Nya tag
Hallååå! *Tomt ekande till svar.
Nu blev det visst bara jag kvar här inne. Ni som känner mig vet att jag är lite svag både för melankoli och farväl, så trots att det såklart känns vemodigt att förlora sin bloggarkollega är jag ändå mest bara väldigt tacksam över den stund vi fick tillsammans. Så mycket klokhet & inspiration. Tack för den här tiden Irja!
Nu får jag kavla upp ärmarna och börja jobba lite hårdare igen. Jag fick inte särskilt mycket respons från er latmaskar kring vad ni vill läsa om, så då gör jag som vanligt och bestämmer själv 😉
Som vanligt är det jämställdhet i vardagen generellt som gäller på den här bloggen. Och eftersom det inte finns något ställe/ position/ miljö i det här samhället som är helt jämställd så saknas inte direkt inspiration till ämnen. Men jag har också mina hjärteämnen som jag i synnerhet kommer att fortsätta lyfta och det är ju 1. (O) jämställda heterorelationer. Lady Dahmer lyfte ämnet häromdagen och satte fingret på det som tyvärr är dagens sanning. Det är i princip omöjligt att leva jämställt i ett samhälle som från minsta byggsten är uppbyggt på ojämställdhet.
Dessutom är det så orättvist att om och när vi strävar efter jämställdhet så kommer det att bestraffas i ett samhälle där normen är ojämställdhet. Ni vet väl också vad det innebär? Att kvinnor får bära hundhuvudet och skammen. Alltid. Alltid. Dubbelbestraffning är kvinnors livslott.
När vi lyfter att våra förhållanden är ojämställda så bemöts vi antingen av härskartekniker och förlöjligande (bittra, gamla, humorlösa, rödstrumpa, kärring, kränkta… kärt barn har många namn) eller så görs vi ansvariga för att vi “valt fel män att leva med”. När och om vi vill försöka göra jämställdhet i relationer så kommer ansvaret och initiativet alltid att ligga på oss (aka kärlekskneget eller projektledarrollen) Ni vet såhär: “Kanske vi ska prata om arbetsfördelningen i hemmet kära man? Dags att göra en ny lista över göromål i hemmet? Du har visst råkat “glömma” att leva jämställt innebär att du städar och plockar dygnet runt också polarn? Hur mår du, vad tänker du och känner kring det här?”. And so it keeps going on (inte bara i hemmet utan också på våra arbetsplatser och krasst sett alla ställen där män och kvinnor interagerar. Tänker till exempel på synnerligen ojämställda Facebookgrupper.)
Jag vill också skriva mer om hjärteämne nummer 2. Föräldraskap som absolut är ojämställdhetens högborg, ni vet:
Män som tar ut föräldraledighet: “Halleluja duktiga och underbara du!”
Kvinnor som tar ut föräldraledighet: “? aka kompakt tystnad eftersom det är så jäkla självklart att ingen någonsin kommit på tanken att säga att en kvinna som tar ut 6 månaders föräldraledighet är en underbar människa och superhjälte.”
Män som inte tar ut en enda dag föräldraledighet: “Han måste jobba.” Ingen höjer på ögonbrynen (60% av alla män tar inte ut en enda föräldraledighetsdag under barnets första år!)
Kvinnor som inte tar ut föräldraledighet: “Ehh ok de existerar ju inte överhuvudtaget” och om någon enstaka kvinna ändå skulle göra det så måste skälen alltid vara typ sjukdom, allmän galenskap eller död?
Ni förstår det är så gigantisk skillnad på att vara en “mamma” eller “pappa” och ändå pratar vi om det som att föräldraskap i Sverige typ är jämställt? Den här diskrepansen mellan hur vi pratar och hur vi faktiskt gör är en stor del av problemet. Så det vill jag också skriva mer om, alltså 3. Makten i språket.
