Farliga fakta.
GÄSTINLÄGG skribent Irja Berntson.
Väldigt ofta får vi som arbetar med (eller bara villigt diskuterar) jämställdhet och feminism höra att folk inte håller med.
- Det är ojämställt i Sverige. – Jag håller inte med.
- Kvinnor tjänar mindre än män. – Jag håller inte med.
- Sexuella trakasserier har varit vardag för kvinnor i Sverige långt innan den senaste flyktingkrisen. – Jag håller inte med.
Och för att inte glömma klassikern:
– Feminism är att vilja att alla, oavsett kön, ska ha samma sociala, juridiska och ekonomiska möjligheter (och att inse att så inte är fallet idag). – Jag håller inte med.
Det här med att skilja på fakta och åsikt börjar alltmer te sig som en konstform. De som följer nyhetsflödet och inte minst den amerikanska president-farsen vet ju att det absolut inte bara gäller frågor om jämställdhet, men kring just dessa frågor är det mer regel än undantag.
Så bara för att göra det solklart en gång för alla:
* Bristen på jämställdhet är inte en åsikt, det är ett kunskapsområde.
* Att vi socialiseras in i könsroller, s.k. genus, är inte en åsikt, det är ett kunskapsområde.
Så, med det sagt, tänkte jag bara lista några vanliga motargument som jag som feminist och jämställdhetsivrare ofta får höra och hur jag brukar bemöta dem.
- Jag vill inte kalla mig feminist, varför bara vilja göra det jämställt för ett kön?
Ja du, jämställt betyder balans, bara där har du en ledtråd att det är två sidor det gäller, tippar det åt andra hållet blir det ju ojämställt igen. Och om du tycker att det är kämpigt med prefixet fem- så kan MAN ju undra hur vi som MÄNniskor stått ut i alla år med alla ord som är neutrala fast de innehåller ordet man.
Anledningen till att det heter just feminism är att kamper mot orättvisor ofta får namn efter just den förtryckta gruppen. Att kalla det Humanism eller Jämställdism är att ignorera att balansen idag är ojämn och då har du inte ens fattat vad feminism innebär.
- Men hur kan du vara feminist, du använder ju smink/klackar/rakhyvel/whatnot?
Jag är inte isolerad från samhället bara för att jag besitter kunskap kring genus och jämställdhet. Jag, liksom alla andra, är såklart påverkad av att vi lever i ett patriarkat som kapitaliserar på kvinnors dåliga självkänsla.
En gång frågade en elev mig: Om du flyttade ut i en skogskoja och där födde du tvillingar, en pojke och en flicka, och ni mötte aldrig några andra, skulle de bli helt lika då? Mitt svar: Skulle jag lobotomeras innan jag flyttade? Annars nej, de kommer mest sannolikt bli olika.
För jag är, precis som alla andra, en produkt av det samhälle jag vuxit upp och lever i och det påverkar mina val. Vissa dagar bryr jag mig mer, vissa dagar bryr jag mig mindre, men jag kan inte förneka att jag tycker jag ser piggare ut i smink och att jag kan tycka att benen blir jävligt najs i klackar, även om jag är fullt medveten om varifrån dessa idéer kommer.
- Sverige är ju faktiskt jämställt! eller ännu bättre: Jämställdheten har gått för långt!
Och här är vi ju tillbaka på punkt ett, det KAN inte gå för långt, för då blir det ojämställt åt andra hållet.
Och angående att Sverige är superjämställt så finns där ett enkelt svar: Nej. Varannat år sedan 1984 publicerar Statistiska Centralbyrån (SCB) en skrift som heter På tal om kvinnor och män där relevant statistik kring jämställdhet tas upp. Hårda värden. Siffror och staplar. Sånt där som en kan redovisa FAKTA med. Den senaste kom förra året, 2016, och redovisar bland annat att om en räknar upp alla anställdas löner till heltid tjänar kvinnor 87% av männens löner (tas hänsyn till deltider, föräldraledigheter, vab etc är siffran 81%).
En annan spännande siffra är den som anger uttag av föräldradagar innan barnet är 2 år, där står kvinnorna för 82% och männen för 18% (och ja, jag vet att det går att vara hemma med barn utan att ta ut ersättning, men det är en rätt bra indikator för strukturen). För att inte tala om att kvinnor i snitt lägger 26 timmar per vecka på det obetalda hemarbetet, män 21 timmar. Det skiljer alltså mer än en halv arbetsdag per vecka.
Ja, det är spännande läsning som ni förstår. Och det bästa är, den finns som gratis pdf, eller om ni vill ha den käcka lilla boken så kostar den 50 kronor att beställa.
- Och som en liten extra karamell efter denna väldigt könsbinära text (vi hamnar ofta där i våra bloggtexter eftersom vi skribenter båda är cis-kvinnor som lever i heteroförhållanden) så bjuder jag på kunskapen om att det finns fler kön än kvinnor och män, det finns ett spektrum. Kvinna/man är de binära könen (eftersom de är två =bi). Att identifiera sig som något annat, både och eller ingetdera kan betecknas som att vara icke-binär eller intergender (ett tips är att kolla in ordlistan på transformering.se).
Och nej, det här är ingen åsikt, det är fakta. Detta spektrum av könsidentiteter är inget nytt påhitt (vilket belackarna gärna vill avfärda det som; ”guuuu, va de ska hålla på nuförtiden, vad är du om inte kille/tjej, kattunge kanske, höhöhö”), utan har alltid funnits, det är bara vokabulären som äntligen har utvecklats (och utvecklas ständigt) för att inrymma alla.
Den här informationen brukar vara den som får anti-jämställdhetsklungans särdeles oelastiska hjärnor att explodera, varsågoda att använd flitigt.Ha en fin vecka!
