Nu sitter jag här igen. Hemma i köket med snön som yr utanför fönstret, en kopp kaffe och datorn. Jag ska villigt erkänna att jag älskar min nuvarande arbetsplats.

Under min bloggpaus har jag jobbat med andra skrivprojekt som jag hoppas kunna berätta mer om framöver, det finns så mycket att säga, skriva och prata om. En outsinlig källa av frustration, ilska och sorg över att vårt samhälle fortfarande ser ut på det här sättet. Men också pepp, glädje och styrka i att det faktiskt rör på sig.

För varje stelbent normativt försök att hålla kvinnor på plats, skamma in oss i leden och behålla läget status quo så kommer motreaktioner och kämpaglöd från en mängd andra håll. Jag vet exakt vilka ämnen som gör folk mest upprörda, som får dem att slita sitt hår och skrika av frustration. Det är sådana galna tankar som att en könsneutral och individualiserad föräldrapenning skulle vara en bra grej i ett modernt samhälle. Jag tycker att det är helt ok att vara av en annan åsikt, men det jag vägrar tolerera är när folk låtsas som att det INTE handlar om kön. Säg gärna att ni hatar idén om ett jämställt föräldraskap men kom inte dragandes med era intressanta tankar om att ert engagemang MOT detsamma skulle ha med något annat än kön att göra.

Porr är en annan vattendelare, och prostitution. Härliga, jämställda män som älskar sin helt frisinnade och på inget sätt misogyna snuttefilt att objektifiera, sexualisera och köpa andra människor för sitt höga nöjes skull. Det är också oerhört tacksamt att använda alla tillgängliga härskartekniker för oss som vill problematisera den kvinnohatande industri som pågår året runt, dygnet runt i ett så kallat “jämställt” samhälle: “Sexhatande, pryda, moralistiska, löjliga, ni ska inte prata om sådant ni inte förstår. Du måste konsumera stora mängder porr för att överhuvudtaget få ha en åsikt, censur, åsiktspolis, vill du bestämma hur folk vill ha sex, HATAR DU oss som gillar BDSM? Hatar du och vill förminska alla som hör till HBTQ?? Och till sist DU vill att alla ska ligga i ett släckt rum och köra missionären va??”

Ja, jag vet inte riktigt vart en ska börja. En gemensam ingång vore ju att det gick att problematisera porr och mäns patriarkala sexualitet utan att låtsas som att världen är vackrare än den faktiskt är. Jag skulle vilja jämföra det med ett ämne som jag ofta skriver om:

Ojämställda, oerhört normativa, monogama heterorelationer. Romantiken och patriarkatets högborg. Jag tänker såhär det vore en oerhört naiv och världsfrånvänd reaktion om jag, som ändå tror på och vill kämpa för något slags jämställda heterorelationer, låtsades om som att den var helt problemfri när någon annan riktade kritik mot den typen av relationer:

“Va?? Vill du förbjuda heterorelationer?? Hatar du heteros? Hur kan du uttala dig om du själv inte levt i ett sådant förhållande i tusentals år? Du VET INGENTING! Alla heterorelationer är redan jämställda och finns det något litet problem så är det bara JAG som får prata om det. För jag har TOLKNINGSFÖRETRÄDE i den här frågan vettu!”

Ok sorry för raljerandet, men jag har haft en månad på mig att bygga upp en massa oskriven text. Slutsatsen av mitt ohämmade lilla utbrott är det här:

Motståndet är alltid som störst där förändringen skulle skava som allra mest. I teorin är alla för jämställdhet, men så fort det handlar om att i praktiken behöva förändra minsta lilla grej, förlora något slags privilegium  eller kanske ifrågasätta sina egna beteenden så är det inte längre intressant. Att göra jämställdhet är fan inte roligt, men nödvändigt. Varsågod och svälj den beska medicinen.

Nu är det dags att kavla upp ärmarna och kämpa vidare för en jämställd värld.