Färger kommer och går- men kvinnoförakt består
Vissa saker förändras och andra inte. Eller det är som att allting förändras och samtidigt kan vara exakt likadant.
Nu undrar ni förstås vad jag pratar om och (lite oväntat kanske) handlar det om barnkläder. Det är en av mina akilleshälar och jag har så svårt för diskussionen som ofta följer i kölvattnet när barnkläder ska “debatteras”. Ni vet när kläder som är feminint kodade förlöjligas, och på ett sådant där väldigt oreflekterat sätt speglar hela det här samhällets normativa förakt för femininitet [kvinnor, flickor, tjejer].
Typ folk som ska vara genusmedvetna och bara:
“Jag jag ville ha en röd/ rosa tröja till lilla Ludvig men då fanns det bara med puffärmar och glitter, så himla sjukt.”
Grejen är att det är EXAKT lika idiotiskt att säga en sådan sak som att säga:
“Jag skulle då ALDRIG sätta på min pöjk rosa kläder.”
Eller idiotiskt och idiotisk, folk gör väl som de själva vill med sina ungars kläder, men båda sakerna speglar på ett så otroligt tydligt sätt genusordningen (Hirdman). Det vill säga vikten av könens isärhållande och hierarkin där femininitet, och allt som förknippas med flickor anses dåligt, problematiskt, löjligt och så vidare. Jag stör mig otroligt mycket på att folk som tror att de är medvetna, inte är medvetna om att:
“Färger kommer och går- men kvinnoförakt består.”
Ett av våra barn hade klänning varje dag året runt tills hon blev kanske 4-5 år någonting. Hon klättrade, cyklade, busade och grävde i jorden efter maskar i sin vinröda klänning. Den höll för alla påfrestningar, jag tror fasen att den ligger kvar i något förråd någonstans. Vårt yngsta barn just nu har ofta mjuka byxor, de går sönder hela tiden. Det är som det är, vi lagar och köper nya efter hand. Men poängen, poängen hörni är denna:
Det är inget fel på att klä sina ungar med klänningar, paljetter, puffärmar och glitter oavsett kön på ungen förstås. DET ÄR BARA KLÄDER (och ja ett litet tips om ni bor i Västerbotten är overall, mössa och vantar också en bra grej vintertid.)
Om jag känner på mig rätt så kommer nu någon att känna sig nödgad att skriva:
“Men det är ju så HIMLA mycket bättre med robusta snickarbyxor och mörka färger och bla bla bla bla (förlåt att jag raljerar i förhand).
Nej det är faktiskt inte så himla mycket bättre.
Men ni är också påverkade av synen på att allting som män och pojkar bär, gör, säger, tänker är lite bättre och mer
[naturligt/ normalt/ önskvärt]
än det som kvinnor och flickor bär, gör, säger, tänker.
Dagens hårda (men vänliga ) råd bli alltså detta, SLUTA MED DET NU. Eller rannsaka åtminstone era känslor, tankar och behov kring varför ni klär, gör eller säger saker ett varv extra nästa gång ni diskuterar barnkläder.