-10 Comments-
När det disskuteras uttag av föräldradagar och ett mer jämställt uttag är det många som värnar valfriheten. Att alla har rätt att välja själv. Bara så konstigt att så många väljer exakt lika. Kvinnan blir hemma till 80%. Blir så less. Men jag förstår varför det ofta blor så, ör själv hemma med barn, och i jömförelse med att vara på jobbet så är det mycket tuffare. Kan löngta efter att äta lunch i fred. Sitta framför datorn, snacka med kollegor, bara jag och min kropp.
Ja, just föräldraförsäkringen tycks vara förnuftets svarta hål. Människor som i alla andra aspekter säger sig vara genusmedvetna behandlar försäkringen som en naturlag och som att alla förändringar i den strider mot naturen. Jag vet att Sandra återkommer till det här ämnet då och då och jag har en hel del att säga om det också, så vi kommer definitivt få tillfälle att diskutera föräldrapenning igen!
Håller helt med om hur avslappnat det kan vara på jobbet efter en föräldraledighet, eller bara vab för den delen! Dricka en hel kopp kaffe medan den är varm, gå på toa utan sällskap etc. Lyx! 🙂
Så bra skrivet! som alltid! Jag lever i ett någorlunda jämställt hetroförhållande där många och långa diskussioner förs kring ansvar för strumpor, täckbyxor, julgransutkastning och annat sköj. Men min partner vill för allt i världen inte kalla sig feminist. Han förstår att det finns stora skillnader i hur män och kvinnor behandlas, lönesätts osv och att det måste till ett stort arbete för att komma till rätta med det. Han tycker att jämställdist är ett användbart ord i sammanhanget. Jag har dock stark avrått honom från att benämna sig själv som jämställdist eftersom en del som gör det står för HELT andra värderingar. Jag tycker att det är ganska viktigt att vara uttalat feminist och pushar nog en del i våra diskussioner. Men jag har så himla svårt att förstå att en inte vill kalla sig feminist när en står för feministiska värderingar.
Tack snälla!
Och ja, visst är det underligt att ords mening kan bli så förvrängd, jag förstår att du blir frustrerad! Men vi får tänka som så att det är ju ändå bra mycket bättre när en är som din man, än när män (och andra) som kallar sig feminister men inte beter sig feministiskt. En vacker dag kanske poletten trillar ner och han inser att det är just feminist han varit hela tiden, jag håller tummarna att det är snart! 🙂
De allra flesta mammor VILL vara hemma och de
bestämmer först ur sitt eget intresse och sen får
mannen ta det som blir kvar. Det är KVINNAN
som är problemet och som skall påverkas och
inte se mannen som problemet. Det kom redan
regeringens utredare fram till 2006, vilket var
Karl-Petter Thorwaldsson. Thorwaldsson utredde
på Perssons uppdrag föräldraförsäkringen och är
nu LO:s ordförande.
Krister, Krister, Krister.
Du, och den gode Karl-Petter (som för övrigt tog ut halva föräldraledigheten med båda sina barn, varav barn nr ett föddes hela sju år före den första ”pappamånadens” tillkomst. Heja K-P!) må kalla det ”makt” och visst är det en ynnest att få vara hemma med sitt barn och att få känna det mäktiga i en god anknytning, men ur ett samhälleligt perspektiv lämnar det ju kvinnorna långt efter lönemässigt och följer med kvinnan ända in i pensionen. Där är det inte så jäkla mäktigt tyvärr. Utredningen, som Karl-Petter ledde, förespråkade för övrigt en betydligt mer jämställd uppdelning än den vi har idag, nämligen en tredelad föräldraförsäkring, där varje förälder skulle tilldelas hela fem månader. Så rent politikmässigt är han ju i feministisk framkant, tyvärr har ju inte några partier i regering vågat gå så långt än.
Krister, de flesta föräldrar tror jag skulle vilja vara hemma med sitt/sina barn om normera kring föräldraskap vore andra än de idag rådande. ALLA förlorar på att mammor tar ut den allra största delen av föräldraledigheten – barnen som får sämre kontakt med sina fäder, papporna som inte lär känna sin avkomma och mammor som får smäre lön, pension osv. Att föräldraförsäkringen inte är helt uppdelad gör ju att det här bara fortgår. Visst kan man som du gör anse att problemet ligger hos kvinnorna men så enkelt anser jag verkligen inte att det är! Kvinnor förväntas ta ut mer föräldraledighet än män. Män blir ifrågasatta om de är borta från jobbet länge. Kvinnor ifrågasätts när de kommer tillbaka till jobb tätt efter att de fött ett barn. För ett mer jämställt samhälle måste föräldraförsäkringen delas rakt av! Nu!
Word! 🙂
Män skulle behöva ta ett mycket större ansvar i att ta ut alla sina föräldrardagar, då skulle mycket lösa sig automatiskt.
Ja, mycket skulle lösa sig av det, men som med mycket annat i vårt samhälle så kommer det att vara svårt att få till förändringar om vi ENBART förlitar oss på individers handlande. Arbetsgivare måste ta sitt ansvar och underlätta – eller varför inte FÖRVÄNTA sig – lång ledighet av alla män som blir föräldrar. Samhället måste, genom fördelningen av skattemedel, tydligt signalera att det här är en prioriterad fråga. För till syvende och sist är vi alla påverkade av förväntningar och normer, så inte är mammorna helt oskyldiga heller (det finns många som tycker att DERAS rättigheter som föderskor ska trumfa över medförälderns och dessutom barnets rätt till båda), det är jag helt enig om, men frågan måste lyftas från köksborden (där så många gillar att ha den eftersom där reproduceras normer förträffligt bra) och upp på strukturell nivå.