Nu händer det!
Boken Jämställd vardag kommer ut den 8 mars 2023! Läs mer under fliken “Boken”

Boken Jämställd vardag kommer ut den 8 mars 2023! Läs mer under fliken “Boken”
🌷 Dags att boka vårens utbildningar & föreläsningar 🌷
Tiden flyger fram och nu börjar kalendern för våren bokas in – behöver er arbetsplats/konferens, skola eller organisation kompetensutveckling inom jämställdhet? Hör gärna av er redan idag. ✍️
Genomförande på plats eller digitalt, ni väljer det som passar er bäst.
♦️Sandra handleder, utbildar och föreläser inom områden som rör människor och deras beteenden kopplat till kontextuella faktorer. Hur kan vi förstå hälsa ur ett individ och samhällsperspektiv? Hur bygger vi upp strategier och förmågor som hjälper oss att hantera livets och arbetslivets utmaningar?
♦️Sandra utgår alltid från en modern och kunskapsbaserad grund i sina föreläsningar och utbildningar.
♦️Hon är i grunden legitimerad psykolog och drivs av ett stort engagemang och intresse för frågor om jämställdhet. Läste parallellt med psykologprogrammet genusvetenskap och har haft särskilt fokus på frågor kopplat till makt, kön, relationer och föräldraskap.
♦️Hon förklarar i sina föreläsningar hur språk, makt och beteenden fungerar med konkreta och vardagsnära exempel. Genom att kombinera sin roll som kliniskt verksam psykolog med strukturella perspektiv har Sandra en unik kompetens inom området jämställdhet.
Sagt om Sandra som föreläsare:
”Håller energin uppe och ser alla.”
“En rolig, karismatisk och duktig föreläsare, en av de bättre vi haft!”
“Intressant med ledarskap och arbetsmiljö ur ett psykologiskt perspektiv – inte bara färger och quick fixes.”
“Skulle kunna lyssna på dig hur länge som helst.”
Karlskoga, Linköping, Stockholm, Umeå, Lövånger och Mölndal – resan för att prata om jämställdhet, hållbarhet och den ojämställda stressen fortsätter.
Vardagens kamp, den så kallade fritiden. Det där omöjliga som vi håller på med hela tiden. Att inte bara överleva, utan att också vilja leva. Engagera sig. Kämpa för att förändra saker. Ha roligt. Få en chans att ta hand om de vi älskar och oss själva.
Min ambition och mitt mål är att få så många som möjligt att förstå vinsterna med att omsätta det som är viktigt för oss människor i praktiken. I det stora och i det lilla. I ditt hem. På din arbetsplats. I din lokala förening. I din kommun. På din skola. Med dina vänner. I det offentliga rummet. I det privata rummet. I en butik nära dig. På dina barns förskola. Universitetet. Industrin. Hemtjänsten. Facebookgruppen. Lunchrummet. Styrelserummet. Omklädningsrummet.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Framöver väntar Örebro, Göteborg och Stockholm samt naturligtvis mellan resorna återhämtning, vila och stunder av stillhet i mitt vackra Stämningsgården. Ta hand om er och hör av er om ni också vill boka in en föreläsning i höst! //Sandra
Här kan ni lyssna på våra senaste avsnitt om allt från jämställdhet i arbetslivet till varför nästa generation inte alls kommer att lösa jämställdhetsdilemmat. Lyssna här eller där poddar finns!
”Nämen nu är det väl ändå dags att kvinnor slutar klaga? Det finns i princip ingenting som kvinnor inte kan uppnå om de bara anstränger sig hårt nog och fokuserar på rätt saker. Vi har ju till och med en kvinnlig statsminister, i mina ögon har det här jämställdhetstjafset gått på tok för långt.”
