Ett nytt år ligger framför oss fyllt av okända händelser, drömmar, hinder, utmaningar och dagar av liv. Nästa år ska jag förhoppningsvis fortsätta jobba med utbildningar & föreläsningar i företaget. Skriva krönikor och podda med Johanna i @systemfelpodden. Jag drömmer också om att få resa, umgås och lära känna nya människor. Jag (som alla andra) hoppas att vaccinet ska ge oss den möjligheten. Men fram till dess så hänger jag här med min bästis i skogen.

~Glöm inte att vi inte blir sjuka av stress utan av brist på återhämtning

~Glöm inte att du är viktig och värdefull, värd att vila, värd att älskas, värd att existera och du är här nu ~ imorgon vet vi inte vad som händer.

Gott nytt år och god fortsättning på er alla! //Sandra

Jag har en mycket viktig sak som jag vill säga till er nu. Att kärleken tar slut, att sorger, bedrövelser och svek drabbar oss är ingenting som jämställdhet kan fixa. Att bli lämnad eller lämna. Sluta tycka om någon som en faktiskt tyckte om en gång i tiden. Någon som en älskat. Trott på. Hoppats på. Kan ta så jävla ont. Oavsett kön på de inblandade parterna. Men ojämställdhet göder en extra dimension av sådant som gör kvinnor mer än bara illa. 

Det är därför jag håller på. Pratar om jämställdhet, utbildar och peppar. Det är klart att vi ska sträva efter rättvisa. Det är klart att vi ska bry oss, och det är klart att vi ska kämpa för det vi tror på! 

Jag började min kamp för jämställdhet när särartsfeministerna hade sina glansdagar och John Gray under ett årtionde hade blivit miljonär på att snacka skit. Jag ser _exakt_ samma mönster upprepa sig nu, det är bara andra ord som används. Ord som cementerar normer och föreställningar istället för att ingjuta mod och hopp. Nej det är inte omöjligt. Det är aldrig för sent, och aldrig för tidigt att göra jämställdhet. Män är inte förvuxna barn som inte kan ta ansvar för sina beteenden. Snälla ni som följer mig här, försök att respektera min syn på vuxna människor (av alla kön) som förmögna, kapabla och fullt ut ansvariga för sina handlingar. För mig är omtanke, respekt och solidaritet något som jag tycker att alla (oavsett kön) borde sträva efter. 

Att fortsätta reproducera stereotyper, myter som blir till normativa sanningar och aldrig fundera över sin egen roll i den större bilden, det är inte grejen jag önskar. Det är inte därför jag håller på. Vi är ungefär 7,7 miljarder människor här tillsammans just nu. Med olika önskningar, behov, intressen och viljor. Vi är olika men också lika. Vi behöver varandra. Vi behöver hjälpas åt. Det är allt jag vill säga. Igår, idag och imorgon. 

För några år sedan mötte jag den här älgen nästan varje gång jag och Chili gick ut. Hon hade sina två halvvuxna kalvar att hålla koll på, så vi försökte hålla oss undan och undvika att komma för nära trots att vi delade samma del av skogen.

En morgon låg hon precis på stigen så jag märkte henne först när vi var väldigt nära. Hon ställde sig upp och tittade på oss. Vi stod helt stilla, alla tre. Jag minns fortfarande den där magiska stunden, det var som att tiden stod still, skogen inbäddad i snö och tystnaden omkring oss var så stor att den nästan var öronbedövande. Chili vara bara en valp men tagen av stundens allvar satt han också helt tyst och still. Efter en liten stund vände hon sig om och tog stora kliv in i skogen. Hennes kalvar hade stått och tryckt några meter bort så de följde efter henne.⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀

Det var så konstigt för efter den dagen såg jag henne inte igen. Om jag inte hade tagit kortet så hade jag nästan kunnat tro att jag hade hittat på alltihop. Men minnet av hennes blick och lugnet som präglade stunden trots att vi egentligen kommit lite för nära bär jag med mig. Som en gnistrande diamant i mitt inre. ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀

Ta hand om varandra. För mig och många andra gäller nu åter strikta restriktioner. Mig går det egentligen ingen nöd på. Jag vandrar i skogen och gläds över allt som händer där, konstiga spår, rävar och tjädrar som skräms när de flaxar upp ur snåren, möss och ekorrar, bävrarna som jag nästan aldrig får se men jag ser deras slit då de fäller nya träd varje natt, nya platser, årstidens växlingar, Chili som hittar nya pinnar (stockar!) att bära. Jag vill påminna er om vikten av att nu och då stanna upp och inse hur sköra, fantastiska och korta livets vardagliga stunder faktiskt är. Och de pågår inte för evigt. ⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀⠀

Ni vet ju egentligen – vi har bara ett liv – så lev.