyst ;)). Är så glad att du är här och läser. Kram <3
Hej Sandra! Följt dig från förra bloggen och går in här och läser för att få vettiga och sunda insikter. Jag matar mig med din text (du skriver väldigt bra).
Läser om vardagens problem och inte minst lösningar och helt enkel bara skönt att läsa.
När jag fick upp ögonen för bloggar spec feministiska så slutade så många Blixa,Oxhen?Freja funderar,Calle,Somliga forbannade kvinnor, ja det var så många som försvann. Av olika anledningar. Så många bra bloggare. Man fick en regnbåge av kunskap och aha upplevelser samtidigt en -jag är inte ensam om att tycka så här, någon som kunde sätta ord på det man själv inte kunde.
Calle hoppas det blir bättre.
Tycker du är fantastisk.
Sandra- hoppas att även om du är helt otrolig på farväl,? skriver länge till. Även om jag helt förstår att evighet är svårt.
Men åhh haha ja det var ju verkligen som att ALLA la ner typ samtidigt. Jag tänker att det säger något om hur svårt det är att orka föra en kamp samtidigt som en försöker överleva i det här samhället. Tyvärr.
Och jaaaa haha du har ju full koll på mina bitterljuva och melodramatiska avsked. Du vet att jag älskart. 🙂
Jag har dock inga planer på att lägga ner just nu så om jag inte oväntat råkar trilla av pinn får du dras med mig ett tag till. Kram! <3
Om detta är kommentarsfältet du tänker läsa på en sk “regning dag” så ska jag passa på att skicka in en massa pepp, beundran och kärlek för det du gör. Fast inlägget är 2 månader gammalt.
Jag har just ägnat ett par veckor åt att läsa ikapp denna blogg, efter att jag hittat den. Jag följde dig och Johan när ni båda skrev i Stökboet och är så ledsen för att jag missade Oxhen helt och håller 🙁 För jag är övertygad om att den bloggen innehöll lika mycket klokskap som denna.
Jag älskar hur välskrivna, snyggt formulerade och väl underbyggda dina texter är. Jag beundrar att du trots all din kunskap inte bara lägger dig ner och ger upp. För visst kan man känna ibland att patriarkatet är en tegelmur som man bankar huvudet mot tills man mår illa?
Tack för att du med dina ord ger mig förnyad styrka även de gånger som en av dina texter initialt gett mig känslan att “varför ger vi inte bara upp?”.
Tack för att du ger mig nya insikter, även på ställen där jag tycker att jag har ganska bra koll.
Tack för att du ger nya infallsvinklar på saker som jag själv inte riktigt fått grepp om och som du då lyser upp så att jag äntligen förstår full ut.
och TACK TACK TACK för att du orkar fortsätta komma med fina insiktsfulla inlägg månad efter månad, år efter år.
TACK från hela mitt hjärta!