Avsnitt 9 – Jämställt ouppfostrad

Nu är avsnitt 9 här.
Orkar inte snickelisnacka om vad det handlar om.
Ni får helt enkelt lyssna om ni vill veta. Trevlig fredag på er!
Nu är avsnitt 9 här.
Orkar inte snickelisnacka om vad det handlar om.
Ni får helt enkelt lyssna om ni vill veta. Trevlig fredag på er!
Avsnitt 8 är här!
Jag har skrivit ganska mycket om ämnet för dagen (dvs den sk projektledarrollen) tidigare och för er som vill läsa mer har jag här plockat fram några gamla godingar:
Glöm inte bort att bråka lite mer i vardagen
Kvinnors underordning är deras eget fel
Min fru är jättefin hon hjälper till med både tvätt och städning
Om jag ska vara helt ärlig – och det här kan säkert låta förmätet och skrytigt – men va fasen, ödmjukhet är ibland lite väl överskattat, så tycker jag att ni som verkligen är intresserade av ämnet och vill fördjupa er kan läsa alla mina inlägg under kategorin relationer. Där har jag mer eller mindre vridit och vänt på de stenar som kallas ojämställdhet i heterorelationer under två års tid.
Ha en härlig fredag nu alla projektledare & kärleksknegare! Ni är bäst! <3
Här om veckan repostade jag ett gammalt inlägg om den sk projektledarrollen på Fejjan. Jag behövde en påminnelse om vad vanligt folk egentligen säger om obetalt arbete, där det ingår att initiera, planera och ta ansvar för logistiken innanför hemmets fyra väggar. Det kan också vara värt att fundera över hur det ansvaret fördelas i heteronormativa relationer.
Det var ju fint att precis alla misogyna myter och allmänt vedertagna ”sanningar” fick vädras i kommentarsfältet. Det är alltid härligt med inspiration och en påminnelse om hur långt vi har kvar till jämställdhet. 😉 Några av de sägningarna kommer jag att och Johanna att prata mer om i nästa avsnitt av Systemfelpodden, som har just ”Tema projektledaren i hemmet AB.” Vi kommer då bland annat prata om den djupt ojämställda E4- tanken att kvinnor inte bara har det yttersta ansvaret för hem och barn utan att de också ansvarar för andra vuxna människors beteenden, inklusive icke-agerande och passivitet. (Som är det främsta makt-utövandet män i heterorelationer använder när det gäller ansvaret för sina hem och barn.)
En av de mer relevanta faktan i ämnet tänkte jag dela med mig av till er redan i dag! Det blir liksom så himla tokigt när folk använder sig av magkänsla och navelskåderi för att analysera ett problem och sedan också gladeligen delar med sig av sina åsiktsbaserade, ständigt misogyna och oerhört normativa tips på hur problemet bäst ska lösas. Så:
Relevant fakta nummer 1:
Kvinnor som grupp har gjort enorma beteendeförändringar under de senaste 50 åren. Det är också kvinnors beteendeförändringar som varit främsta orsaken till att jämställdheten i våra hem ökat. Det kvinnor som grupp gjort är att de börjat förvärvsarbeta i väldigt mycket större utsträckning och att kvinnor som grupp samtidigt minskat tiden för städning och annat obetalt arbete i hemmet.
Män har INTE i samma utsträckning tagit sitt ansvar och gått in i hemmen, minskat sitt förvärvsarbete och börjat städa mycket mer. De har ärligt talat knappt gjort några större beteendeändringar alls på gruppnivå. De kör liksom på i samma gamla hjulspår. De små men ändock positiva förändringar som män som grupp gjort kan i stor del relateras till föräldrapenningens vikta dagar de sk ”pappadagarna”. Det vill säga män i Sverige är ju faktiskt unika på så sätt att de trots allt hänger rätt mycket med sina kids, (OBS! jmf med män i andra länder. Fortfarande tar de ut mindre än 20% av föräldradagarna innan barnets tvåårsdag.) well done så långt. Synd bara att de inte axlade rollen som projektledare och städare i hemmet när de ändå höll på.
Visste ni förresten att regeringens fjärde jämställdhetsmål är formulerat såhär:
Poängen är att det som behövs är att män som grupp steppar upp och går in i hemmen, gör mer obetalt och undervärderat jobbande där och JA då är ju att projektleda en viktig del av det ansvaret. Att som vuxen man behöva bli ”hjälpt” av en vuxen kvinna för att ta ANSVAR är ungefär lika rimligt som att jag skulle vägra gå till jobbet i tid, vägra göra frukost åt mig själv, vägra ägna en sekunds tänkande åt om det är ett rimligt beteende utan att en trevlig och SNÄLL butler, aka mental coach hjälper mig med det.
Att en vuxen man som har klarat skolgång och arbete behöver LÄRA SIG att passa tider och utföra relativt enkla sysslor i hemmet är lika rimligt som att säga att alla män faktiskt har medfödda hjärnskador.