Mannen som sitter en bit ifrån mig skrävlar högt med sin kompis. Jag får en plötslig impuls att vända mig till dem och säga:
”Hej killar, ja precis ni där, som tycker att jämställdheten gått för långt. Det är en sak som åtminstone hälften av befolkningen nog inte riktigt håller med om. Jag skulle förresten också vilja prata med er om något som alltför många kvinnor känner igen från sin vardag. De där små sakerna som att behöva FÖRKLARA för en annan vuxen människa att tvätten inte sköts av en magisk fe, att små barn behöver en förälder för att komma i säng, läsa läxor och få nya kläder i rätt storlek, att det är schysst att komma ihåg släktingars födelsedagar, att det fullständigt dränerar en att behöva påminna om att andras behov spelar roll. Att ens egen bekvämlighet ibland måste sättas åt sidan och att det handlar om kärlek, respekt, förbannat folkvett och att inget av det här är orimliga krav att ställa på människor som delar ett gemensamt liv!
Jag säger inget av det där… Orkar inte bråka ännu en gång, känner mig som den lille mannen som slogs mot väderkvarnar. Men jag tänker på alla de här männen som i sin vardag aldrig tycks se de förpliktelser som ingår i familjelivet, föräldraskapet, i våra kärleksrelationer, och i våra hem. De som glömmer saker, låtsas att de inte kan förstå tvättmaskinen trots att de är högutbildade, aldrig påminner om något själva eller tar egna initiativ. De där som kan kosta på sig att bli irriterade över helt normala samtal och kalla det för ”det var då ett jäkla tjat”. De där som har privilegiet att sätta sig på tvären mot den som faktiskt ger förslag. Som säger att det är onödigt att planera, för att sedan helt tappa humöret när de inser att vissa saker ändå måste göras och då inte verkar ha några som helst problem med att kvinnor i deras omgivning vrider sig ur led för att stötta, trösta, förklara och projektleda.
Jag orkar inte bråka hela tiden, det gör väl ingen? Men hur ska vi förhålla oss till vardagslivets orättvisor som tycks ha blivit till vår samtids skitigaste skyttegrav?
Personligen har jag aldrig kunnat förlika mig med synen på kvinnor och män som väsensskilda och varandras motsatser i allt och ingenting. Att böcker som Grays bestseller ”Män från Mars och kvinnor från Venus” har sålts i miljoner exemplar kan jag delvis förstå, men samtidigt känna en uppgivenhet över. Det jag däremot verkligen helt och fullt ut förstår är frustrationen över hur svårt det är att leva och respektera varandra som människor i ett samhälle som hela tiden reducerar oss till kön.
Jag förstår att framför allt kvinnor försöker hitta en väg ut. Något som förklarar att det inte är vårt fel, allt det där som skaver, kanske på samhällsnivå, men mest av allt i det som är våra egna liv. Våra enda liv. Med partners som vi älskar och hoppas att de älskar oss tillbaka. Vi ger och ger av kärlekskraft och omtanke, och vi tänker för oss själva att det ska gå i bägge riktningar, men i det som kallas för vardagspatriarkatet så följs inte alls de regler som vi trodde var självklara (om jag har din rygg så har du min). Då är det inte så konstigt att man lockas av tanken på de tröstande orden:
”Män och kvinnor är olika, det är inte ditt fel, det är naturen.”
Men det är inte, och har aldrig varit, naturen som sätter gränserna och ramarna. Det kan vara smärtsamt att tänka på men det är du, jag, din partner, din mamma, din bror, din kompis, din son som är och gör det där som vi kallar för normer och strukturer. Det är vi tillsammans som upprätthåller det djupt ojämställda samhälle som vi fortfarande lever i. Men det som är min viktigaste poäng är att vi OCKSÅ TILLSAMMANS IDAG (men även igår och i morgon, för 8 mars är inte bara ett PR-jippo för den populistiska samtiden) kan utöva motstånd mot rådande tillstånd. Vi kan driva vår vilja och önskan om att skapa ett hållbart, rättvist och jämställt samhälle. Men då måste vi först vara medvetna om att vi inte är framme, och det är det som gör det hela så komplicerat och såklart också det jag borde ha sagt till de två männen:
”Vi är inte framme, och jämställdhet* kan ALDRIG gå för långt.”