Det sista av mina favoritämnen och något som jag kommer att jobba med och fokusera på är såklart 4. Den ojämställda stressen. Att kvinnor runt åldrarna 35-45 år som lever i heteroförhållanden och dessutom har barn toppar statistiken över sjukskrivningar relaterat till psykisk ohälsa/ stress är verkligen värt att lyfta fram. Det är ett gigantiskt samhällsproblem och jag blir galen när jag tänker på att det inte görs i högre utsträckning. Vi VET att det handlar om ojämställdhet och ett samhällsklimat som driver folk in ohälsa. Det är dessutom så att när män försöker leva jämställt, delar bördorna under småbarnsåren eller jobbar i mer kvinnodominerade branscher så blir de också sjuka.
Det är faktiskt inte riktigt klokt.
Vi har byggt ett samhälle där de klassiskt manliga värdena styr och dominerar: Göra karriär, jobba, tänka på sig själv. Självförverkliga. Springa fortare. Prestera. Leverera.
Men vi glömde visst bort att det som är så sjukt viktigt för oss människor är relationer, kärlek, glädje, solidaritet och OMTANKE om andra.
De här sakerna vill jag prata mer om- tillsammans med er <3
-14 Comments-
Låter exakt som saker jag behöver läsa mer om! Tack för att du kämpar med att synliggöra saker de flesta inte ens är medvetna om!
Vad bra! Och tack så mycket 🙂
Förlåt för bristen på förslag och respons. Om det är till nån tröst så tycker jag att alla dina hjärtefrågor är mitt i prick. Kanske klappar mitt hjärta lite, lite extra för nr 1 och 2.
Haha det är ok Helena! Det är härligt att veta att mina hjärtefrågor delas av andra också <3
Har precis hittat din blogg och vill bara säga att jag redan älskar den och ser fram emot att få fortsätta läsa om dessa viktiga ämnen! Särskilt föräldraskap är jag sjukt intresserad av, troligen för att jag fick barn rätt nyligen. Heja dig!
Ah va kul Josefine! Välkommen hit <3
Då har jag verkligen något att se fram emot! Hurra!
Ja hurra! Så glad att du vill hänga här med mig <3
Och vi vill så klart prata mer om de här frågorna med dig, Sandra! Det märkliga är att inte fler reagerar över ojämställda relationer/ojämställt föräldraskap mer än att då och då sucka och konstatera att “det är som det är”. Den 8 mars publicerade Sifo en undersökning om hur svenska föräldrar med hemmaboende barn fördelar ansvar och sysslor. Enligt deltagarnas svar gör en av tio män mer än sin kvinnliga partner. Nio av tio kvinnor gör alltså lika mycket eller mer än sina män.
Jämställdhet i vardagen och i föräldraskapet är temat i min roman “Lilla råtta” som också kom ut den 8 mars (vilket du redan har berättat i ett tidigare blogginlägg, Sandra ???). De läsarreaktioner jag nu får visar att ämnet engagerar och berör. Senast imorse fick jag ett mejl från en kvinna som önskade att hon läst boken för 15 år sedan när hon själv var mitt uppe i småbarnslivet. Tyvärr är jämställdhet i vardagen, alltså den privata och högst konkreta fördelning som sker hemma i våra smuliga kök och överbelamrade tvättstugor så tabubelagd att många väljer att blunda i stället för att bråka.
Så heja Sandra, vi läser, inspireras och ska bli bättre på stt kommentera. ?
Åh härligt Kajsa! Tror inte att det går att prata nog mycket om de här ämnena, vad roligt att du får både respons och läsarreaktioner på boken, verkligen som ett kvitto på att den berör och fångar något viktigt och relevant i vår samtid! (Vilket jag ju redan visste, men ändå ;))
Kram på dig, vi hörs!
Det du gör är SÅ viktigt och du gör det så bra! Tack!
Åh tack så mycket Pernilla! <3
Sjukt bra ämnen!!! Jag tycker språket känns väldigt intressant. Vet ju inte vad du hade tänkt dig men jag funderar på härskartekniker i vardagen och hur man talar till barn.
Vad kul att du tycker det Emma!! Och härligt med lite feedback på vad du skulle vilja läsa om 🙂