Vardagstips till män
Till alla män som lever med kvinnor. Jag tänkte ge er några konkreta vardagstips på hur ni kan leva mer jämställt med den person ni älskar.
1. Kom i håg att det DU inte gör måste någon annan göra. Det vill säga allt du väljer att inte göra dumpar du i knäet på den du lever tillsammans med.
2. Du hjälper inte till i hemmet. Du är exakt lika ansvarig för ALLT som görs. Hon ska absolut inte vara tacksam för att du bäddar sängar, tvättar eller är med barnen. Ni har valt att ha ett gemensamt hem och är då gemensamt ansvariga.
3. Något som ofta händer i relationen mellan män och kvinnor är att män trots allt fint snack ändå tycker att hon ska vara lite lagom tacksam för att han ”hjälper till”. Det sitter djupt rotat och är lätt att halka in i om du inte tänker efter. Det som då händer är att män ofta vägrar att ta instruktioner/ kritik om något han gör i hemmet inte blir bra. Ett exempel kan vara till exempel tvätten (och nej du är inte ensam, det här beteendemönstret är vanligare än vi vill tro). Du har kanske inte lärt dig att sortera tvätten efter grader, material, färg etc. och så påpekar den du lever med att det inte är ok att tvätta så att kläderna blir förstörda. Då blir du sur, lite kränkt och säger att ”nä men är jag så dålig/duger inte mitt sätt då gör jag det inte alls.” Det här kan gälla allt från tvätt, städning, skötsel av barnen. Grundmekanismen är dock alltid densamma. Det vill säga om du är en schysst kille och försöker hjälpa till så måste hon ha vettet att inte klaga, annars har du valet att lägga ner dina ansträngningar och så får hon göra allt.
4. Att göra på det sättet är en extrem form av maktdemonstration. Genom att inte lyssna/ lära dig ordentligt så tar du den lätta utvägen för att slippa göra det. Du vet ju själv innerst inne att det är så mycket bullshit att du inte skulle kunna lära dig några få relativt enkla moment. Om du har klarat av en utbildning/ tagit körkort/ kan använda en dator så kan du lära dig allt som handlar om hushållsarbete/skötsel av hem och barn. Dina protester handlar då enbart om makten som du upprätthåller gentemot den du säger dig älska. Du utnyttjar dina patriarkala fördelar. Det är faktiskt skitdåligt gjort av dig. Och som sagt var du är inte unik. Det är ett mönster som upprepar sig i nästan alla heterorelationer.
5. Om du menar allvar med att du älskar den du lever med så bör du göra allt som står i din makt för att leva jämställt. Det handlar faktiskt mest om dig och dina val. Många orättvisor och dåliga företeelser i samhället är svåra att påverka. Men i ditt hem och din relation kan du påverka. Väldigt mycket. I relation till den du älskar kan du välja att göra ditt eget liv lite mindre bekvämt för att det faktiskt är RÄTTVIST. Annars är den där fantastiska, kravlösa heterosexuella kärleken bara på det sättet för dig. För din partner är er kärlek en ojämställd boja om foten
6. Men eftersom vi lever i ett djupt ojämställt samhälle är valet fortfarande ditt. Om du väljer så kan du utnyttja den du älskar. Men du kan också välja att förändra och göra saker på ett nytt sätt. Att respektera och vara solidarisk med den människa du lever med. Det är mer värt att kalla kärlek än den romantiska klyscha som byggts upp av tusentals år av manlig makt. Tycker att du ska ta dig en funderare i alla fall.
-4 Comments-
Tack! Gillar favoriter i repris och den här verkligen är i en klass för sig.
Att skriva ut, rama in och sätta upp på en toalettvägg nära dig…
Haha tack Calle! Ja jag känner mig ganska nöjd med denna gamla goding 😀 Det är också kul att så många män blir provocerade av texten, lättare att bli arg än att göra något åt saken tydligen!
[…] Jag har precis hittat till en blogg som heter Jämställd vardag. Hela bloggen är bra och viktig och saklig och Sandra förtjänar fler följare så jag hoppas jag kan hjälpa några att hitta till henne. Framför allt vill jag dela det inlägg hon har skrivit som heter Vardagstips till män. […]
Exakt det där med lättkränktheten upplever jag många gånger om i min relation, vad gäller hushållsarbetet. Jag får inte ens tipsa om något utan att han ska säga att jag inte ska lägga mig i utan han löser det på sitt sätt, och annars får det vara.
En annan svår nöt att knäcka är att han anser att jag har alleles för höga krav (t.ex. torka av diskbänken varje dag efter användning anser han att man kan ta en gång i veckan typ – och då slutar det ju ändå alltid med att jag är den som gör det oftare än honom!) pga att jag är för pedant så blir det jag som drar lasset.
Känner mig matt som inte vet hur jag ska bemöta detta på ett konstruktivt sätt som ger förståelse och därefter beteendeförändring.
En annan grej som jag finner orättvis är inköpen till det gemensamma hemmet. Om jag anser att vi behöver en ny dammsugare så svarar han med att den vi har nu duger och att jag isf går köpa den själv. Hur kan man komma överens på ett bra sätt??
Utmattande.