Ja men hörni då var det dags igen! Fredagsfrågan! Även denna gång från en läsare som vill vara anonym. Frågan är väldigt kort och koncis och låter såhär:

“Har du några några tips på hur en kan stå ut med störiga män?”

Svar: Haha ja det var en både viktig och relevant fråga som kan vara aktuell i de flesta sammanhang. Tänker att ordet “störig” kan betyda väldigt många olika saker beroende på vem du frågar. Jag får helt enkelt utgå från mig själv i det här fallet. Jag tänker att klassiska störande mansbeteenden kan vara allt från mansplaining till mer allvarliga former av sexistiska och patriarkala beteenden.

Jag vill först klargöra att jag tycker att det är relativt sympatiskt att prata mer om beteenden än om hur folk “är”. Om någon berättar för mig att “Kalle är en idiot” så säger det egentligen ingenting om vad det är Kalle gör.  Om det är en Sverigedemokrat som säger att “Kalle är en idiot” så är chansen stor att de beteenden Kalle gör är beteenden som jag inte alls skulle klassa som idiotiska ( till exempel framföra antirasistiska åsikter, engagera sig i flyktingfrågor, hjälpa till i samhället och vara allmänt solidarisk med människor oavsett ursprung). Första frågan när vi stöter på folk som vi tycker är idiotiska är alltså att fråga oss själva:

“Vad är det hen gör som jag tolkar som idiotiskt?”.

Jag tänker att det är bra av flera skäl, dels att faktiskt stanna upp och reflektera över vad det är som gör en arg (jag förutsätter ett visst mått av ilska innan du tänker att någon är en idiot) och sedan när det gäller själva bemötandet är det en bättre strategi att säga:

“När du X gör på det där sättet blir jag sjukt besviken, arg, ledsen” än att säga:

“Du X är en stor jäkla skithög”. Ok, helt ärligt kan det självklart också vara ok att säga det. Men då är det liksom bara rakt på och sedan kanske svårt att gå vidare. Om det känns rätt för dig och du bara ville klargöra det, så fine. Men det kan vara värt att tänka på att det är väldigt lätt av avfärda den typen av sägande. (Ni vet ungefär såhär: “Höhö jag är ingen idiot- du är”!)

Självklart så kan även det första påståendet mötas med oförståelse. Men att säga:

“Nähä DU blir inte alls besviken, arg, ledsen när JAG gör så” är trots allt lite svårare för de flesta.

Så tillbaka till frågan. Ett sätt att stå ut med störiga män kan alltså vara att påtala för dem exakt VAD det är de gör som ÄR störigt. Till exempel om någon som heter Lasse mansplainar skulle du kunna säga:

“När jag berättar något och så kommer du och förklarar exakt samma sak för mig igen på ett överlägset och raljerande sätt så gör det mig ganska irriterad. Jag skulle uppskatta om du bara var tyst och lyssnade just nu. (Steg två kan alltså vara att föreslå ett mindre störigt beteende!)

Jag vet dock av egen erfarenhet att det är HELT omöjligt att orka förklara och stå på sig i alla situationer där män gör eller säger störiga saker. Så ett annat sätt som jag gör ganska ofta är helt enkelt acceptans. Jag noterar vad X gör och noterar sedan mina egna reaktioner (allt från känslan av att sakta dö inombords till att känna hur ett blodkärl i hjärnan är på väg att sprängas) och sedan tänker jag för mig själv:

” Jag är arg. Jag tycker X är en idiot. Men. Den här personen är av olika skäl inte värd att lägga mer energi på just nu. Det fyller inget syfte i mitt liv att precis nu, i den här stunden, påtala vad jag tycker. Det finns andra saker som är viktigare för mig. Just nu. Slut.”

Jag vet inte hur ni är. Men jag orkar inte bråka med allt och alla hela tiden. När jag känner att jag har ork och energi så gör jag det. Eller om någon passerat en gräns som inte är ok att passera så gör jag det. Men livet är fyllt av störiga människor. Så ibland väljer jag att inte hantera, utan bara släppa. Och jag har också noterat att många störiga män(niskor) ofta också kan ha stunder när de är snälla, roliga och inte alls störiga. Folk av alla kön är ju trots allt inte mer än människor.

//Sandra