Mitt förra inlägg var lite för dramatiskt skrivet. Så förtydligande:

Nej jag ska inte flytta. Jag skulle ju bara ut på en liten miniturné med den ojämställda stressen. 🙂

I går landade jag i mitt kära Västerbotten igen och är helt uppfylld av alla fina människor som jag mött under de här dagarna. Är så tacksam över all fantastisk respons jag fått och hur kloka, reflekterande och modiga människor som finns där ute.

Väldigt mycket mindre klokt var den analys som chefredaktören för KP, Lukas Björkman gjorde om varför barn svarar att de helst pratar med sin mamma när de är ledsna:

“Svaret speglar nog dynamiken mellan föräldrar. I den här siffran finns frånvarande pappor, men också dominerande eller väldigt ansvarstagande mammor som vill styra och ställa hemma och då får pappan inte samma utrymme. Då är pappan kanske gott andraval, men det syns inte i vår undersökning, säger han.” (Läs hela artikeln här)

Jag vet inte om Lukas ÄR  kvinnohatare men den här analysen var en av de mest föraktfulla och ogenomtänkta jag sett på länge. Den är dock inte ny, att problematisera mammor är väl snarare det mest normativa och genomgående både historiskt sett och i nutid.

Att ALLT från att män våldtar, slår ihjäl kvinnor och andra, röstar på SD, är allmänt stökiga, har svårt att visa känslor, är frånvarande föräldrar går att skylla på kvinnor är en otroligt populär förklaringsmodell. Jag tycker nog att det är på tiden att i ett modernt samhälle lägga ansvaret där det hör hemma. Att barn vänder sig till sina mammor är fantastiskt. FINT OCH VÄRT ATT FIRA. VILKEN TUR ATT MAMMOR FINNS I DEN HÄR VÄRLDEN. DE BORDE FAN FÅ ALLA MEDALJER SOM GÅR ATT FÅ. VARJE DAG. ÅRET RUNT.

Men.

De kvinnor som visar och gör den  kärlekshandling som det innebär att villkorslöst ta hand om och ge omsorg sina barn beskrivs alltså av Lukas som DOMINERANDE och att de VILL STYRA OCH STÄLLA HEMMA. Helst seriöst. Det kanske är omoget skrivet, men jag kräks lite i munnen av att se hur en person som är chefredaktör för en massa barns favorittidning uttrycker sig på det här sättet.

Vilken planet har han befunnit sig på de senaste åren? Om någon av mina läsare känner Lukas så kan ni väl tipsa honom om att läsa den här bloggen? Försöka få honom att förstå saker som hur den ständiga känslan av att vara ytterst ansvarig gör kvinnor till moderna kärleksslavar, projektledare och känslomässiga arbetare.

Som lön får de barnens kärlek och håller ihop vårt gemensamma samhälle men får samtidigt bajsmackor kastade i ansiktet av män som vare sig lyckas etablera eller bibehålla nära relationer. Av män som fortfarande bara tar ut 18% av föräldradagarna innan barnets tvåårsdag.

Av män som vinner status, makt och ära men förlorar något annat på vägen. Dags att lägga skulden och skammen där den hör hemma. Mäns föräldraskap är mäns ansvar. Om ni vill förändra samhället så var med i kampen:

Börja där hemma, plocka upp ditt barn i famnen, prata, trösta, krama, torka tårar, stå ut, förklara, stötta i vått och torrt. Berätta att din kärlek aldrig tar slut. Släpp aldrig taget. Oavsett vad. Ingen annan kan göra det åt dig. Det är ditt val. Ditt ansvar.