Den normativa koftan- om språkets makt
Illustration: Johan Lindström//Joxon Design
Jag tror att det är dags att vi på allvar börjar ifrågasätta den normativa koftan bestående av vårt samhälles allmänna sanningar, tankar och känslor som alltid förminskat kvinnor och allt vad kvinnor gör.
Vi har generellt sett svårt att ställa oss utanför vår egen förståelse av språket och ifrågasätta den. Men vi kan träna upp förmågan. Det betyder i korthet att vi behöver ifrågasätta självklara sanningar och omtolka betydelsen av det som sägs med till exempel genusglasögonen på. Ett exempel:
”Män är så härliga och raka, de säger vad de tycker, inget tjafs och inget skitsnack.”
Människor bygger till stor del förståelsen av oss själva och vår omvärld kring motsatspar. (Vi härleder, tolkar och drar slutsatser hela tiden.) Det här stämmer väldigt bra när det gäller till exempel kön. I meningen ovan finns en motsats till män som jag INTE behöver skriva ut med ord, ni kommer ändå att läsa in den. När vi säger att män är på ett speciellt sätt så säger vi indirekt och samtidigt att kvinnor är motsatsen:
”Kvinnor vrider och vänder på allt, de är lömska och manipulativa, tjafsar och skitsnackar mest hela tiden.”
(Någon som absolut aldrig hört något liknande? Nej, tänkte väl det.)
När det gäller kön, som vi är extra intresserade av här, så behöver vi också förstå att män och maskulint kodade beteenden inte bara är normen utan också värderas högre. Egenskaper som traditionellt sett har förknippats med män kommer att tolkas och förstås som mer eftersträvansvärda. Andra ord som används för att förklara ungefär samma sak är till exempel könsmaktsordning eller patriarkala strukturer. Så faktumet att både att män och kvinnor ses som:
- Olika på nästan alla sätt och att…
- olikheterna dessutom inte värderas på samma sätt.
Är en viktig del i att förstå hur ojämställdhet upprätthålls.
Om vi åter tittar på meningarna ovan, och nu tänker på att vi _genom hela livet_ lär oss att göra kopplingen ”manliga egenskaper lika med positiva och önskvärda” och ”kvinnliga egenskaper lika med negativa och oönskade” då är det kanske inte särskilt märkligt att det är lätt att föra vidare den här normativa så kallade kunskapen? För oss alla.
Notera dessutom att det inte har någon som helst relevans att det i praktiken finns individer av alla kön som kan göra, och gör de här beteendena. Vi har alla lärt oss att känna igen stereotyperna, vi tänker kanske till och med ”ingen rök utan eld” och så plockar vi ur minnet fram situationer som verifierar vår uppfattning om att påståendet är sant. Så upprätthålls många av våra normativa uppfattningar om kön. Och det handlar inte om att vi hört meningen ovan någon enstaka gång.
Det handlar om att vi vuxit upp och befunnit oss i ett samhälle där en normativ berättelse om kön pågått varje minut, timme och dag sedan vi föddes.
Vi skulle dessutom kunna göra ett litet experiment och problematisera det första påståendet om män, genom att ändra på den språkliga innebörden, vi säger samma sak men på ett annat sätt:
”Män lyssnar inte, de kör över andra och hävdar alltid sina egna åsikter i första hand. De sårar utan att bry sig om konsekvenserna. De förklarar sådant som ingen har frågat efter, de är rigida och svartvita i sitt tänkande. De vill inte diskutera/problematisera eller reflektera.”
I princip beskriver jag här SAMMA beteenden som i den första meningen, men inte längre med den normativa och positiva diskursen om mäns beteenden. Och jag behöver inte beskriva motsatsen, de flesta av er kommer nu i era tankar göra en bild av kvinnor som motsatsen till det jag ovan skriver om män, bara eventuellt mer positivt den här gången.
Fortfarande är påståendet lika generaliserande, men vändningen är ett tydligt sätt att demonstrera makten som ligger i språket.
Hur vi säger saker har betydelse. Hur vi lyssnar på saker har betydelse. Glöm aldrig det.
-6 Comments-
Åh, så bra förklarat! Precis så är det ju!
Men det är svårt att förändra, för även om en ser och förstår blir en ju “den där besvärliga” när en försöker förklara för andra att det är så här. Det verkar faktiskt som om folk trivs rätt bra med den här könsstereotypa ordningen och allt som följer med den. Förändring, även till det bättre, är läskig antar jag.
Tack Calle och ja förändring är nästan alltid läskigt.
Jag har kommit till insikten att det är väl värt att vara den besvärliga haha (eller alltså det är typ kört för mig på den fronten hur som helst! Också en anledning att bara fortsätta köra på ;))
Spot on! ?? Som vanligt ?
Tack AnnaLi! 🙂
Att män som grupp skulle vara så mycket rakare och ärligare än kvinnor (oavsett om man lägger positiva eller negativa värderingar i begreppet rak och ärlig ) måste vara en av patriarkatets största lögner någonsin.
Tänk att så många där ute går på den fortfarande?
Hur många manliga ledare både historiskt och i nutid har inte svikits, störtats eller rent av mördats av sina närmaste män som falskt och lömskt gått bakom ryggen på dem?
Det märkliga är att trots att historien är full av exempel på detta frodas likt förbannat myten om hur raka och ärliga män är.
Var Judas rak och ärlig mot Jesus?
Var Erik XIV bröder raka och ärliga mot honom?
Och i nutid:
Var männen i Håkan Juholts stab raka och ärliga mot honom?
Är männen i riksdagens mest mansdominerade parti Sverigedemokraterna raka och ärliga mot varandra? Så mycket intriger, hållhakar, hemligt avlyssnande och falskspel som verkar förekomma i det partiet skulle knappt ens den mest fantasifulla manusförfattare komma på.
Inte heller i sina privata relationer är män mer raka och ärliga än kvinnor, snarare tvärtom.
Äkta män som är sura som ett åskmoln en halv dag utan att förklara varför och därmed förpestar stämningen för resten av familjen. Hur jävla svårt kan det vara att vara just rak och ärlig och säga: “Jag är på dåligt humör, jag skulle behöva gå ut och ta en promenad och vara för mig själv en stund ” istället?
Unga män som inte vågar vara raka och ärliga och säga : Jag tycker inte att vi verkar passa ihop / Jag har inte riktigt de rätta känslorna/ Jag tycker inte att vi ska fortsätta träffas utan istället bara slutar svara på telefonsamtal, sms, mail och tänka att dejten ska fatta…
Ännu yngre män , egentligen bara pojkar som inte vill ha med Adde i laget för att de inte tycker att han platsar men inte vill säga det rätt ut till honom och därför kommer överens om att de ska säga till honom att träningen är på tisdagar och inte på torsdagar, då kommer han nog att fatta…
Personligen tycker jag att rak och ärlig är övervägande positiva begrepp och skulle gärna se att män var raka och ärliga i större utsträckning både i sina privata relationer och i samhället i stort. För i helvete heller att de skulle vara bättre än kvinnor på den punkten, de är ju betydligt SÄMRE!
Exakt!! Alla hatar ju för övrigt när jag är rak och ärlig, trots att det tydliga ska vara så HIMLA positivt haha 😉