Vi väcker barnen, de är lite rufsiga och trötta. Ett långt sommarlov har tagit slut.

När vi på söndagskvällen berättar för Helmer att han nu ska börja om på förskolan utbrister han:

”Äntligen!”

Siri springer in på fritids. I går bakade de tillsammans. Hon funderar över vilka roliga grejer de ska hitta på under den här dagen. Jag ser henne gå uppför backen med sin ryggsäck. Hon vänder sig om och vinkar glatt åt oss.

Helmer kliver in i kapprummet på förskolan. Han har fått en ny hylla. Personalen berättar att hans kompis har frågat efter honom hela morgonen. Han ger mig en snabb kram och studsar sedan in till sina vänner, stora och små.

Och jag kan inte låta bli att tänka på vilket fantastiskt system vi byggt upp. Gemensamt.

Skola och barnomsorg.

Vill aldrig ta det för givet. Kvinnor före oss har kämpat sig blodiga så att vi nu har den här möjligheten, den här fantastiska förmånen.

Så oerhört tacksam för det.