*Jämställdhet, att alla människor oavsett kön ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter.
Ibland tänker jag att de största förändringarna sker där vi verkligen GÖR annorlunda.
Teorier, tänkande och teoretisk kunskap i all ära, den behövs naturligtvis, för att föra utvecklingen framåt på ett mer samhällsmässigt plan. Men i vår praktiska vardag. (Ni vet där våra liv pågår hela tiden). Där hjälper det liksom inte att vara ett feministiskt geni á la Simone de Beauvoir om du fortfarande i praktiken är kringskuren all makt och har ett sådant minimalt handlingsutrymme att det i praktiken inte går att göra på något annat sätt än det som står till buds.
Det finns ganska mycket kunskap redan. Men i samtiden blir allting nytt varje dag. ”Spot-on och genialt!” på ord och texter som skrivits hundratals gånger tidigare. Ni vet, det finns en uppsjö av tankar, analyser och reflektioner i andra former av texter. Inte alltför sällan inom den akademiska världen. Utmanande och ibland chockerande skarpsinniga med tanke på när de är daterade. Den här gedigna kunskapen existerar knappt alls i nutidsflödet, vilket är synd. De tillför ju en förståelse för att ingenting är nytt under solen. Om vi orkar förhålla oss till den typen av tankegods så kan vi få en fördjupad förståelse för historien OCH nutiden. Språket. Som är både vår frälsning och vår förbannelse. Som begränsar, håller fast, definierar och formar.
Den tanken kräver att vi orkar ifrågasätta normer och sanningar som ses som självklara. Men också att vi orkar sätta in oss själva i en historiskt kontext. Att vi tar oss den tiden.
Hur vi aktivt förändrar idag kommer att granskas av våra barn och barnbarn. När vi inser att människor redan för hundratals år sedan hade de allra mest skarpa och välformulerade analyser. Som nu ligger dammiga och olästa i våra bibliotek. Då kanske vi också tar oss tiden att fundera över hur förändring _egentligen sker _och vad vi önskar för samhälle framåt. Vi behöver lyfta blicken och börja agera.
Hur ser drömmen ut? Och vad kan just DU göra för att idag föra oss ett steg närmare det samhället. ❤️?
Nu ligger första avsnittet ute på SVT Play.
Sex supermodiga personer gifter sig vid första ögonkastet och efter det ska de leva med varandra under 4 veckor för att sedan ta beslutet om de vill fortsätta vara gifta eller skilja sig. Helt galet och roligt och att jag är den här säsongens nya expert på tema genus. Hoppas ni tycker att det är kul, själv är jag jättepeppad.
Någon undrade vad som fick mig att tacka ja till att medverka. Jag skulle vilja vända på frågan och säga hur hade jag kunnat tacka nej? Att få prata om kärlek och relationer ur ett jämställdhetsperspektiv på bästa sändningstid är fasen i mig en dream come true.
Jag rekommenderar verkligen alla er som är intresserade av människor, relationer, psykologi, och kärlek att titta. Så spännande och så himla mycket känslor!!
Nu är avsnitt 9 här.
Orkar inte snickelisnacka om vad det handlar om.
Ni får helt enkelt lyssna om ni vill veta. Trevlig fredag på er!
Fasen vad fort veckorna går! Jag har redan börjat tappa räkningen och kontrollen, men som tur var har jag ju Johanna som påminner mig om att det är dags igen: Nummer 4 i ordningen! Lyssna här eller där poddar finns.
Om ojämställdhetens högborg föräldraskapet. Om olika måttstockar för kvinnoföräldrar och mansföräldrar. Och naturligtvis säger jag det som ALLA VET men INGEN VILL HÖRA (om jag kunde skulle jag här lägga in den där ap-emojin som blundar och håller för öronen) det vill säga det finns inget annat rimligt alternativ än en individualiserad föräldrapenning. Allt annat är ovärdigt för alla människor som fortsatt väljer att sätta barn till den här världen. Punkt.