Och så är det ju inte vet ni. 🙂
Tack för pepp och input på gårdagens gnälliga inlägg. Jag kände att jag var tvungen att skriva något, vad som helst, för att bryta inaktiviteten.
Så fick årets första inlägg handla om frustrationen över att vare sig ha tid eller ork att blogga som en ”ska” göra. Men (och egentligen vet jag ju det här) ni är väldigt tydliga med att ni inte bryr er om jag skriver en gång per dag, eller en gång i månaden, eftersom ämnet är det intressanta.
Det gör mig faktiskt lite stolt. Plattformen Jämställd vardag får vara här, ibland väldigt uppdaterad och ibland inte. Men det finns hundratals texter och ett arkiv att gå tillbaka i och läsa som är bra. Det finns här. Fritt och tillgängligt för alla er som är intresserade av jämställdhet, relationer, stress, makt, kön och psykologi.
Så mitt löfte för 2019 är att skriva så _lite eller så mycket_ som jag känner för och påminna mig om att det är ok. Jag vet ju det egentligen, men ibland är det svårt att komma ihåg ändå.
Nu är det dags för en återhämtande skogspromenad med världens bästa Chili.
Vi hörs när vi hörs!
Jag tänker, fick höra att jag använder det uttrycket liiite för ofta i podden. Det gör jag. Använder det för ofta, men också att det är vad jag håller på med (och ni också för den delen). Vi tänker, därför är vi människor, eller vi är människor och därför tänker vi. Jag läser ett av förra årets mest lästa inlägg på Jämställd vardag här och så tänker jag (;)) vad fint att jag fortfarande kunde och orkade formulera mig i text under förra året. Om ni inte orkar klicka på en länk (många av er orkar ju inte det) så handlade det inlägget främst om kvinnor som inte vill prata om ojämställdhet eftersom deras man är så ”himla duktig, snäll, toppen etc”.
Tidigare har jag haft två bloggar (Stökboet och Oxhen.) Skrivit, blivit less och lagt ner. Har inte tänkt lägga ner Jämställd vardag men jag skäms över att ha en blogg som inte ens är värd att kallas blogg för då måste ju någon (i det här fallet jag) skriva något. Vet inte ens vart jag vill komma. Hoppas att ni har en fin fredag och slipper tänka på vem som har tid att lägga typ 2 timmar per dag på att producera text för skojs skull. Näe jag är inte bitter, jag gillar bara att klaga och vara trött dygnet runt. Hehe 😉
Avsnitt 7 är här!
I dagens avsnitt vrider och vänder vi på era frågor. ? Hur ser vi på den klassiska kampen mellan arv och miljö? Spelar det någon roll hur man delar på uppgifterna som ska göras i ett hem? Hur påverkar jag själv bäst för ett mer jämställt samhälle? Om vi köper en hund, hur kan det påverka oss? ? Inga frågor är för stora eller för små i Systemfelpodden. In och lyssna nu! ?❤️
Avsnitt 6 finns nu för er att lyssna på. Här.
Vi funderar över det feministiska året som gått, framsteg och backlash om vartannat. Vi pratar om några av de fantastiska och modiga människor som förändrat världen och sköna snubbar (av alla kön) som tycker att de som bryr sig för mycket är patetiska tråkmånsar.
Ha det bäst ända in i det nya året! Från eder patetiska tråkmåns nr 1. //Sandra
Fasen vad fort veckorna går! Jag har redan börjat tappa räkningen och kontrollen, men som tur var har jag ju Johanna som påminner mig om att det är dags igen: Nummer 4 i ordningen! Lyssna här eller där poddar finns.
Om ojämställdhetens högborg föräldraskapet. Om olika måttstockar för kvinnoföräldrar och mansföräldrar. Och naturligtvis säger jag det som ALLA VET men INGEN VILL HÖRA (om jag kunde skulle jag här lägga in den där ap-emojin som blundar och håller för öronen) det vill säga det finns inget annat rimligt alternativ än en individualiserad föräldrapenning. Allt annat är ovärdigt för alla människor som fortsatt väljer att sätta barn till den här världen. Punkt.
Om ni känner att ni vill veta lite mer om vart jag står i den frågan kan ni ju läsa de här inläggen:
Till alla som är eller ska bli pappor.
Män som inte tar hand om sina barn.
Tummen upp för jämställt föräldraskap! (Varför vi inte ska vänta 42 år till)
Ja men då har ni helgens läsning räddad va? Kram!
PS! För er som inte vill ha barn, eller för den delen, när jag tänker efter tycker jag att nog att alla borde lyssna på podden ”Barnfrihet” med Frida & Malou. Barnafödarnormen aka ”barn är meningen med livet” är verkligen sinnessjukt stark, enough said…