Om ni känner att ni vill veta lite mer om vart jag står i den frågan kan ni ju läsa de här inläggen:
Till alla som är eller ska bli pappor.
Män som inte tar hand om sina barn.
Tummen upp för jämställt föräldraskap! (Varför vi inte ska vänta 42 år till)
Ja men då har ni helgens läsning räddad va? Kram!
PS! För er som inte vill ha barn, eller för den delen, när jag tänker efter tycker jag att nog att alla borde lyssna på podden “Barnfrihet” med Frida & Malou. Barnafödarnormen aka “barn är meningen med livet” är verkligen sinnessjukt stark, enough said…
Avdelning: Jämställdhet är bra så länge ingen pratar om det.
Gårdagens roligaste var de här fotbollsmännen som var JÄTTE-JÄTTE-IRRITERADE på Nilla Fischer för att hon genom sitt tacktal också lyfte frågan om vikten av jämställdhet.
Männen tog det som en personlig kränkning och det är ju tyvärr en relativt vanlig reaktion när j-ordet nämns. (Om ni inte fattar vad jag pratar om för män kan ni läsa här).
Den reaktionen är ju inte alls rolig. Men det som på riktigt var roligt var att bägge killarna anförde argumentet att DE MINSANN ÄR GIFTA MED EN KVINNA OCH HAR DÖTTRAR och känner kvinnor och bor med kvinnor och att de därför inte borde behöva höra något mer orättvist TJAT om den där himla frågan. Det fattar ju alla att män som känner kvinnor är jämställda…
Nej men allvarligt. Nu ska jag avslöja en sak för er fotbollsmän. Det här kommer säkerligen som en chock, så håll i er:
Det finns ingen hemlig sammansvärjning där onda och kvinnoföraktande (1. Singelmän? 2. Gaymän? 3. Frånskilda män med enbart söner? 4. Andra män med obefintliga relationer till kvinnor i alla åldrar?) upprätthåller ojämställda handlingar och strukturer i stort och smått.
På riktigt.
Att vara gift eller tillsammans med en kvinna gör en inte immun mot ojämställdhet.
Att vara förälder till flickebarn gör en inte immun mot ojämställdhet.
Att känna en kvinna gör en inte immun mot ojämställdhet.
Sedan fick en av killarna i artikeln en fråga om det går att göra mer för jämställdheten:
“Kan ni göra mer eller känner du att ni gör det ni kan?
– Göra mer, det är en jättesvår fråga. I grund och botten handlar det om inställning och du kan fråga vem som helst, vi har absolut den inställningen att all form av jämställdhet ska det vara.” (citat: Sebastian Larsson i Aftonbladet.)
Det är alltså jättesvårt för Sebastian Larsson att tänka sig hur han skulle kunna _göra mer jämställdhet_ och detta (ej att förglömma) alltså trots att han LEVER med (3!) kvinnor och barn. Han tror att det handlar om inställningen att säga orden “jämställdhet SKA DET VARA”. (OBS! Men utan att tjata om det som Nilla Fischer och jättesvårt att tänka sig hur göra i praktiken.)
Ett tips från coachen på vad du och dina kollegor kan börja med att göra istället för det ni gjorde igår:
*Scenario. Efter Nilla Fischers tacktal.*
“Faaan vilket bra och starkt tal av Nilla Fischer!! Så modigt av henne att lyfta den här frågan igen. Hon är en förebild för ALLA oavsett kön. Vi har påbörjat ett arbete för jämställdhet men det är en lång bit kvar att gå och ingen av oss kommer att vara nöjda förrän fotbollen likväl som samhället i övrigt är 100% jämställt. Det är det enda rimliga.
Tack för att du påminde oss Nilla. Självklart är vi med dig och backar er. Alltid.
// Andreas & Sebastian, samt hela herrlaget.